20 (A) Umgås inte med drinkare
    eller med dem som frossar i kött,
21 (B) för drinkare och frossare
        blir fattiga
    och dåsighet ger trasiga kläder.

22 (C) Lyssna till din far som gett dig livet
    och förakta inte din mor
        när hon blir gammal.
23 Skaffa dig sanning och sälj den inte,
    skaffa dig vishet,
        fostran och insikt.

24 (D) Den rättfärdiges far får jubla,
    en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
    låt henne som fött dig
        få fröjda sig.

26 Min son, ge mig ditt hjärta
    och låt mina vägar behaga dig.
27 (E) För den prostituerade
        är en djup grop,
    den främmande kvinnan
        en trång brunn.
28 (F) Som en rövare ligger hon på lur,
    hon förökar de trolösas skara
        bland människorna.

29 Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”?
        Vem grälar, vem klagar?
    Vem har onödiga sår,
        vem har dimmiga ögon?
30 (G) De som stannar länge vid vinet,
    de som går och prövar
        kryddat vin.
31 (H) Se inte på vinet,
        att det är så rött,
    att det glänser så i bägaren
        och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm
    och hugger[a] som en giftorm.
33 Då får dina ögon
        se märkliga syner
    och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Det blir som att du ligger
        mitt ute på havet
    eller i toppen av en mast.
35 ”De slog mig,
        men det gjorde inte ont.
    De gav mig stryk,
        men jag kände inget.
    När ska jag vakna?
        Jag vill få tag i mer!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:32 hugger   Andra handskrifter (Septuaginta): ”sprider gift”.

20 Håll dig borta från dem
    som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
    och dåsigheten klär dem i trasor.

22 Lyssna till din far som gett dig livet,
    och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
    förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
    en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
    låt henne som fött dig få jubla.

26 Min son, lita på mig
    och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
    och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
    och männen som är otrogna blir bara fler och fler.

29 Vem har bedrövelse och sorg?
    Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
    Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
    och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
    för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
    stinger som en huggorm.[a]
33 Du ser underliga syner,
    och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
    eller satt uppe i den svajande masten[b].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
    någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
    så att jag kan ta mig en sup till?”

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:32 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  2. 23:34 den svajande masten – grundtextens innebörd är osäker.

13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[a]. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på[b] fröskidorna[c] som svinen åt, men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning[d] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 (A) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 (B) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:15 vakta svin   var för en jude mycket motbjudande. Svin räknades som orena djur (3 Mos 11:7).
  2. 15:16 äta sig mätt på   Andra handskrifter: "fylla sin mage med".
  3. 15:16 fröskidorna   Frukter av johannesbrödträdet (carob). Dessa är tåliga mot torka och har ibland använts som enklare människoföda.
  4. 15:17 kom han till besinning   Ordagrant: "kom han till sig själv".

13 Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14 Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15 Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16 Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.

17 Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18 Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19 Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20 Och så gick han tillbaka hem till sin far.

Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

21 Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’

22 Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23 Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24 För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.

25 Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26 Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’

28 Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30 Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’

31 ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32 Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”

Read full chapter