² Fräls mig, Gud,
    ty vattnen kommer mig inpå livet.
³ Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste,
jag har kommit ut på djupt vatten,
    och vågorna slår över mig.
⁴ Jag har ropat mig trött, min strupe är hes.
Min blick blir matt i min väntan på Gud.
⁵ De som hatar mig utan anledning
    är fler än håren på mitt huvud.
Många är de som vill förgöra mig,
    de som är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit,
    måste jag ersätta.

⁶ Gud, du känner min dårskap,
    och min syndaskuld är uppenbar för dig.
⁷ O Herre, Herre Sebaot, låt ej dem som väntar på dig
komma på skam för min skull.
Du, Israels Gud, låt inte dem som söker dig
drabbas av vanära för min skull.
⁸ Ty för din skull utsätts jag för hån,
blygsel täcker mitt ansikte.
⁹ Främmande har jag blivit för mina bröder,
en främling för min moders barn.
¹⁰ Ty brinnande iver för ditt hus har förtärt mig,
dina smädares smädelser har fallit över mig.
¹¹ Jag grät och fastade,
    men det drog vanära över mig.
¹² Jag klädde mig i säcktyg,
    men jag blev ett ordspråk för dem.
¹³ De som sitter i porten pratar om mig,
i dryckeslag gör de visor om mig.

¹⁴ Men jag ber till dig, Herre, i nådens tid.
Svara mig, Gud, i din stora godhet,
    i din frälsande trofasthet.
¹⁵ Rädda mig upp ur dyn,
    så att jag inte sjunker ner.
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
¹⁶ Låt inte vattenmassorna dränka mig
eller djupet uppsluka mig,
låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷ Svara mig, Herre, ty din nåd är god,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
¹⁸ Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
ty jag är i nöd.
    Skynda att svara mig!
¹⁹ Kom till min själ och återlös den,
    friköp mig från mina fiender.

²⁰ Du känner det hån,
    den skam och vanära jag måste utstå.
Du ser alla mina ovänner.
²¹ Förakt har krossat mitt hjärta,
    så att jag är sjuk.
Jag väntade på medlidande, men fann inget,
på tröstare, men ingen kom.
²² De gav mig galla att äta
    och ättika att dricka i min törst.

²³ Låt deras bord framför dem bli en snara
och en fälla för de säkra.
²⁴ Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser,
låt deras höfter ständigt vackla.
²⁵ Utgjut din vrede över dem,
    låt din vredesglöd hinna upp dem.
²⁶ Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras hyddor.
²⁷ Ty de förföljer den som du har slagit
och ordar om hur de plågas som du har sårat.
²⁸ Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del av din rättfärdighet.
²⁹ Låt dem utplånas ur de levandes bok,
låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰ Men jag är betryckt och plågad,
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
³¹ Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom med tacksägelse.
³² Det skall behaga Herren mer än någon tjur
eller något offerdjur med horn och klövar.
³³ När de ödmjuka ser det skall de glädja sig.
Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva!
³⁴ Ty Herren lyssnar till de fattiga,
    han föraktar inte sina fångna.

³⁵ Himmel och jord skall prisa honom,
havet och allt som rör sig där.
³⁶ Ty Gud skall frälsa Sion,
    han skall bygga upp Juda städer.
De skall bo där och ta Sion i besittning.
³⁷ Hans tjänares barn skall få det till arv,
de som älskar hans namn skall bo där.