106 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

² Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³ Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴ Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵ så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶ Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷ Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

¹⁹ Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

²⁰ Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

²¹ Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

²⁰ Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

²¹ Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

²³ Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

²⁴ »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

²⁵ Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²⁶ Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

¹¹ Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet -- och på detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det då behövts att en präst av annat slag, »efter Melkisedeks sätt», skulle uppstå, en som icke nämnes »efter Arons sätt»?

¹² (Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.)

¹³ Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret.

¹⁴ Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster.

¹⁵ Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri,

¹⁶ att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv.

¹⁷ Han får nämligen det vittnesbördet: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

¹⁸ Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös --

¹⁹ eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt -- men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp genom vilket vi få nalkas Gud.

²⁰ Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse -- det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse,

²¹ har denne blivit det med sådan bekräftelse, genom den som sade till honom: »Herren har svurit och skall icke ångra sig: 'Du är en präst till evig tid'» --

²² i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman.

²³ Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst,

²⁴ har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid».

²⁵ Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

²⁶ En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen,

²⁷ en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv.

²⁸ Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en »Son» som är fullkomnad »till evig tid».