4 Mosebok 16:31-50

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

³¹ Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem,

³² och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer och tillhörigheter. Allt de ägde försvann i djupet.

³³ De blev levande begravda, marken slöt sig sedan över dem och de var borta.

³⁴ Alla flydde vid deras skrik, rädda för att ryckas med,

³⁵ och eld kom ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.

^36-37 Herren sa till Mose: Säg till Eleasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga, avskilda åt Herren. De glödande kolen ska han kasta bort,

³⁸ för männen dog på grund av sin synd. Sedan ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren, och altarplåtarna ska finnas där som en påminnelse för Israels folk.

³⁹ Prästen Eleasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar och hamrade ut dem till metallplåtar att täcka altaret med.

⁴⁰ Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Kora och hans anhängare hända honom. Allt detta var enligt de föreskrifter som Herren gett Mose.

⁴¹ Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: Ni har dödat Herrens folk.

⁴² Snart hade en missnöjd och uppretad folkhop samlats, och medan de stod där och såg upp mot tabernaklet visade sig plötsligt molnet med Herrens härlighet.

^43-44 Då kom Mose och Aron och ställde sig vid ingången till tabernaklet, och Herren sa till Mose:

⁴⁵ Skynda dig bort från detta folk, så att jag omedelbart kan döda det.Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.

⁴⁶ Ta ett rökelsekar och lägg eld från altaret i det, sa Mose därefter till Aron. Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Jag känner Guds vrede, och pest har redan drabbat dem.

⁴⁷ Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Pesten hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla,

⁴⁸ och när han stod där, mitt bland levande och döda, upphörde plötsligt pesten.

⁴⁹ Men då hade redan 14.700 människor hunnit dö, förutom dem som dött dagen innan tillsammans med Kora.

⁵⁰ När Aron återvände till Mose vid ingången till tabernaklet hade pesten upphört helt.