Predikaren 7
Svenska Folkbibeln
7 1 Ty vem vet vad som är gott för en människa i livet, under de dagar hennes förgängliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne kommer att ske under solen?
Levnadsvisdom
2 Bättre ett gott namn än god salva,
och bättre dödens dag än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus.
Ty det är slutet för alla människor
och den som lever bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat väl.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra klander av en vis man
än höra dårars sång.
7 Ty som sprakandet av törne under grytan,
så är dårens skratt.
Också detta är fåfänglighet.
8 Orätt vinning gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
ty vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte: Hur kommer det sig
att det var bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 En god sak är vishet tillsammans med arvegods,
en förmån för dem som ser solen.
13 Ty vishetens beskydd är som penningens beskydd.
Men kunskapens företräde
är att visheten ger liv åt den som har den.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen
och besinna under den onda dagen,
att den ena såväl som den andra har Gud gjort
för att människan inte skall kunna utforska
det som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och var inte alltför vis.
Varför skulle du förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och var inte dåraktig.
Varför skulle du dö innan din tid kommer?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena
utan att ändå släppa det andra,
ty den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte vid allt vad människor säger,
så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat genom vishet.
Jag sade: "Jag vill bli vis."
Men visheten var fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta till att lära känna,
utforska och söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ogudaktighet är dårskap
och dåraktigheten galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är som snaror och nät,
vars händer är som bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker men inte funnit.
En enda man bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.
30 Se, endast detta har jag funnit
att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men sedan har de tänkt ut många onda planer.
Predikaren 7
Svenska 1917
7 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen? Predikaren, 7 Kapitlet Sorg och glädje, rättfärdighet och orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska m. m.
2 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
30 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
Predikaren 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Visa levnadsråd
1-2 Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym, och den dag man dör är bättre än den dag man föds!
3 Det är bättre att ägna sin tid åt begravningar än åt fester, för man kommer en gång att dö, och det är bra att tänka på det medan det ännu är tid.
4 Att sörja är bättre än att skratta. Sorgen kanske gör dig nedstämd, men den lär dig också något.
5 Ja, en vis människa tänker mycket på döden, medan dåren däremot bara tänker på att ha det roligt för stunden.
6 Det är bättre att bli kritiserad av en vis man, än att få beröm av en dåre!
7 När en dåre skrattar låter det som när torra kvistar sprakar i elden. Det är ingenting att fästa sig vid.
8 Mutor förvandlar en vis man till en dåre, och det förstör hans karaktär.
9 Slutet är bättre än början! Tålamod är bättre än stolthet.
10 Reta inte upp dig så lätt. Det är vansinnigt att ge efter för vreden.
11 Längta inte tillbaka till den gamla goda tiden, för du vet inte om det var bättre då än vad det är nu.
12 Att vara vis är lika bra som att vara rik, ja, egentligen är det bättre att vara vis.
13 Du kan få vad som helst både genom vishet och genom pengar, men det har många fördelar att vara vis.
14 Tänk på vad Gud har gjort och lev efter detta! Kämpa inte mot naturen!
15 Njut av framgång och lycka när du kan det. När svåra tider kommer bör du inse att det är Gud som sänder både lycka och prövningar. Därför vet du inte vad som kommer att hända härnäst.
16-18 Mitt i all meningslöshet som livet för med sig har jag sett mycket. En del verkligt goda människor har dött unga, medan andra som varit onda har fått leva länge. Var därför inte alltför rättfärdig eller alltför vis! För du vill väl inte dö i förtid? Var å andra sidan inte alltför ond - var inte någon dåre! En för tidig grav är väl inget att sträva efter!
19 Var öppen för varje uppgift som kommer i din väg utan att gå till ytterligheter. Om du fruktar Gud, kan du räkna med hans välsignelse.
20 En vis man är starkare än de främsta ledarna i tio stora städer!
21 Det finns ingen i hela världen som alltid gör bara det rätta och aldrig syndar.
22-23 Tjuvlyssna inte när andra talar! Då kan du få höra din tjänare skvallra om dig. Du vet ju hur ofta du själv talar illa om andra!
24 Jag har gjort mitt bästa för att bli vis. Jag sa till mig själv: Jag vill bli vis, men det hjälpte inte.
25 Visheten är långt borta och mycket svår att finna.
26 Jag sökte överallt, fast besluten att finna visheten och få svar på alla mina frågor. Jag ville avslöja allt det onda och oförnuftiga som dårskapen för med sig.
27 Min erfarenhet av kvinnor är bittrare än döden. Deras kärlek är en snara och med sina armar håller de fast dig. Den som lever för Gud försöker att fly från dem, men syndarna kommer inte undan deras snaror.
28-29 Det här är vad jag kommit fram till, säger Predikaren. Jag gjorde det efter att ha undersökt allting överallt: En på tusen av alla de män jag mött skulle kunna kallas vis, men inte en enda kvinna!
30 Och jag fann också att även om Gud har skapat oss människor som vi borde vara, tror vi alltid att vi själva vet bäst.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica