Predikaren 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Allt i sin tid
3 Allt har sin rätta tid:
2 En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda
3 En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp
4 En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa
5 En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas
6 En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort
7 En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala
8 En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.
9 Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?
10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.
11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.
12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.
14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.
15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.
16 Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.
17 Jag sa för mig själv: En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont.
18 Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.
19 Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.
20 Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.
21 Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?
22 Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.
Predikaren 3
Svenska 1917
3 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
Ecclesiastes 3
King James Version
3 To every thing there is a season, and a time to every purpose under the heaven:
2 A time to be born, and a time to die; a time to plant, and a time to pluck up that which is planted;
3 A time to kill, and a time to heal; a time to break down, and a time to build up;
4 A time to weep, and a time to laugh; a time to mourn, and a time to dance;
5 A time to cast away stones, and a time to gather stones together; a time to embrace, and a time to refrain from embracing;
6 A time to get, and a time to lose; a time to keep, and a time to cast away;
7 A time to rend, and a time to sew; a time to keep silence, and a time to speak;
8 A time to love, and a time to hate; a time of war, and a time of peace.
9 What profit hath he that worketh in that wherein he laboureth?
10 I have seen the travail, which God hath given to the sons of men to be exercised in it.
11 He hath made every thing beautiful in his time: also he hath set the world in their heart, so that no man can find out the work that God maketh from the beginning to the end.
12 I know that there is no good in them, but for a man to rejoice, and to do good in his life.
13 And also that every man should eat and drink, and enjoy the good of all his labour, it is the gift of God.
14 I know that, whatsoever God doeth, it shall be for ever: nothing can be put to it, nor any thing taken from it: and God doeth it, that men should fear before him.
15 That which hath been is now; and that which is to be hath already been; and God requireth that which is past.
16 And moreover I saw under the sun the place of judgment, that wickedness was there; and the place of righteousness, that iniquity was there.
17 I said in mine heart, God shall judge the righteous and the wicked: for there is a time there for every purpose and for every work.
18 I said in mine heart concerning the estate of the sons of men, that God might manifest them, and that they might see that they themselves are beasts.
19 For that which befalleth the sons of men befalleth beasts; even one thing befalleth them: as the one dieth, so dieth the other; yea, they have all one breath; so that a man hath no preeminence above a beast: for all is vanity.
20 All go unto one place; all are of the dust, and all turn to dust again.
21 Who knoweth the spirit of man that goeth upward, and the spirit of the beast that goeth downward to the earth?
22 Wherefore I perceive that there is nothing better, than that a man should rejoice in his own works; for that is his portion: for who shall bring him to see what shall be after him?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica