Predikaren 12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Tänk på din Skapare när du är ung
12 Låt inte din glädje över att vara ung få dig att glömma din Skapare. Lev för honom när du är ung, innan de mörka åren kommer och du inte längre kan njuta av livet.
2 Då är det för sent att tänka på honom, när solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla för dina gamla ögon, och då de mörka molnen hopar sig på himlen.
3 Det kommer nämligen en tid när din kropp kommer att darra av ålder, då dina ben som nu är starka blir svaga, då dina tänder blir för få för att tugga den mat du äter. Du kanske också rentav blir blind.
4 Då ska du knipa ihop munnen medan du äter, för du saknar dina tänder. Ja, då kommer du att vakna samtidigt med fåglarna tidigt om morgonen, men du kommer inte att höra dem, eftersom du är döv. Och när du talar så gör du det med darrande stämma.
5 Du kommer att frukta varje uppförsbacke och våldet på gatorna kommer att skrämma dig. Du är nu en gammal vithårig man som stapplar fram, utan sexuella begär. Du står vid dödens port och på väg till ditt eviga hem, och de sörjande skymtar man redan borta på gatan.
6 Ja, kom ihåg din Skapare medan du är ung, innan silvertråden klipps av, guldskålen krossas, vattenkrukan vid brunnen slås i bitar och hjulet stannar och faller ner.
7 Gör det innan kroppen vänder tillbaka till jorden, som den en gång kom från, och livsanden vänder tillbaka till Gud, som gav den.
8 Ja, allt är meningslöst, säger Predikaren, fullkomligt tomt och innehållslöst.
Frukta Gud och lyd honom
9 Men därför att Predikaren var vis, fortsatte han att lära folket allt han visste, och han samlade ordspråk och prövade deras sanningshalt.
10 Men Predikaren var inte bara en vis man utan också en bra lärare. Och inte nog med att han undervisade folket om det han kände till, han hade också förmågan att göra undervisningen fängslande.
11 Den vises ord är som vassa sporrar som tränger in. De slår fast betydelsefulla sanningar. Och de som studerar gör klokt i att tillgodogöra sig lärarnas undervisning.
12 Men, min son, jag varnar dig: det blir aldrig något slut på allt som skrivs och sägs. Och att ta del av det är dessutom oerhört tröttande!
13 Detta är min slutsats: ha respekt för Gud och lyd hans befallningar, för det är människans absoluta skyldighet.
14 Gud kommer nämligen att döma oss för allt vad vi gör, och för det vi inte gjort, vare sig det är gott eller ont.
Predikaren 12
Svenska 1917
12 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;
2 Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,
3 den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;
4 då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;
5 då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
6 ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen
7 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
8 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet! ----
9 För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.
10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.
11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.
12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica