Add parallel Print Page Options

Ang Dalawang Saksi

11 Pagkatapos nito, binigyan ako ng isang panukat na parang tungkod at sinabi sa akin, “Sukatin mo ang templo ng Dios at ang altar, at bilangin mo ang mga taong sumasamba roon. Pero huwag mong sukatin ang labas ng templo dahil inilaan iyan para sa mga taong hindi kumikilala sa Dios. Sila ang mga taong sisira sa banal na lungsod ng Jerusalem sa loob ng 42 buwan. Sa mga araw na iyon isusugo ko roon ang dalawang saksi ko. Magsusuot sila ng damit na sako bilang pahiwatig sa mga tao na kailangan na nilang magsisi sa mga kasalanan nila. Ipapahayag nila ang mensahe ng Dios sa loob ng 1,260 araw.”

Ang dalawang saksing ito ay ang dalawang punong olibo[a] at dalawang ilawan sa harap ng Panginoon ng buong mundo. Kung may magtangkang manakit sa dalawang ito, may apoy na lalabas sa bibig nila at masusunog ang kanilang kaaway. Ganyan papatayin ang sinumang magtangkang manakit sa kanila. May kapangyarihan silang pigilin ang ulan upang hindi umulan habang nagpapahayag sila ng mensahe ng Dios. May kapangyarihan din sila na gawing dugo ang mga tubig at magpadala ng lahat ng uri ng salot sa mundo anumang oras na gustuhin nila.

Pagkatapos nilang ipahayag ang mensahe ng Dios, makikipaglaban sa kanila ang halimaw na galing sa kailaliman. Tatalunin at papatayin sila ng halimaw. Ang bangkay nila ay pababayaan sa lansangan ng tanyag na lungsod, ang lugar na pinagpakuan sa krus ng kanilang Panginoon. Ito rin ang lungsod na tinaguriang Sodom at Egipto. Sa loob ng tatloʼt kalahating araw, ang bangkay nila ay panonoorin ng mga tao mula sa ibaʼt ibang lahi, angkan, wika at bansa, at hindi sila papayag na ilibing ang mga ito. 10 Matutuwa ang mga tao sa buong mundo dahil sa pagkamatay ng dalawang propeta. Magdiriwang sila at magbibigayan ng mga regalo dahil namatay na ang dalawang iyon na nagpahirap sa mga tao sa mundo. 11 Ngunit pagkalipas ng tatloʼt kalahating araw, muli silang binuhay ng Dios. Bumangon sila, at ganoon na lang ang takot ng lahat ng nakakita sa kanila. 12 Narinig ng dalawa ang malakas na tinig mula sa langit, “Umakyat kayo rito!” At habang tinitingnan sila ng mga kaaway nila, pumapaitaas sila sa langit sakay ng ulap. 13 Nang oras ding iyon, lumindol nang napakalakas. Nawasak ang ikasampung bahagi ng lungsod, at 7,000 ang namatay. Natakot ang natirang mga tao, kaya pinuri nila ang Dios sa langit.

14 Natapos na ang ikalawang nakakatakot na pangyayari, ngunit susunod pa ang ikatlo.

Ang Ikapitong Trumpeta

15 Nang patunugin ng ikapitong anghel ang kanyang trumpeta, may narinig akong malalakas na tinig mula sa langit na nagsasabi, “Maghahari na ngayon sa buong mundo ang ating Panginoon at ang Cristo na kanyang pinili. At maghahari siya magpakailanman.” 16 At ang 24 na namumuno na nakaupo sa mga trono nila ay lumuhod at sumamba sa Dios. 17 Sinabi nila,

    “Panginoong Dios na makapangyarihan sa lahat,
    kayo po ang Dios noon, at kayo rin ang Dios ngayon.
    Nagpapasalamat kami sa inyo dahil ginamit nʼyo na ang inyong kapangyarihan,
    at nagsimula na kayong maghari ngayon sa mundo.
18 Galit na galit ang mga taong hindi kumikilala sa inyo,
    dahil dumating na ang panahon upang parusahan nʼyo sila.
    Panahon na upang hatulan nʼyo ang mga patay
    at bigyan ng gantimpala ang inyong mga lingkod, mga propeta, mga pinabanal,
    at ang lahat ng may takot sa inyo, dakila man o hindi.
    At panahon na rin upang lipulin ang mga namumuksa sa mundo.”

