Nehemja 2

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Kungen låter Nehemja resa

^1-2 En dag på våren fyra månader senare när jag serverade kungen vin, frågade han mig: Varför är du så ledsen? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade stora bekymmer. Tidigare hade jag aldrig vågat visa mig annat än glad i hans närvaro. Först blev jag rädd,

³ men sedan svarade jag: Ers Majestät, hur skulle jag kunna vara glad? Min hemstad där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner.

⁴ Och vad vill du göra åt den saken? frågade kungen.Efter att ha bett en bön till himlens Gud, svarade jag: Om det behagar Ers Majestät, och Ers Majestät skulle vilja låta mig få den förmånen, så skulle jag vilja resa till Juda för att bygga upp mina förfäders stad!

^5-6 Hur länge räknar du med att vara borta? frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. Och när kan du vara tillbaka? Kungens svar var alltså ett löfte om att jag skulle få resa. Jag talade om för honom hur länge jag räknade med att bli borta.

⁷ Sedan hade jag ännu en begäran, och jag sa: Om det behagar Ers Majestät, så skulle jag vilja få med mig ett brev till landshövdingarna väster om floden Eufrat, så att de ger mig tillåtelse att fara genom deras områden på väg till Juda,

⁸ och även ett brev till Asaf, uppsyningsmannen för de kungliga skogarna, där han blir uppmanad att ge mig virke till portarna i borgen som finns nära templet, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.Kungen gjorde som jag begärde, för Gud var med mig.

⁹ När jag kom fram till provinserna väster om floden Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också gett mig en eskort av soldater och ryttare.

¹⁰ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om min ankomst, blev de mycket förargade över att någon hade intresse av att hjälpa israeliterna.

Nehemja undersöker muren

^11-12 En natt, tre dagar efter min ankomst till Jerusalem, smög jag mig ut och tog bara några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för en enda människa vilka planer Gud hade lagt på mitt hjärta. Jag tog min åsna och de övriga gick till fots.

¹³ Vi gick ut genom Dalporten, mot Drakkällan och vidare till Dyngporten, för att bilda oss en uppfattning om den nedrivna muren och de förstörda portarna.

^14-15 Vi fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte åsnan ta sig fram genom ruinerna. Då steg jag av, och vi gick till fots upp genom dalen och undersökte den nedrivna muren. Vi återvände sedan och tog oss in genom Dalporten.

Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren

¹⁶ Tjänstemännen i staden visste ingenting om min nattliga utflykt eller vad jag hade i sikte. Jag hade inte berättat för någon om mina planer, och inte ens ledarna i staden eller de som skulle hjälpa mig visste något.

¹⁷ Men nu avslöjade jag mina planer och sa: Ni känner mycket väl till tragedin med vår stad. Den ligger i ruiner och portarna är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi inte mer behöver skämmas för dem!

¹⁸ Sedan talade jag om för dem hur god Gud hade varit mot mig och berättade om mitt samtal med kungen och om planen som han hade gått med på.Ja, låt oss bygga upp murarna! svarade alla ivrigt. Arbetet påbörjades omedelbart.

¹⁹ Men när Sanballat, Tobia, och araben Gesem fick höra om våra planer, började de håna oss. Vad är det egentligen ni tänker göra? sa de. Ska ni sätta er upp mot kungen på det där sättet?

²⁰ Himlens Gud ska hjälpa oss, svarade jag. Vi är hans tjänare, och vi tänker bygga upp muren. Men vad gäller er, så har ni ingen del i Jerusalem!