Add parallel Print Page Options

30 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

31 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

11 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

Read full chapter

11 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

Read full chapter