Ordspråksboken 1-9
Svenska Folkbibeln
Inledning
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem lär man känna vishet och förmaning
och att förstå kloka ord.
3 Av dem hämtar man förmaning till vist handlande,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4 De ger enkla människor klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
6 Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 Att frukta Herren är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.
Varning för förförelse
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud
och en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger: "Kom med oss,
vi vill ligga på lur efter blod,
gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
12 Likt dödsriket vill vi sluka dem levande,
fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart skall vi vinna,
vi skall fylla våra hus med byte.
14 Dela du med oss vår lott,
vi skall alla ha samma penningpung."
15 Min son, gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig.
16 Deras fötter skyndar till det som är ont,
de hastar att utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut nätet
inför ögonen på fåglarna.
18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det var och en som söker orätt vinning,
sin egen herre berövar han livet.
Visheten kallar till bot
20 Visheten ropar högt på gatan,
på torgen låter hon sin röst höras.
21 I gathörnens buller predikar hon,
där portarna i staden slås upp
talar hon sina ord:
22 "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd er till mig när jag varnar er.
Se, jag skall låta min Ande flöda över er,
jag skall låta er lära känna mina ord.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade
och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd
och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29 Eftersom de hatade kunskap
och inte ville frukta Herren,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet
utan att behöva frukta något ont."
Visheten bevarar från fördärv
2 Min son, om du tar emot mina ord
och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra ta vara på visheten
och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på klokheten,
4 om du söker efter den som efter silver
och letar efter den som efter en skatt,
5 då skall du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 Ty det är Herren som ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Åt de redbara har han visa råd i förvar,
en sköld är han för dem som lever ostraffligt,
8 han beskyddar det rättas stigar,
sina frommas väg bevarar han.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet,
det godas alla vägar.
10 Ty vishet skall komma in i ditt hjärta
och kunskap bli ljuvlig för din själ,
11 eftertänksamhet skall bevara dig
och klokhet beskydda dig.
12 Visheten skall rädda dig från det ondas väg,
från män som talar det som är förvänt,
13 från dem som överger det rättas stigar
för att färdas på mörkrets vägar,
14 från dem som gläds åt att göra det onda
och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
15 från dem som går på krokiga stigar
och vandrar på villovägar.
16 Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru som talar hala ord,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän
och glömt sin Guds förbund.
18 Hennes hus sjunker ner i döden,
till skuggornas boning leder hennes stigar.
19 De som går in till henne vänder aldrig tillbaka,
de finner inte livets stigar.
20 Därför skall du vandra på de godas väg
och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
21 Ty de redbara skall bo i landet,
de ostraffliga får stanna kvar där.
22 Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.
Vishet och gudsfruktan hör ihop
3 Min son, glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta.
2 Ty långt liv och många levnadsår
och frid skall de ge dig.
3 Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig.
Bind dem om din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd
i Guds och människors ögon.
5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna.
7 Håll dig inte själv för vis,
frukta Herren och fly det onda.
8 Det skall ge hälsa åt din kropp,
ny styrka åt alla dess ben.
9 Ära Herren med dina ägodelar
och ge honom det första av all din gröda.
10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd
och dina pressar flöda över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran,
förarga dig inte över hans tuktan.
12 Ty den Herren älskar tuktar han
liksom en far den son som han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa som finner visheten,
den människa som får förstånd.
14 Ty det är bättre att få vishet än silver,
den vinst den ger är bättre än guld.
15 Den är dyrbarare än pärlor.
Allt härligt du äger går ej upp mot den.
16 Långt liv bär den i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Vishetens vägar är ljuvliga,
alla dess stigar är trygga.
18 Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den,
de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
19 Genom visheten har Herren lagt jordens grund,
himlen har han berett med förstånd.
20 Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram
och molnen dryper av fukt.
21 Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet,
låt dem inte vika från dina ögon.
22 De skall ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra trygg på din väg,
din fot skall inte slinta.
24 När du lägger dig skall inget förskräcka dig,
och när du lagt dig skall du sova gott.
25 Du behöver inte frukta för plötslig skräck,
eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
26 Ty Herren skall vara din förtröstan,
han skall bevara din fot för snaran.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte den behövande din hjälp,
när det står i din makt att ge den.
28 Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare,
i morgon skall jag ge dig",
fastän du kunde hjälpa genast.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa,
när han tror sig bo trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak,
då han inte har gjort dig något ont.
31 Avundas inte den som brukar våld
och välj inte någon av hans vägar.
32 Ty Herren avskyr den som är falsk,
men han är förtrogen med de rättrådiga.
33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Bespottare bespottar han,
men de ödmjuka ger han nåd.
35 De visa får ära till arvedel,
de dåraktiga får skam.
Vishetens storhet
4 Lyssna, barn, till er fars förmaning,
tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom,
överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far,
varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd,
glöm ej vad min mun har talat
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten
och den kommer att bevara dig.
Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta.
Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig.
Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud,
en ärekrona skall den räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 Hör, min son, tag emot mina ord,
så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg,
jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg,
när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte,
bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter,
våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Varning för lösaktighet
5 Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du tar vara på goda råd
och dina läppar bevarar kunskapen.
3 Av honung dryper en trolös kvinnas läppar,
halare än olja är hennes mun.
4 Men till sist blir hon bitter som malört,
skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styr ner mot döden,
till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte,
hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, ni barn,
vik ej bort från min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,
kom inte nära dörren till hennes hus.
9 Ge inte din kraft åt andra,
dina år åt en grym herre,
10 om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom
och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
11 så att du själv till slut måste sucka,
när din kropp och ditt hull tynar bort,
12 och säga: "Hur kunde jag hata förmaning,
hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst,
varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
14 Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont
mitt i den församlade menigheten."
15 Drick vatten ur din egen brunn,
det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skall dina källor strömma ut på gatan,
dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, det är dig de tillhör
och ingen främmande jämte dig.
18 Må din brunn vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig,
hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna
och sluta en annans hustru i din famn?
21 Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara,
han ger akt på alla hennes steg.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar
och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö i brist på förmaning,
genom sin stora dårskap går han vilse.
Varning för olika slags dårskap
6 Min son, om du har gått i borgen för din nästa
och givit ditt handslag åt en främling,
2 om du har blivit snärjd genom dina ord
och fångad genom din muns tal,
3 gör då detta, min son, för att rädda dig,
eftersom du har kommit i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
4 unna inte dina ögon sömn
eller dina ögonlock slummer.
5 Sök räddning som en gasell undan jägaren,
som en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har ingen furste över sig,
ingen tillsyningsman eller herre.
8 Hon bereder om sommaren sin föda
och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Hur länge skall du ligga, du late?
När skall du stiga upp från din sömn?
10 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig som en rövare
och armodet som en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, en ogärningsman,
är den som går omkring med falskhet i sin mun,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14 En sådan bär svek i sitt hjärta,
han smider alltid ränker
och ger upphov till trätor.
15 Därför kommer hans ofärd med hast,
plötsligt blir han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som Herren hatar,
ja, sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar till det som är ont,
19 den som främjar lögn genom att vittna falskt
och den som vållar trätor mellan bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20 Min son, bevara din fars bud
och förkasta inte din mors undervisning.
21 Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta,
fäst dem omkring din hals.
22 Låt dem leda dig när du går,
vaka över dig när du ligger
och tala till dig när du vaknar.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus,
förmanande tillrättavisning är en livets väg.
24 De skall bevara dig för onda kvinnor,
för den främmande kvinnans smicker.
25 Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet
och låt dig inte fångas av hennes blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit,
och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
27 Kan någon hämta eld i sitt mantelveck
utan att kläderna brinner upp?
28 Eller kan någon gå på glödande kol
utan att fötterna blir svedda?
29 Så går det den som går in till sin nästas hustru,
ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
30 Föraktar man inte tjuven som stjäl
för att äta sig mätt när han är hungrig?
31 Om han ertappas måste han betala sjufalt igen
och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
32 Likaså är den utan förstånd,
som förför en annans hustru.
Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
33 Plåga och skam är vad han vinner,
hans vanära utplånas aldrig.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede,
han skonar ej på hämndens dag.
35 Betalning tar han inte emot,
han bryr sig inte om dina stora gåvor.
Ytterligare varning för lösaktighet
7 Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva,
bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: "Du är min syster"
och kalla insikten din förtrogna.
5 De skall bevara dig för den främmande kvinnan,
för din nästas hustru som talar hala ord.
