Psalm 39
New Revised Standard Version, Anglicised
Psalm 39
Prayer for Wisdom and Forgiveness
To the leader: to Jeduthun. A Psalm of David.
1 I said, ‘I will guard my ways
that I may not sin with my tongue;
I will keep a muzzle on my mouth
as long as the wicked are in my presence.’
2 I was silent and still;
I held my peace to no avail;
my distress grew worse,
3 my heart became hot within me.
While I mused, the fire burned;
then I spoke with my tongue:
4 ‘Lord, let me know my end,
and what is the measure of my days;
let me know how fleeting my life is.
5 You have made my days a few handbreadths,
and my lifetime is as nothing in your sight.
Surely everyone stands as a mere breath.Selah
6 Surely everyone goes about like a shadow.
Surely for nothing they are in turmoil;
they heap up, and do not know who will gather.
7 ‘And now, O Lord, what do I wait for?
My hope is in you.
8 Deliver me from all my transgressions.
Do not make me the scorn of the fool.
9 I am silent; I do not open my mouth,
for it is you who have done it.
10 Remove your stroke from me;
I am worn down by the blows[a] of your hand.
11 ‘You chastise mortals
in punishment for sin,
consuming like a moth what is dear to them;
surely everyone is a mere breath.Selah
12 ‘Hear my prayer, O Lord,
and give ear to my cry;
do not hold your peace at my tears.
For I am your passing guest,
an alien, like all my forebears.
13 Turn your gaze away from me, that I may smile again,
before I depart and am no more.’
Footnotes
- Psalm 39:10 Heb hostility
Psaltaren 39
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
New Revised Standard Version Bible: Anglicised Edition, copyright © 1989, 1995 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica