Ordspråksboken 22-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Gott rykte är mer eftersträvansvärt än rikedomar,
gott anseende bättre än silver och guld.
2 Både den rike och den fattige är lika inför Herren,
för han har skapat dem båda.
3 Den kloke ser faran och sätter sig i säkerhet.
Den okunnige går bara vidare, och får sedan lida för det.
4 Ödmjukhet och Herrens fruktan ger
rikedomar, ära och liv.
5 På den lömskes väg finns törnen och snaror,
men den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem.
6 Led den unge på den väg han bör gå,
så viker han inte av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
och låntagaren tjänar långivaren.
8 Den som sår orätt skördar olycka,
och riset ska göra slut på hans övermod.[a]
9 Den generöse blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv bort bråkmakaren
för att slippa gräl och stridigheter.
11 Den som älskar den inre renheten och talar väl
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
men den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: ”Det är ett lejon där ute,”
eller: ”Jag kan bli dödad på gatan!”
14 En främmande kvinnas ord är en djup grop,
och den som Herren blir vred på faller i den.
15 Ett barns hjärta har en benägenhet till dumhet,
men fostran med ris driver ut den.
16 Den som tjänar på att förtrycka de fattiga och den som mutar de rika
kommer båda att bli utfattiga.
De visas ord
(22:17—24:22)
17 Var uppmärksam och lyssna till de visas ord,
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det blir ljuvt för dig att bära dem inom dig
och behålla dem på dina läppar.
19 För att du ska förtrösta på Herren,
undervisar jag dig nu.
20 Har jag inte skrivit till dig
trettio ord av råd och kunskap
21 för att lära dig sanna och tillförlitliga ord,
så att du kan svara dem som sänt dig?
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
och krossa inte den hjälplöse i rätten,
23 för Herren tar sig an deras sak
och berövar plundrarna livet.
24 Slå dig inte ihop med en hetlevrad man,
umgås inte med den hetsige,
25 för du kan lätt ta efter en sådan,
och det blir en fara för ditt liv.
26 Var inte den som ger handslag
och går i borgen för en skuld.
27 Om du inte kan betala
kommer man att ta sängen ifrån dig.
28 Flytta inte på en uråldrig gränssten
som dina förfäder rest.
29 Ser du någon som arbetar skickligt
så kommer han att få tjäna kungar och inte vanligt folk.[b]
23 När du sitter till bords med en mäktig man,
tänk då på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven på din strupe
om du vill frossa.
3 Längta inte efter hans delikatesser,
för de kan vara bedräglig mat.
4 Slit inte ut dig för att bli rik.
Var förståndig och avstå.
5 När du blickar[c] efter rikedomen är den redan borta,
den gör sig vingar och flyger som en örn mot himlen.
6 Ät inte den ondsintes[d] mat.
Längta inte efter hans läckerheter.
7 Han tänker bara på sina kostnader;
han säger till dig: ”Ät och drick!”
men menar det inte.
8 Det lilla du ätit får du spy upp,
och dina vackra ord är bortkastade.
9 Tala inte till en dåre.
Han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en uråldrig gränssten,
och gör inte intrång på de faderlösas mark.
11 Deras försvarare är stark,
och han kommer själv att ta sig an deras sak mot dig.
12 Ta till dig kritik,
och lyssna till kunskapens ord.
13 Undanhåll inte den unge fostran,
för om du tuktar honom med ris slipper han dö.
14 Straffa honom med ris
och rädda honom från dödsriket.
15 Min son, om du blir vis
gläder jag mig.
16 Det blir min innerliga glädje
om du talar det som är rätt.
17 Var inte avundsjuk på syndare,
utan sträva hela tiden efter att frukta Herren.
18 Då har du verkligen en framtid,
och ditt hopp kommer inte att svikas.
19 Lyssna, min son, var vis
och håll dina tankar på rätt väg.
20 Håll dig borta från dem
som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
och dåsigheten klär dem i trasor.
22 Lyssna till din far som gett dig livet,
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
låt henne som fött dig få jubla.
26 Min son, lita på mig
och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
och männen som är otrogna blir bara fler och fler.
29 Vem har bedrövelse och sorg?
Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
stinger som en huggorm.[e]
33 Du ser underliga syner,
och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
eller satt uppe i den svajande masten[f].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
så att jag kan ta mig en sup till?”
24 Var inte avundsjuk på onda människor
och längta inte efter deras gemenskap.
2 De planerar för våldsdåd,
och så fort de öppnar munnen skapar de ofärd.
3 Med vishet byggs huset,
och genom gott omdöme befästs det,
4 genom kunskap fylls rummen
med värdefulla och vackra saker.
5 Den vise är stark
och en kunskapens man har en växande kraft.
6 Med planläggning ska du föra krig,
och räddning kommer när det finns många rådgivare.
7 Visheten är ouppnåelig för den dumme.
När rådsmötet hålls i byporten kan han inte öppna munnen.
8 Den som planerar något ont
gör sig känd som intrigmakare.
9 Den dummes planer är synd,
och smädaren är avskydd av alla.
10 Om du blir modlös i nödens stund,
är din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden,
grip in när de stapplar till att slaktas.
12 Om du säger: ”Vi kände inte till detta”,
så märker han som prövar hjärtan det,
han som vakar över ditt liv vet,
och han belönar varje människa efter vad hon gjort.
13 Min son, ät honung, för det är gott,
honung från honungskakan smakar sött.
14 Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
Om du finner den finns det en framtid för dig,
och ditt hopp görs inte om intet.
15 Du gudlöse, ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem,
ödelägg inte hans boning.
16 Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen,
men de onda stupar i sin olycka.
17 Bli inte skadeglad när din fiende råkar illa ut.
Tillåt dig inte att jubla när han faller,
18 så att Herren ser på det med missnöje
och vänder sin vrede från honom.
19 Reta dig inte på de onda,
avundas inte de gudlösa,
20 för de onda har ingen framtid,
och de gudlösas ljus kommer att blåsas ut.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
och ha ingenting att göra med de upproriska.
22 En olycka kan plötsligt drabba dem,
och vem vet när en katastrof kommer från någon av dem?[g]
Tillägg till de visas ord
23 Dessa är ytterligare ord av de visa:
Att döma partiskt är fel.
24 Den som säger till den skyldige: ”Du är oskyldig”,
förbannas av folk och fördöms av nationer.
25 Men den som dömer rätt går det väl,
och han får en rik välsignelse.
26 Ett uppriktigt svar är
som en kyss på läpparna.
27 Gör färdigt ditt arbete där ute och allting klart på åkern.
Därefter kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din medmänniska utan orsak.
Varför skulle du ljuga?
29 Säg inte: ”Nu kan jag ge igen för allt han gjort mot mig.
Jag vill ge honom vad han förtjänar.”
30 Jag gick förbi en lat mans åker
och en vingård som tillhörde en man som saknade vett.
31 Den var övervuxen med törnen, full av nässlor,
och stenmuren var nedriven.
32 När jag såg på detta tog jag intryck
och lärde mig en läxa av vad jag såg:
33 Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
34 så kommer fattigdomen över dig som en rövare,
och armodet som en beväpnad[h] man.
Footnotes
- 22:8 Om ”ris” översätts stav, vilket är fullt möjligt, kan betydelsen vara att hans övermods stav (syftande på makt) ska förgöras.
- 22:29 Innebörden av grundtextens vanligt folk är osäker.
- 23:5 Grundtextens satskonstruktion är något svårförståelig.
- 23:6 Ordagrant: den som har ett ont öga.
- 23:32 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
- 23:34 den svajande masten – grundtextens innebörd är osäker.
- 24:22 Den sista delen av versen är svårtolkad i grundtexten; någon av dem är en dualis och det framkommer inte vilka två som avses (Herren och kungen?). Prepositionen från är också en osäker tolkning, och om den tolkas som över, blir tanken att en katastrof kan när som helst drabba de upproriska.
- 24:34 Grundtextens innebörd är osäker.
Ordspråksboken 22-24
Svenska 1917
22 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.
2 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.
3 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
7 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.
8 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.
9 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.
10 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.
11 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
12 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.
13 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
14 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.
15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
16 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----
17 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.
18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.
19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,
21 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.
22 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.
23 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.
24 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,
25 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.
26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.
27 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?
28 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.
29 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.
23 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
24 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
2 Korintierbrevet 8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Insamlingen till de troende i Jerusalem
8 Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. 2 Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. 3 Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt 4 kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. 5 Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. 7 Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss[a]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. 8 Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.
10 Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, 11 nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. 12 Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.
13 Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. 14 Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, 15 som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”[b]
Titus och hans reskamrater
16 Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. 17 Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. 18 Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. 19 Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. 20 Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. 21 Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.
22 Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.
23 Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.
Ge rikligt och av kärlek
24 Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.
Footnotes
- 8:7 Alternativ översättning: och har fått så mycket kärlek från oss.
- 8:15 Se 2 Mos 16:18.
2 Korinthierbrevet 8
Svenska 1917
8 Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.
2 Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.
3 Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.
4 Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.
5 Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.
6 Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.
7 Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.
8 Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.
9 I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.
10 Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.
11 Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.
12 Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.
13 Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,
14 så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,
15 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»
16 Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.
17 Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.
18 Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;
19 dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.
20 Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.
21 Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.
22 Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.
23 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.
24 Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.