19 Pagkatapos, binuksan ang templo ng Dios doon sa langit, at naroon sa loob ang Kahon ng Kasunduan. Kumidlat, kumulog, umugong, lumindol at umulan ng yelo na parang mga bato.

Footnotes

  1. 11:4 dalawang punong olibo: Tingnan sa Zac. 4:2-14.

11 Och ett rör, likt en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt: »Stå upp och mät Guds tempel och altaret tillika med dem som tillbedja därinne.

Men lämna å sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den är prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå månader förtrampa den heliga staden.

Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.

Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre.

Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva dödad på det sättet.

De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till blod, och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja.

Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall övervinna dem och döda dem.

Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst.

Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav.

10 Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare.»

11 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som sågo dem.

12 Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: »Kommen hit upp.» Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn.

13 Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och tiondedelen av staden störtade samman, och genom jordbävningen omkommo sju tusen människor; och de övriga blevo förskräckta och gåvo ära åt Gud i himmelen.

14 Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.

15 Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljödo i himmelen starka röster som sade: »Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.»

16 Och de tjugufyra äldste, som sutto på sina troner inför Gud, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud

17 och sade: »Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är, och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt och trätt fram såsom konung.

18 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid då de döda skola få sin dom, och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, både små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärva jorden.»

19 Och Guds tempel i himmelen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel. Då kommo ljungeldar och dunder och tordön och jordbävning och starkt hagel.

Guds två vittnen

11 Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där.[a] Men templets yttre gård ska du utelämna och inte mäta, för den har överlämnats till hedningarna. De ska trampa den heliga staden i fyrtiotvå månader[b]. Under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två vittnen i uppdrag att profetera, klädda i sorgdräkt.”

Dessa är de två olivträd och de två lampställen som står inför jordens Herre.[c] Om någon försöker skada dem, ska eld komma ut från deras munnar och förtära deras fiender. Var och en som vill skada dem ska dödas på det sättet. De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de profeterar. Och de har makt att förvandla vattnen till blod och slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vill.

När de har slutfört sitt uppdrag ska odjuret[d] som stiger upp från avgrunden attackera och besegra och döda dem. Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, och där deras Herre också blev korsfäst. Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under tre och en halv dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att de begravs. 10 Men jordens invånare ska glädja sig över dem. De ska jubla och skicka presenter till varandra, eftersom dessa båda profeter plågat jordens invånare så mycket.

11 Efter tre och en halv dag kom en livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och alla som såg dem blev skräckslagna. 12 Sedan hörde de en stark röst från himlen säga till dem: ”Kom hit upp!” De for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender. 13 I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades i jordbävningen, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.

14 Det andra veropet är över, men det tredje är snart på väg.

Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet

15 Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:

”Kungamakten över världen
    tillhör nu vår Herre och hans Smorde,
och han ska regera i all evighet.”

16 De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sa:

”Vi tackar dig, Herre Gud, Allsmäktig,
    du som är och som var,
för att du har tagit makten,
    din stora makt, och ska regera.
18 Folken rasade i vrede,
    men nu har din vrede kommit.
Det är dags för de döda att dömas.
    Du ska belöna dina tjänare profeterna
och de heliga och dem som fruktar ditt namn,
    både små och stora.
Och du ska förgöra dem som förgör jorden.”

19 Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[e]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.

Footnotes

  1. 11:1 Johannes fick i uppdrag att mäta och räkna det som skulle skyddas av Gud.
  2. 11:2 Fyrtiotvå månader, eller 1 260 dagar, är detsamma som 3,5 år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Det kan alltså ses som ett symboliskt tal för en begränsad tid, ofta tolkad som tiden för Jesus verksamhet. Samma symbolik återkommer i v. 9 och 11.
  3. 11:4 Jfr Sak 4:1-14.
  4. 11:7 Odjuret finns beskrivet i 13:1-10.
  5. 11:19 Förbundsarken var en guldöverdragen kista, där Israels folk förvarade stentavlorna med förbundsavtalet, dvs. de tio budorden. Jfr 2 Mos 25:10-22.