Predikaren 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Allt i sin tid
3 Allt har sin rätta tid:
2 En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda
3 En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp
4 En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa
5 En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas
6 En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort
7 En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala
8 En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.
9 Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?
10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.
11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.
12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.
14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.
15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.
16 Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.
17 Jag sa för mig själv: En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont.
18 Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.
19 Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.
20 Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.
21 Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?
22 Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.
Predikaren 3
Svenska 1917
3 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica