Add parallel Print Page Options

Mort de Marie; les eaux de Mériba

20 Toute l’assemblée des enfants d’Israël arriva dans le désert de Tsin le premier mois, et le peuple s’arrêta à Kadès. C’est là que mourut Marie, et qu’elle fut enterrée.

Il n’y avait point d’eau pour l’assemblée; et l’on se souleva contre Moïse et Aaron. Le peuple chercha querelle à Moïse. Ils dirent: Que n’avons-nous expiré, quand nos frères expirèrent devant l’Eternel? Pourquoi avez-vous fait venir l’assemblée de l’Eternel dans ce désert, pour que nous y mourions, nous et notre bétail? Pourquoi nous avez-vous fait monter hors d’Egypte, pour nous amener dans ce méchant lieu? Ce n’est pas un lieu où l’on puisse semer, et il n’y a ni figuier, ni vigne, ni grenadier, ni de l’eau à boire.

Moïse et Aaron s’éloignèrent de l’assemblée pour aller à l’entrée de la tente d’assignation. Ils tombèrent sur leur visage; et la gloire de l’Eternel leur apparut.

L’Eternel parla à Moïse, et dit: Prends la verge, et convoque l’assemblée, toi et ton frère Aaron. Vous parlerez en leur présence au rocher, et il donnera ses eaux; tu feras sortir pour eux de l’eau du rocher, et tu abreuveras l’assemblée et leur bétail. Moïse prit la verge qui était devant l’Eternel, comme l’Eternel le lui avait ordonné. 10 Moïse et Aaron convoquèrent l’assemblée en face du rocher. Et Moïse leur dit: Ecoutez donc, rebelles! Est-ce de ce rocher que nous vous ferons sortir de l’eau? 11 Puis Moïse leva la main et frappa deux fois le rocher avec sa verge. Il sortit de l’eau en abondance. L’assemblée but, et le bétail aussi.

12 Alors l’Eternel dit à Moïse et à Aaron: Parce que vous n’avez pas cru en moi, pour me sanctifier aux yeux des enfants d’Israël, vous ne ferez point entrer cette assemblée dans le pays que je lui donne.

13 Ce sont les eaux de Meriba[a], où les enfants d’Israël contestèrent avec l’Eternel, qui fut sanctifié en eux.

Opposition d’Edom

14 De Kadès, Moïse envoya des messagers au roi d’Edom, pour lui dire: Ainsi parle ton frère Israël: Tu sais toutes les souffrances que nous avons éprouvées. 15 Nos pères descendirent en Egypte, et nous y demeurâmes longtemps. Mais les Egyptiens nous ont maltraités, nous et nos pères. 16 Nous avons crié à l’Eternel, et il a entendu notre voix. Il a envoyé un ange, et nous a fait sortir de l’Egypte. Et voici, nous sommes à Kadès, ville à l’extrémité de ton territoire. 17 Laisse-nous passer par ton pays; nous ne traverserons ni les champs, ni les vignes, et nous ne boirons pas l’eau des puits; nous suivrons la route royale, sans nous détourner à droite ou à gauche, jusqu’à ce que nous ayons franchi ton territoire. 18 Edom lui dit: Tu ne passeras point chez moi, sinon je sortirai à ta rencontre avec l’épée. 19 Les enfants d’Israël lui dirent: Nous monterons par la grande route; et, si nous buvons de ton eau, moi et mes troupeaux, j’en paierai le prix; je ne ferai que passer avec mes pieds, pas autre chose. 20 Il répondit: Tu ne passeras pas! Et Edom sortit à sa rencontre avec un peuple nombreux et à main forte. 21 Ainsi Edom refusa de donner passage à Israël par son territoire. Et Israël se détourna de lui.

22 Toute l’assemblée des enfants d’Israël partit de Kadès, et arriva à la montagne de Hor.

Mort d’Aaron

23 L’Eternel dit à Moïse et à Aaron, vers la montagne de Hor, sur la frontière du pays d’Edom: 24 Aaron va être recueilli auprès de son peuple; car il n’entrera point dans le pays que je donne aux enfants d’Israël, parce que vous avez été rebelles à mon ordre, aux eaux de Meriba. 25 Prends Aaron et son fils Eléazar, et fais-les monter sur la montagne de Hor. 26 Dépouille Aaron de ses vêtements, et fais-les revêtir à Eléazar, son fils. C’est là qu’Aaron sera recueilli et qu’il mourra. 27 Moïse fit ce que l’Eternel avait ordonné. Ils montèrent sur la montagne de Hor, aux yeux de toute l’assemblée. 28 Moïse dépouilla Aaron de ses vêtements, et les fit revêtir à Eléazar, son fils. Aaron mourut là, au sommet de la montagne. Moïse et Eléazar descendirent de la montagne. 29 Toute l’assemblée vit qu’Aaron avait expiré, et toute la maison d’Israël pleura Aaron pendant trente jours.

Footnotes

  1. Nombres 20:13 Mériba, litt. querelle, contestation; Ex 17:7

20 The children of Israel, even the whole congregation, came into the wilderness of Zin in the first month. The people stayed in Kadesh. Miriam died there, and was buried there. There was no water for the congregation; and they assembled themselves together against Moses and against Aaron. The people quarreled with Moses, and spoke, saying, “We wish that we had died when our brothers died before Yahweh! Why have you brought Yahweh’s assembly into this wilderness, that we should die there, we and our animals? Why have you made us to come up out of Egypt, to bring us in to this evil place? It is no place of seed, or of figs, or of vines, or of pomegranates; neither is there any water to drink.”

Moses and Aaron went from the presence of the assembly to the door of the Tent of Meeting, and fell on their faces. Yahweh’s glory appeared to them. Yahweh spoke to Moses, saying, “Take the rod, and assemble the congregation, you, and Aaron your brother, and speak to the rock before their eyes, that it pour out its water. You shall bring water to them out of the rock; so you shall give the congregation and their livestock drink.”

Moses took the rod from before Yahweh, as he commanded him. 10 Moses and Aaron gathered the assembly together before the rock, and he said to them, “Hear now, you rebels! Shall we bring water out of this rock for you?” 11 Moses lifted up his hand, and struck the rock with his rod twice, and water came out abundantly. The congregation and their livestock drank.

12 Yahweh said to Moses and Aaron, “Because you didn’t believe in me, to sanctify me in the eyes of the children of Israel, therefore you shall not bring this assembly into the land which I have given them.”

13 These are the waters of Meribah;[a] because the children of Israel strove with Yahweh, and he was sanctified in them.

14 Moses sent messengers from Kadesh to the king of Edom, saying:

“Your brother Israel says: You know all the travail that has happened to us; 15 how our fathers went down into Egypt, and we lived in Egypt a long time. The Egyptians mistreated us and our fathers. 16 When we cried to Yahweh, he heard our voice, sent an angel, and brought us out of Egypt. Behold, we are in Kadesh, a city in the edge of your border.

17 “Please let us pass through your land. We will not pass through field or through vineyard, neither will we drink from the water of the wells. We will go along the king’s highway. We will not turn away to the right hand nor to the left, until we have passed your border.”

18 Edom said to him, “You shall not pass through me, lest I come out with the sword against you.”

19 The children of Israel said to him, “We will go up by the highway; and if we drink your water, I and my livestock, then I will give its price. Only let me, without doing anything else, pass through on my feet.”

20 He said, “You shall not pass through.” Edom came out against him with many people, and with a strong hand. 21 Thus Edom refused to give Israel passage through his border, so Israel turned away from him.

22 They traveled from Kadesh, and the children of Israel, even the whole congregation, came to Mount Hor. 23 Yahweh spoke to Moses and Aaron in Mount Hor, by the border of the land of Edom, saying, 24 “Aaron shall be gathered to his people; for he shall not enter into the land which I have given to the children of Israel, because you rebelled against my word at the waters of Meribah. 25 Take Aaron and Eleazar his son, and bring them up to Mount Hor; 26 and strip Aaron of his garments, and put them on Eleazar his son. Aaron shall be gathered, and shall die there.”

27 Moses did as Yahweh commanded. They went up onto Mount Hor in the sight of all the congregation. 28 Moses stripped Aaron of his garments, and put them on Eleazar his son. Aaron died there on the top of the mountain, and Moses and Eleazar came down from the mountain. 29 When all the congregation saw that Aaron was dead, they wept for Aaron thirty days, even all the house of Israel.

Footnotes

  1. 20:13 “Meribah” means “quarreling”.

Mirjam dör

20 Israels barn, hela församlingen, kom in i öknen Zin[a] i den första månaden,[b] och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.

Vatten ur klippan

Och församlingen saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. (A) Folket klagade på Mose och sade: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.”

Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. Och Herren talade till Mose. Han sade: ”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan[c] inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”

Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” 11 (B) Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.

12 (C) Men Herren sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem.”

13 (D) Detta var Meribas[d] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han visade sig helig bland dem.

Edom trotsar Israel

14 (E) Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom[e] och lät säga: ”Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. 16 (F) Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område.”

18 Men Edom svarade honom: ”Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd.” 19 Israels barn sade till honom: ”Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat.” 20 Han svarade: ”Nej, du får inte gå härigenom.” Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. 21 Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

Aron dör

22 (G) Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor[f]. 23 Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: 24 ”Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, 26 (H) och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där.”

27 Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. 28 (I) Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar[g].

Footnotes

  1. 20:1 öknen Zin   Norra Negevöknen strax söder om Kanaans land, ett annat område än öknen Sin nära berget Sinai (2 Mos 16:1).
  2. 20:1 i den första månaden   Troligen mars-april 1407 f Kr, det fyrtionde året efter uttåget från Egypten (jfr 14:33).
  3. 20:8 klippan   Enligt aposteln Paulus symboliserar klippan Kristus (1 Kor 10:4).
  4. 20:13 Meriba   Betyder ”tvist”. Samma namn hade använts om en annan vattenklippa strax före Sinai (2 Mos 17:7). Namnet blev synonymt med trots mot Gud (Ps 95:8, 106:32).
  5. 20:14 Edom   Område söder om Döda havet. Edomiterna var släkt med Israel (1 Mos 36, 5 Mos 2:4f).
  6. 20:22 berget Hor   Lokaliseras traditionellt vid Petra ca 7 mil söder om Döda havet.
  7. 20:29 sörjde … trettio dagar   En stor heder. Sorgetid varade normalt sju dagar (1 Mos 50:10).