Kopparormen

⁴ De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. ⁵ Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”

^6 (A) Då sände Herren giftiga^[a] ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. ⁷ Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. ⁸ Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”

^9 (B) Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen^[b] och fick leva.

^4 (A) Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan^[a].

^5 (B) Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. ^6 (C) Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. ^7 (D) Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung^[b] och slutade tjäna honom.