22 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

² Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

³ Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

⁴ Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

⁵ Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

⁶ Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

⁷ Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

⁸ Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

⁹ Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

¹⁰ Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

¹¹ Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

¹² HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

¹³ Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

¹⁴ En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

¹⁵ Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

¹⁶ Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----

¹⁷ Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

¹⁸ Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

¹⁹ För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

²⁰ Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

²¹ för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

²² Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

²³ Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

²⁴ Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

²⁵ på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

²⁶ Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

²⁷ Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

²⁸ Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

²⁹ Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.

23 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

² och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

³ Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

⁴ Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

⁵ Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

⁶ Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

⁷ ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

⁸ Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

⁹ Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

¹⁰ Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

¹¹ Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

¹² Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

¹³ Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

¹⁴ ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

¹⁵ Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

¹⁶ ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

¹⁷ Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

¹⁸ Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

¹⁹ Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

²⁰ Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

²¹ Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

²² Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

²³ Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

²⁴ Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

²⁵ Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

²⁶ Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

²⁷ Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

²⁸ Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

²⁹ Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

³⁰ Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

³¹ Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

³² På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

³³ Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

³⁴ Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

³⁵ »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

24 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

² Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

³ Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

⁴ Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

⁵ En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

⁶ Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

⁷ Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

⁸ Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

⁹ Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

¹⁰ Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

¹¹ Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

¹² Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

¹³ Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

¹⁴ Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

¹⁵ Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

¹⁶ Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

¹⁷ Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

¹⁸ på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

¹⁹ Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

²⁰ Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

²¹ Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

²² Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

²³ Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

²⁴ Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

²⁵ Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

²⁶ En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

²⁷ Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

²⁸ Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

²⁹ Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

³⁰ Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

³¹ Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

³² Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

³³ Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

³⁴ så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.

8 Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.

² Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.

³ Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.

⁴ Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.

⁵ Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.

⁶ Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.

⁷ Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.

⁸ Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.

⁹ I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.

¹⁰ Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.

¹¹ Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.

¹² Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.

¹³ Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,

¹⁴ så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,

¹⁵ efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»

¹⁶ Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.

¹⁷ Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.

¹⁸ Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;

¹⁹ dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.

²⁰ Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.

²¹ Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.

²² Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.

²³ Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.

²⁴ Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.