Det levitiska prästämbetet

3 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinai berg. ² Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar. ³ Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster. ⁴ Men Nadab och Abihu dog inför Herrens ansikte, när de bar fram främmande eld inför Herren i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin fader Aron.

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Levi stam skall du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom. ⁷ De skall utföra vad som åligger honom och hela menigheten inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet. ⁸ Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. ⁹ Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom^[a] som en gåva från Israels barn. ¹⁰ Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas."

¹¹ Herren sade till Mose: ¹² "Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, ¹³ ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren."

¹⁴ Herren talade till Mose i Sinai öken. Han sade: ¹⁵ "Mönstra Levi barn efter deras familjer och släkter. Alla av manligt kön som är en månad eller äldre skall du räkna." ¹⁶ Mose inmönstrade dem enligt Herrens ord så som han hade blivit befalld. ¹⁷ Och detta är Levis söner, de hette: Gerson, Kehat och Merari. ¹⁸ Detta är namnen på Gersons söner efter sina släkter: Libni och Simei. ¹⁹ Kehats söner efter sina släkter var Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. ²⁰ Meraris söner efter sina släkter var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras familjer.

²¹ Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt. Dessa var gersoniternas släkter. ²² De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 7 500. ²³ Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut. ²⁴ Furste för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. ²⁵ Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om tabernaklet och tältet med dess överdrag, och om förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet, ²⁶ om förgårdens omhängen och förhänget framför ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, vidare om alla tältlinor, ja, allt arbete som hörde till detta.

²⁷ Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter. ²⁸ När man räknade alla av manligt kön som var en månad eller äldre utgjorde de 8 600. Dessa skulle ha vården om de heliga föremålen. ²⁹ Kehatiternas släkter hade sitt läger vid södra sidan av tabernaklet. ³⁰ Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elisafan, Ussiels son. ³¹ De skulle ha vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså om förhänget och allt arbetet med det. ³² Men högste ledare för alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som ansvarade för helgedomen och dess skötsel.

³³ Från Merari härstammade mahliternas släkt och musiternas släkt. Dessa var merariternas släkter. ³⁴ De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 6 200. ³⁵ Ledare för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid norra sidan av tabernaklet. ³⁶ Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör - allt arbete med dessa föremål, ³⁷ likaså om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor.

³⁸ Mitt för tabernaklet på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. På Israels barns vägnar var de ansvariga för vården av helgedomen. Men om någon främmande kom nära det heliga, skulle han dödas.

³⁹ De inmönstrade leviterna, som Mose och Aron på Herrens befallning inmönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22 000.

⁴⁰ Herren sade till Mose: "Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn, alla som är en månad eller äldre, och räkna antalet namn. ⁴¹ Och tag ut åt mig leviterna - ty jag är Herren - i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap."

⁴² Mose mönstrade alla förstfödda bland Israels barn, så som Herren hade befallt honom. ⁴³ Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de inmönstrade som var en månad eller äldre, utgjorde 22 273.

⁴⁴ Och Herren sade till Mose: ⁴⁵ "Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren. ⁴⁶ Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, ⁴⁷ skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. ⁴⁸ Dessa pengar skall du ge åt Aron och hans söner till lösen för de övertaliga bland dem."

⁴⁹ Mose tog lösensumman från de övertaliga, när man räknade dem som var lösta genom leviterna. ⁵⁰ Av Israels barns förstfödda tog han emot pengarna, 1 365 siklar efter helgedomssikelns vikt. ⁵¹ Och Mose gav lösensumman åt Aron och hans söner, efter Herrens ord och befallning till Mose.

Kehatiternas tjänstgöring

4 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² "Räkna antalet av Kehats söner bland leviterna efter deras släkter och familjer, ³ från trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. ⁴ Detta är den tjänst som kehatiterna skall ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de högheliga föremålen.

⁵ När lägret bryter upp skall Aron och hans söner gå in och ta ner den förlåt som hänger framför arken, och med den skall de övertäcka vittnesbördets ark. ⁶ Över förlåten skall de lägga ett överdrag av tahasskinn och över det breda ut en vävnad, helt mörkblå. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁷ Över skådebrödsbordet skall de breda en mörkblå vävnad, och på den skall de ställa faten, skålarna och bägarna samt kannorna till drickoffren. 'Det beständiga brödet' skall också läggas på det. ⁸ Över detta skall de breda en karmosinröd vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁹ Och de skall ta en mörkblå vävnad och täcka över ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor samt alla de oljekärl som hör till den och som används vid tjänstgöringen. ¹⁰ Sedan skall de lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och lägga allt på en bår.

¹¹ Över det gyllene altaret skall de breda en mörkblå vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna. ¹² Och de skall ta alla redskap vid tjänstgöringen, de som används vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i en mörkblå vävnad och täcka över dem med ett överdrag av tahasskinn och lägga dem på en bår. ¹³ De skall också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det, ¹⁴ och där skall de lägga alla tillbehör som används under tjänstgöringen vid det: eldfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, altarets alla tillbehör. Över detta skall de breda ett överdrag av tahasskinn och sedan sätta in stängerna.

¹⁵ När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.

¹⁶ Eleasar, prästen Arons son, skall ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de heliga föremålen och deras tillbehör."

¹⁷ Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ¹⁸ "Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, ¹⁹ utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, ²⁰ men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de dö."

Gersoniternas tjänstgöring

²¹ Herren talade till Mose. Han sade: ²² "Räkna också antalet av Gersons barn efter deras familjer och släkter. ²³ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. ²⁴ Detta är den tjänst gersoniternas släkter skall ha, vad de skall göra och vad de skall bära: ²⁵ De skall bära tabernaklets tygvåder, uppenbarelsetältet och dess överdrag och överdraget av tahasskinn, som ligger ovanpå detta, och förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet, ²⁶ vidare förgårdens omhängen, förhänget framför porten till förgården som omger tabernaklet och altaret, samt dess linor och alla redskap till arbetet med tabernaklet. De skall utföra allt som behöver göras med dessa ting. ²⁷ På order av Aron och hans söner skall gersoniternas hela tjänstgöring ske i fråga om allt som de har att bära och göra. Ni skall överlämna i deras vård allt vad de skall bära. ²⁸ Detta är den tjänst som gersoniternas släkter skall ha vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra sin tjänst under ledning av Itamar, prästen Arons son.

Merariternas tjänstgöring

²⁹ Meraris barn skall du inmönstra efter deras släkter och familjer. ³⁰ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ³¹ Och detta är vad de har till uppgift att bära, allt som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken, ³² liksom stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor, med alla deras tillbehör och allt som hör till arbetet vid det. Ni skall göra en lista över de föremål var och en har att bära. ³³ Detta är den tjänst merariternas släkter skall ha, allt som hör till deras tjänst vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra den under ledning av Itamar, prästen Arons son."

Räkning av leviterna

³⁴ Mose och Aron och menighetens furstar inmönstrade Kehats barn efter deras släkter och familjer, ³⁵ dem som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ³⁶ Och de inmönstrade efter deras släkter utgjorde 2 750. ³⁷ Dessa var de inmönstrade av kehatiternas släkter, alla de som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.

³⁸ De av Gersons barn som inmönstrades efter sina släkter och familjer, ³⁹ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, ⁴⁰ dessa som inmönstrades efter sina släkter och familjer utgjorde 2 630. ⁴¹ Dessa var de inmönstrade av gersoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning.

⁴² De av Meraris barns släkter som inmönstrades efter sina släkter och familjer, ⁴³ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män, som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, ⁴⁴ dessa som inmönstrades efter sina släkter, utgjorde 3 200. ⁴⁵ Dessa var de inmönstrade av Meraris barns släkter, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.

⁴⁶ De av leviterna som Mose och Aron och Israels furstar inmönstrade efter deras släkter och familjer, ⁴⁷ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla som kom för att utföra något arbete med att tjäna eller någon tjänst med att bära vid uppenbarelsetältet, ⁴⁸ dessa som inmönstrades utgjorde 8 580. ⁴⁹ Efter Herrens befallning blev de inmönstrade genom Mose, var och en till det som han skulle göra eller bära. Var och en fick det åliggande som Herren befallt Mose.

Nasirlöften

6 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för Herren, ³ skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra. ⁴ Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. ⁵ Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för Herren har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud. ⁶ Så länge han är avskild för Herren, får han inte komma nära en död kropp. ⁷ Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. ⁸ Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.

⁹ Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det. ¹⁰ På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. ¹¹ Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud. ¹² Han skall inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

¹³ Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, ¹⁴ och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, ¹⁵ dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till. ¹⁶ Detta skall prästen bära fram inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. ¹⁷ Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.

¹⁸ Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. ¹⁹ När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer. ²⁰ Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför Herrens ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

²¹ Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

Den prästerliga välsignelsen

²² Herren talade till Mose. Han sade: ²³ "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

²⁷ På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

Eld från Herren

11 Folket började högljutt klaga inför Herren hur illa de hade det. Då Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. ² Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. ³ Platsen fick namnet Tabeera,^[a] därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.

Folket knotar

⁴ Den blandade hop^[b] som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta? ⁵ Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. ⁶ Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

⁷ Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts. ⁸ Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. ⁹ När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

¹⁰ Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. ¹¹ Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! ¹² Har då jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: 'Bär dem i din famn, så som spädbarnet bärs av sin vårdare' in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? ¹³ Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! ¹⁴ Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig. ¹⁵ Om det är så här du vill handla mot mig, döda mig då genast, om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se detta elände"

¹⁶ Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. ¹⁷ Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. ¹⁸ Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta. ¹⁹ Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, ²⁰ utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

²¹ Mose sade: "Sexhundratusen man fotfolk har jag omkring mig, och du säger: Jag skall ge dem kött att äta under en månad! ²² Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem? Eller skall alla fiskar i havet fångas, så att det räcker till åt dem?" ²³ Herren svarade Mose: "Är då Herrens arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte."

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. ²⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. ²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." ²⁸ Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" ²⁹ Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" ³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

³¹ Och en stormvind for ut från Herren. Den förde med sig vaktlar^[c] från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken.

³² Folket gick då hela den dagen och natten och följande dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret. ³³ Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket, och Herren slog dem med en mycket svår plåga. ³⁴ Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava,^[d] ty där begravde man dem av folket som hade gripits av begär.

³⁵ Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

Mirjam och Aron sätter sig upp mot Mose

12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. ² De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta. ³ Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. ⁴ Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre. ⁵ Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. ⁶ Och han sade:

⁹ Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

¹⁰ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. ¹¹ Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. ¹² Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet." ¹³ Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!" ¹⁴ Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."

¹⁵ I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

13 Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

De tolv spejarna

² Herren sade till Mose: ³ "Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare." ⁴ På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn. ⁵ Deras namn var:

Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;

⁶ av Simeons stam: Safat, Horis son;

⁷ av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;

⁸ av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;

⁹ av Efraims stam: Hosea, Nuns son;

¹⁰ av Benjamins stam: Palti, Rafus son;

¹¹ av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;

¹² av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;

¹³ av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;

¹⁴ av Asers stam: Setur, Mikaels son;

¹⁵ av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;

¹⁶ av Gads stam: Geuel, Makis son.

¹⁷ Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea,^[e] Nuns son, namnet Josua.^[f]

¹⁸ Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: "Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. ¹⁹ Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, ²⁰ om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, ²¹ om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt."

Det var den tid då de första druvorna mognade.

²² De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. ²³ De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. - Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. - ²⁴ De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. ²⁵ Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.

²⁶ Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. ²⁷ De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. ²⁸ Och de sade till Mose: "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. ²⁹ Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. ³⁰ Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan."

³¹ Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!" ³² Men de män som hade gått upp med honom sade: "Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss." ³³ Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. ³⁴ Vi såg också jättarna där - Anaks barn kom från jättestammen - och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon."

Folket gör uppror

14 Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten. ² Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! ³ Varför leder Herren oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" ⁴ Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."

⁵ Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn. ⁶ Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder ⁷ och sade till hela Israels menighet: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land. ⁸ Om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁹ Men var inte upproriska mot Herren och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Frukta inte för dem."

¹⁰ Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. ¹¹ Och Herren sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? ¹² Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta."

Mose medlar för folket

¹³ Mose sade till Herren: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, ¹⁴ och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. ¹⁵ Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga: ¹⁶ 'Därför att Herren inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.' ¹⁷ Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt: ¹⁸ Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet. ¹⁹ Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

Herren förlåter och straffar

²⁰ Då sade Herren: "Jag förlåter dem enligt ditt ord. ²¹ Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: ²² Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, ²³ av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det. ²⁴ Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning. ²⁵ Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till."

²⁶ Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ²⁷ "Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt knotar mot mig. ²⁸ Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig. ²⁹ Här i öknen skall era döda kroppar falla, alla ni som har blivit inmönstrade, alla som är tjugo år eller äldre, eftersom ni har knotat mot mig. ³⁰ Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. ³¹ Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem skall jag föra in där, och de skall lära känna det land som ni har förkastat. ³² Men era döda kroppar skall falla här i öknen. ³³ Och era barn skall vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet, till dess att era döda kroppar förmultnat i öknen. ³⁴ Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. ³⁵ Jag, Herren, har talat. Jag skall i sanning göra så med hela denna onda menighet som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen skall de omkomma, här skall de dö."

³⁶ De män som Mose hade sänt för att bespeja landet och som vid sin återkomst hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att tala illa om landet, ³⁷ ja, dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse, inför Herrens ansikte. ³⁸ Av de män som hade gått ut för att bespeja landet överlevde endast Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

Israels barn drivs tillbaka

³⁹ Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. ⁴⁰ De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om." ⁴¹ Men Mose sade: "Varför vill ni överträda Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. ⁴² Herren är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender. ⁴³ Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån Herren, och därför kommer Herren inte att vara med er."

⁴⁴ I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret. ⁴⁵ Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma.