Add parallel Print Page Options

137 By the rivers of Bavel we sat down and wept
as we remembered Tziyon.
We had hung up our lyres
on the willows that were there,
when those who had taken us captive
asked us to sing them a song;
our tormentors demanded joy from us —
“Sing us one of the songs from Tziyon!”

How can we sing a song about Adonai
here on foreign soil?
If I forget you, Yerushalayim,
may my right hand wither away!
May my tongue stick to the roof of my mouth
if I fail to remember you,
if I fail to count Yerushalayim
the greatest of all my joys.

Remember, Adonai, against the people of Edom
the day of Yerushalayim’s fall,
how they cried, “Tear it down! Tear it down!
Raze it to the ground!”

Daughter of Bavel, you will be destroyed!
A blessing on anyone who pays you back
for the way you treated us!
A blessing on anyone who seizes your babies
and smashes them against a rock!

Psalm 137

Vid Babels floder

Vid Babels floder
    där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
I pilträden som fanns där
    hängde vi upp våra harpor.
Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i främmande land?
Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    må min högra hand glömma att spela.[a]
Min tunga må fastna i gommen
    om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
    vara min högsta glädje.

Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
    ända till grunden!"
Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
    för allt vad du har gjort oss.
Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.

Footnotes

  1. Psaltaren 137:5 glömma att spela Ordagrant: "glömma".