9 Det finns också annat som jag utforskat mycket noga. Till exempel att både gudfruktiga och visa människor är i Guds hand, men ingen vet om han kommer att välsigna dem eller inte. Alltsammans är ett chanstagande!

^2-3 Samma öde drabbar alla, vare sig de är goda eller onda, religiösa eller inte, världsliga eller gudfruktiga. Det verkar så orättvist att ingen undgår sitt öde. Det är därför som vissa människor inte bryr sig om att leva rätt och riktigt, utan i stället väljer att leva i ondska och elände. De har inte något hopp. Det enda som väntar dem är döden.

⁴ Det finns bara hopp för dem som lever. Därför är det bättre att vara en levande hund än ett dött lejon!

⁵ De levande vet ju åtminstone att de kommer att dö, men de döda vet ingenting. De har ingen belöning att vänta, och man ska inte ens komma ihåg dem.

⁶ Allt som de sysslat med under sin livstid - älskat, hatat, avundats - är över för länge sedan, och de behöver inte längre befatta sig med det som händer här på jorden.

⁷ Så ät, drick och var glad, för Gud fäster sig inte vid det.

⁸ Kläd dig i vita, fina kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud.

⁹ Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar. Gör det för varje dag så länge du kan. Hon är den lön som Gud ger dig för alla dina ansträngningar här i världen.

¹⁰ Vad du än gör så gör det ordentligt, för i de dödas värld, dit du kommer, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen insikt.

¹¹ Än en gång såg jag ut över jorden och upptäckte att det inte alltid är den snabbaste löparen som vinner loppet, eller den starkaste som segrar. Visa människor är ofta fattiga, och de som är begåvade blir inte alltid berömda. Nej, alltsammans händer av en slump, genom att man råkar vara på rätt plats vid rätt tid.

¹² En människa vet aldrig när hon råkar ha otur. Hon är som en fisk som fångas i ett nät, eller som fågeln som fastnar i en snara.

¹³ Här är något annat som också gjort starkt intryck på mig medan jag har sett på människorna:

¹⁴ Det fanns en liten stad med bara några få invånare, och en mäktig kung kom med sin armé och belägrade den.

¹⁵ I staden fanns det en vis men mycket fattig man, och han visste vad som borde göras för att rädda staden, och därför räddades den. Men efteråt var det ingen som längre tänkte på honom.

¹⁶ Då förstod jag att fastän vishet är bättre än styrka, så kommer den som är vis att bli föraktad. Därför att han är fattig så fäster man sig inte vid vad han säger.

¹⁷ Men ändå är en vis människas lugna ord bättre än ropen från den som för dårarnas talan. Vishet är bättre än vapen, men ett ruttet äpple kan fördärva allt i en korg.