6 Ty genom fönstret i mitt hus
tittade jag ut genom gallret.
7 Då såg jag bland de oförståndiga,
bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg mot hennes hus
9 i skymningen vid dagens slut,
när nattmörkret föll på.
10 Då kom en kvinna honom till mötes,
klädd som en sköka och med dolda avsikter.
11 Rastlös och lättsinnig var hon,
hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
12 Än var hon på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn stod hon på lur.
13 Hon grep tag i honom och kysste honom
och sade till honom med fräck uppsyn:
14 "Gemenskapsoffer har jag burit fram,
i dag har jag infriat mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,
med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestrött min bädd
med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen,
njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19 Ty min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog pengarna med sig,
först när det blir fullmåne kommer han hem."
21 Så förleder hon honom med mycket fagert tal,
med hala läppar förför hon honom.
22 Han följer genast efter henne,
lik oxen som går för att slaktas,
lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
23 till dess en pil genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln som skyndar till snaran
utan att förstå att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
ge akt på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Ty många slagna är fällda av henne,
talrika är hennes offer.
27 Genom hennes hus går dödsrikets vägar,
de för ner till dödens kamrar.
Visheten talar om sig själv
8 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Den står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna, höjer den sitt rop:
4 Till er, ni män, vill jag ropa,
min röst skall nå ut till människors barn.
5 Lär klokhet, ni oförståndiga,
ni dårar, lär förstånd.
6 Lyssna, ty om höga ting vill jag tala,
från mina läppar kommer vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala,
mina läppar avskyr ogudaktighet.
8 Rättfärdiga är alla min muns ord,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
9 De är alla sanna för den förståndige
och rätta för dem som har funnit kunskap.
10 Tag emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
jag har kunskap och goda råd.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Högfärd, högmod, ett ont leverne
och en falsk mun, det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och sann insikt.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare och hövdingar,
alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig, de finner mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig,
skatter som består och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld,
ja, finaste guld,
det jag ger är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig
och fylla på deras förråd.
22 Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
innan källorna flödade av vatten.
25 När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns,
då föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen var jag där,
när han välvde en sfär över djupen,
28 när han fäste skyarna i höjden
och djupets källor bröt fram med kraft,
29 när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
alltid jublande inför honom.
31 Jag jublade över hans värld,
jag gladdes över människorna.
32 Så lyssna nu, mina barn.
Saliga är de som håller sig till mina vägar.
33 Hör min förmaning och bli visa,
förkasta den inte.
34 Salig är den människa som hör mig,
som dag efter dag vakar vid mina dörrar
och håller vakt vid mina dörrposter.
35 Ty den som finner mig finner livet
och får nåd från Herren.
36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ,
alla de som hatar mig älskar döden.
Vishetens inbjudan
9 Visheten har byggt sig ett hus.
Hon har huggit ut sina sju pelare.
2 Hon har slaktat sin boskap,
blandat sitt vin
och dukat sitt bord.
3 Hon har sänt ut sina tjänsteflickor,
hon ropar från stadens översta höjder:
4 "Den som är okunnig må vända sig hit!"
Till den som saknar förstånd säger hon:
5 "Kom och ät av mitt bröd
och drick av vinet som jag har blandat.
6 Överge oförståndet, så får ni leva,
och gå fram på förståndets väg.
7 Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek,
den som förmanar en ogudaktig blir hånad.
8 Förmana inte en bespottare,
han kommer endast att hata dig.
Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
9 Ge åt den vise och han blir ännu visare.
Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är förstånd.
11 Ty genom mig skall dina dagar bli många
och dina levnadsår förökas.
12 Om du är vis, är din vishet dig till nytta,
är du en bespottare, får du själv lida för det."
Oförnuftets inbjudan
13 Dårskapen är en rastlös kvinna,
okunnig och utan förstånd.
14 Hon sitter vid ingången till sitt hus,
på en stol högt uppe i staden.
15 Hon ropar till dem som färdas på vägen,
till dem som går sin väg rakt fram:
16 "Alla okunniga kan vända sig hit."
Till den utan förstånd säger hon:
17 "Stulet vatten är sött,
bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt."
18 Han vet inte att de döda är där,
att hennes gäster är i dödsrikets djup.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln