² Himlarna förkunnar Guds majestät,
    himlavalvet vittnar om hans händers verk.
³ Dag berättar om det för dag,
    natt förklarar det för natt.
⁴ Utan tal, utan ord,
    utan att deras röster hörs
⁵ når deras röst^[a] ut över hela jorden,
    deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
⁶     som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
    en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
⁷ Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
    och ingenting kan gömma sig för dess hetta.

⁸ Herrens lag är fullkomlig,
    den förnyar livet^[b].
Herrens förordningar är fasta,
    de gör den okunnige vis.
⁹ Herrens stadgar är rätta,
    de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
    de lyser upp ögonen.
¹⁰ Herrens fruktan är ren,
    den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
    de är alla rättfärdiga,
¹¹ mer värdefulla än guld,
    mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
    honung som droppar från vaxkakan.
¹² Genom dem varnas din tjänare,
    och den som följer dem får en stor lön.

¹³ Vem ser sina egna felsteg?
    Befria mig från mina hemliga synder,
¹⁴ och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg^[c],
    så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.

¹⁵ Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
    Herre, min klippa, min befriare!