Gud, ge åt kungen dina domar,
    din rättfärdighet åt kungasonen!
² Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
³ Bergen skall bära frid åt folket,
    höjderna rättfärdighet.
⁴ Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
    och krossa förtryckaren.

⁵ Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
⁶ Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
⁷ I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.

⁸ Han skall härska från hav till hav
    och från floden^[a] intill jordens ändar.
⁹ Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
    hans fiender skall slicka stoftet.
¹⁰ Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
    kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
¹¹ Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.

¹² Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
¹³ Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
¹⁴ Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.

¹⁵ Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
    dagligen välsigna honom.
¹⁶ Må säden växa rikligt i landet,
    ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
¹⁷ Må hans namn förbli för evigt,
    så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
    alla hednafolk skall prisa honom salig.

¹⁸ Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
¹⁹ Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
    Amen, amen.

²⁰ Slut på Davids, Isais sons, böner.