A Plea for Relief from Persecutors

A (A)Contemplation[a] of David. A Prayer (B)when he was in the cave.

142 I cry out to the Lord with my voice;
With my voice to the Lord I make my supplication.
I pour out my complaint before Him;
I declare before Him my trouble.

When my spirit [b]was (C)overwhelmed within me,
Then You knew my path.
In the way in which I walk
They have secretly (D)set a snare for me.
Look on my right hand and see,
For there is no one who acknowledges me;
Refuge has failed me;
No one cares for my soul.

I cried out to You, O Lord:
I said, “You are my refuge,
My portion in the land of the living.
[c]Attend to my cry,
For I am brought very low;
Deliver me from my persecutors,
For they are stronger than I.
Bring my soul out of prison,
That I may (E)praise Your name;
The righteous shall surround me,
For You shall deal bountifully with me.”

Footnotes

  1. Psalm 142:1 Heb. Maschil
  2. Psalm 142:3 Lit. fainted
  3. Psalm 142:6 Give heed

Ingen vill veta av mig

1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!

Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.

Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.

Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.

Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.

För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.