Ordspråksboken 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Det värdefulla med ordspråk
1 Dessa ordspråk skrevs av Salomo, Davids son och kung i Israel.
2 Han skrev dem för att undervisa sitt folk om hur de skulle leva och uppträda i olika situationer.
3 Han ville att de skulle vara förståndiga, rättvisa och uppriktiga i allt de gjorde.
4 Jag vill göra de enkla människorna visa, sa han. Jag vill visa de unga att de kan lösa sina problem med kunskap och förstånd.
5-6 Jag vill att de som redan är visa ska bli ännu visare och bli dugliga ledare genom att utforska den djupa innebörden i dessa sanningens guldkorn.
7-9 Hur blir en människa vis? Första steget är att lita på Herren och visa respekt för honom!Bara människor utan förnuft vägrar att ta emot undervisning. Lyssna till dina föräldrar! Vad du lär dig av dem ska komma dig väl till pass i livet. Det kommer att ge dig stor ära.
10 Om de ogudaktiga säger till dig: Kom och bli en av oss, så vänd dem ryggen!
11 Vi ska lägga oss i bakhåll och råna och döda folk, säger de.
12 Vi ska behandla goda och onda på samma sätt.
13 Vilket byte vi kommer att få! Vi kommer att bli rika!
14 Kom med oss, så ska vi dela allt lika.
15 Gör det inte, min son! Håll dig långt borta från sådana människor,
16 för brott är det enda de har i huvudet, och de drar sig inte för att döda.
17 När en fågel upptäcker att du tänker fånga den med ett nät, håller den sig borta,
18 men det gör inte sådana människor. Därför faller de i sin egen grop. De lägger ut snaror för sina egna liv.
19 En våldsam död är det öde som väntar alla dem som ägnar sig åt våld.
Vishetens röst
20 Visheten ropar högt på gatorna för att man ska lyssna.
21 Hon ropar till folket på gator och torg och varhelst de samlas:
22 Era stollar, ropar hon, hur länge ska ni fortsätta att bete er som dårar? Hur länge ska ni håna visheten och kämpa mot sanningen?
23 Kom hit och lyssna till mig! Jag ska ge er goda råd och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er ofta, men ni har inte lyssnat till mig. Jag har försökt hjälpa er, men ni har alltid avvisat mig.
25 Ni har nonchalerat mina råd och min tillrättavisning.
26 En dag kommer olycka över er, och då ska jag skratta åt er! Jag ska håna er när ni råkar illa ut!
27 När fruktan griper er och när svårigheterna är större än vad ni kan bära,
28 då kommer jag inte att svara på era rop om hjälp. Då kommer det att vara för sent, hur ivrigt ni än söker mig.
29 Ni blundade för sanningen och valde att inte tillbe och lita på Herren.
30 Ni vände mig ryggen och avvisade mina råd.
31 Därför får ni vad ni förtjänar och måste ta konsekvenserna av ert handlande.
32 Ni vände er bort från mig, och er självbelåtenhet blir er död.
33 Men alla som lyssnar till mig ska leva i frid och trygghet och behöver inte vara rädda för något.
Ordspråksboken 1
Svenska 1917
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica