Add parallel Print Page Options

Människans lott

Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.

Det går den gode
    som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
    och den som är rädd för att svära.

Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon.

De levande vet att de kommer att dö,
    men de döda vet ingenting.
De har ingen belöning att vänta,
    och man ska inte ens komma ihåg dem.
Deras kärlek, hat och avund är över,
    och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen.

Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. 10 Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom.

11 Vidare såg jag under solen:
    Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
    inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
    och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.

12 En människa har inte heller kunskap om sin tid.

Likt fiskar som fångas i ett nät,
    eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
    som plötsligt kommer över dem.

Vishet och dårskap

13 Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14 Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15 I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16 Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.

17 Den vises ord i stillhet är starkare
    än ropen från den som för dårarnas talan.
18 Vishet är bättre än vapen,
    men en syndare fördärvar mycket gott.

Un destino común

A todo esto me dediqué de lleno y comprobé que los justos y los sabios, junto con sus obras, están en las manos de Dios; pero ninguno sabe del amor ni del odio, aunque los tenga ante sus ojos. Para todos hay un mismo final: para el justo y el injusto, para el bueno y el malo, para el puro y el impuro, para el que ofrece sacrificios y para el que no los ofrece.

Tanto para el bueno,
    como para el pecador;
tanto para el que hace juramentos,
    como para el que no los hace por temor.

Hay un mal en todo lo que se hace bajo el sol: todos tienen un mismo final. Además, el corazón del hombre rebosa de maldad; la necedad está en su corazón toda su vida y después de eso la muerte. ¿Por quién, pues, decidirse? Entre todos los vivos hay esperanza, pues vale más perro vivo que león muerto.

Porque los vivos saben que han de morir,
    pero los muertos no saben nada;
tampoco tienen recompensa,
    pues su memoria cae en el olvido.
Sus amores, odios
    y pasiones llegan a su fin;
nunca más vuelven a tener parte
    en nada de lo que se hace bajo el sol.

¡Anda, come tu pan con gozo! ¡Bebe tu vino con corazón alegre, que Dios ya se ha agradado de tus obras! Que sean siempre tus vestidos blancos y que no falte nunca el perfume en tu cabeza. Goza de la vida con la mujer amada cada día de la vida de vanidad que Dios te ha dado bajo el sol. ¡Cada uno de tus días de vanidad! Esta es la recompensa de tu vida y de los afanes que pasas bajo el sol. 10 Y todo lo que te venga a la mano, hazlo con todo empeño; porque en los dominios de la muerte,[a] adonde te diriges, no hay trabajo ni planes ni conocimiento ni sabiduría.

Más vale sabiduría que fuerza

11 Me fijé de nuevo que bajo el sol

la carrera no la ganan los más veloces
    ni ganan la batalla los más valientes;
tampoco los sabios tienen qué comer
    ni los inteligentes abundan en dinero,
    ni los instruidos gozan de simpatía;
sino que a todos les llegan buenos y malos tiempos.

12 Vi además que nadie sabe cuándo le llegará su hora.

Así como los peces caen en la red fatal
    y las aves caen en la trampa,
también los hombres se ven atrapados
    por una desgracia que de pronto les sobreviene.

13 También vi bajo el sol este notable caso de sabiduría: 14 una ciudad pequeña, con pocos habitantes, contra la cual se dirigió un rey poderoso que la sitió y construyó a su alrededor una impresionante maquinaria de asalto. 15 En esa ciudad había un hombre pobre, pero sabio, que con su sabiduría salvó a la ciudad, ¡pero nadie se acordó de aquel hombre pobre!

16 Yo digo que «la sabiduría es mejor que la fuerza», aun cuando se menosprecie la sabiduría del pobre y no se preste atención a sus palabras.

17 Más se atiende a las palabras tranquilas de los sabios
    que a los gritos del jefe de los necios.
18 Es mejor la sabiduría que las armas de guerra,
    pero un solo pecador destruye muchos bienes.

Footnotes

  1. 9:10 en los dominios de la muerte. Lit. en el Seol.