Nehemja 13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Nehemjas reformer
Inga främlingar i församlingen eller i templet
13 När man denna dag läste för folket ur Moses bok, fann man att där stod skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle tillåtas att komma in i Guds församling. 2 De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3 När de hörde denna lag, uteslöt de omedelbart alla utlänningar från Israel.
4 Innan detta hände hade prästen Eljashiv, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i vår Guds hus. 5 Han hade inrett ett stort rum för honom, där man tidigare hade förvarat matoffren, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och oljan, som var bestämda åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt gåvorna till prästerna. 6 Jag var inte i Jerusalem när detta hände, för jag hade återvänt till kung Artaxerxes av Babylon under hans trettioandra regeringsår. Efter en tid bad jag dock kungen om tillstånd 7 att resa tillbaka till Jerusalem. Där fick jag reda på det onda som Eljashiv hade gjort i och med att han hade inrett ett rum åt Tobia på förgårdarna till Guds hus 8 och jag blev mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån. 9 Sedan befallde jag att man genast skulle rena rummen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, matoffren och rökelsen.
Leviterna återinkallas
10 Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skötte gudstjänsten återvänt till sina åkrar. 11 Då tillrättavisade jag styresmännen och frågade dem: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänst. 12 Hela Juda bar då fram tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.
13 Jag tillsatte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till sin assistent fick de Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män betraktades som pålitliga, och deras uppgift var nu att ombesörja utdelningen till sina bröder.
14 Min Gud, kom ihåg mig för detta, och glöm inte allt det fromma jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.
Inget arbete på sabbaten
15 Vid samma tid fick jag se män i Juda som trampade sin vinpress på sabbaten och andra som körde hem säd eller lastade sina åsnor med vin, druvor, fikon och alla slags bördor för att frakta detta till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja mat på den dagen. 16 Det fanns också några där från Tyros, som förde in fisk och alla sorters varor till försäljning till judarna på sabbaten – och detta i Jerusalem!
17 Då tillrättavisade jag de förnäma männen i Juda: ”Hur kan ni göra detta onda? Varför vanhelgar ni sabbaten? 18 Var det inte därför att era fäder gjorde sådana överträdelser som Gud lät denna olycka drabba oss och vår stad? Nu drar ni ner ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!”
19 När det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att stadsportarna skulle stängas och inte öppnas förrän sabbaten var över. Jag lät några av mina män vakta portarna så att inte några bördor kunde föras in i staden under sabbaten. 20 Två eller tre gånger hände det att köpmän och försäljare övernattade utanför Jerusalem, 21 men jag varnade dem: ”Varför tillbringar ni natten vid muren? Om det händer igen kommer jag att ta till hårda tag!” De kom sedan aldrig mer på en sabbat.
22 Sedan befallde jag leviterna att rena sig och hålla vakt vid portarna för att bevara sabbaten helig.
Min Gud, kom ihåg mig för detta! Förbarma dig över mig efter din stora nåd!
Nehemja förbjuder blandäktenskap
23 Vid den tiden upptäckte jag också att några män i Juda hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller något annat av de andra folkens språk och kunde inte tala hebreiska[a]. 25 Jag förebrådde dem och uttalade förbannelser över dem, jag slog några av dem och drog dem i håret. Jag lät dem svära vid Gud: ”Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 26 Var det inte just så här som kung Salomo av Israel syndade? Det fanns ingen kung bland folken som kunde jämföras med honom, och Gud älskade honom och gjorde honom till kung över hela Israel, men ändå fick utländska kvinnor honom att synda. 27 Och nu måste vi höra att ni gör så mycket ont, att ni är otrogna mot vår Gud, att ni gifter er med främmande kvinnor!”
28 En son till Jojada, översteprästen Eljashivs son, var svärson till horoniten Sanvallat. Honom drev jag bort.
29 Kom ihåg dem, min Gud, för de har smutsat ner prästämbetet och prästernas och leviternas förbund.
30 Jag renade dem från allt främmande och fastställde prästernas och leviternas uppgifter, så att var och en visste vad han skulle göra. 31 Jag satte också upp tidsregler för vedoffret och när den första skörden skulle frambäras.
Tänk på detta, min Gud, mig till godo!
Footnotes
- 13:24 Ordagrant: judiska.
Nehemja 13
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Inga främlingar i templet
13 När man samma dag läste Moses lag, fann man ett avsnitt där det sas att ammoniterna och moabiterna aldrig skulle tillåtas att fira gudstjänst i templet.
2 De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om Gud vände förbannelsen till välsignelse.
3 När detta påbud lästes, uteslöts omedelbart alla utlänningar från Israels folk.
4 Innan detta hände hade prästen Eljasib, en god vän till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i templet.
5 Han hade inrett ett av förrådsrummen till Tobia. Tidigare hade rummet använts för att förvara spisoffret, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och olivoljan. Mose hade föreskrivit att dessa offer skulle tillhöra leviterna, sångarna och dörrvakterna.
6 Jag var inte i Jerusalem vid den tiden, för jag återvände till Babylon under det trettioandra året av kung Artasastas regering, även om jag senare fick tillåtelse att återvända till Jerusalem.
7 När jag kom tillbaka till Jerusalem och fick reda på att Eljasib hade inrett ett rum åt Tobia i själva templet,
8 blev jag mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån.
9 Sedan befallde jag att man genast skulle rena platsen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, spisoffren och rökelsen.
Leviterna återinkallas
10 Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skulle leda gudstjänsterna tvingats att återvända till sina åkrar.
11 Då kallade jag genast samman ledarna och frågade dem: Varför står Guds hus övergivet? Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänster,
12 och än en gång började folket i Juda bära fram tionde av säd, vin och olja till templets förråd.
13 Jag tillsatte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till deras assistent utsåg jag Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män hade ett gott anseende, och deras uppgift var nu att rättvist ombesörja utdelningen till sina bröder.
14 Herre, kom ihåg allt detta, och glöm inte allt jag har gjort för templet!
Inget arbete på sabbaten
15 En sabbat fick jag i Juda se män som trampade sin vinpress och andra som körde hem säd eller lastade sina åsnor med vin, druvor, fikon och alla slags varor för att frakta detta till Jerusalem. Jag varnade dem offentligt.
16 Det fanns också några där från Tyrus, som förde in fisk och annat till försäljning på sabbaten.
17 Då frågade jag ledarna i Juda: Varför missbrukar ni sabbaten?
18 Är det inte nog att era förfäder gjorde sådana överträdelser och lät olyckan drabba oss och vår stad? Nu drar ni ner ytterligare olyckor över Israels folk genom att missbruka sabbaten på det här sättet.
19 Från den stunden befallde jag att stadsportarna skulle stängas vid mörkrets inbrott när sabbaten började, och att de inte fick öppnas förrän den var över. Jag lät några av mina män vakta portarna så att inte några varor kunde föras in i staden under sabbaten.
20 Två eller tre gånger hände det att köpmän och försäljare slog läger utanför Jerusalem,
21 men jag lät dem förstå att om det hände igen skulle det stå dem dyrt. De respekterade detta och kom aldrig mer på en sabbat.
22 Sedan befallde jag leviterna att rena sig och hålla vakt vid portarna för att bevara sabbaten helig. Kom ihåg detta, Herre! Förbarma dig över mig efter din stora nåd!
Nehemja förbjuder blandäktenskap
23 Vid den tiden upptäckte jag också att några män i Juda hade gift sig med kvinnor från Asdod, Ammon och Moab.
24 Många av deras barn kunde inte tala vårt språk ordentligt utan blandade upp det med andra språk.
25 Jag förebrådde dessa föräldrar och uttalade förbannelser över dem. Ja, en del av dem straffade jag handgripligen, tills de lovade inför Gud att inte låta sina barn gifta sig utanför Israel.
26 Var det inte just det här som var kung Salomos problem? frågade jag. Det fanns ingen kung som kunde jämföras med honom, och Gud älskade honom och gjorde honom till kung över hela Israel, men ändå fick utländska kvinnor honom att synda.
27 Tror ni att vi kan tolerera, att ni fortsätter med sådana synder?
28 En son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från templet och ur min åsyn.
29 Kom ihåg dem, Gud, för de har missbrukat prästens tjänst och prästers och leviters löften till dig.
30 Jag renade präster och leviter, avskilde dem från allt främmande och förvissade mig om att var och en visste vad han skulle göra.
31 Jag såg till att de bar fram veden till altaret på bestämda tider och att de vakade över att alla offer bars fram.Tänk på detta, min Gud, och kom i din godhet ihåg mig!
Nehemiah 13
New International Version
Nehemiah’s Final Reforms
13 On that day the Book of Moses was read aloud in the hearing of the people and there it was found written that no Ammonite or Moabite should ever be admitted into the assembly of God,(A) 2 because they had not met the Israelites with food and water but had hired Balaam(B) to call a curse down on them.(C) (Our God, however, turned the curse into a blessing.)(D) 3 When the people heard this law, they excluded from Israel all who were of foreign descent.(E)
4 Before this, Eliashib the priest had been put in charge of the storerooms(F) of the house of our God. He was closely associated with Tobiah,(G) 5 and he had provided him with a large room formerly used to store the grain offerings and incense and temple articles, and also the tithes(H) of grain, new wine and olive oil prescribed for the Levites, musicians and gatekeepers, as well as the contributions for the priests.
6 But while all this was going on, I was not in Jerusalem, for in the thirty-second year of Artaxerxes(I) king of Babylon I had returned to the king. Some time later I asked his permission 7 and came back to Jerusalem. Here I learned about the evil thing Eliashib(J) had done in providing Tobiah(K) a room in the courts of the house of God. 8 I was greatly displeased and threw all Tobiah’s household goods out of the room.(L) 9 I gave orders to purify the rooms,(M) and then I put back into them the equipment of the house of God, with the grain offerings and the incense.(N)
10 I also learned that the portions assigned to the Levites had not been given to them,(O) and that all the Levites and musicians responsible for the service had gone back to their own fields.(P) 11 So I rebuked the officials and asked them, “Why is the house of God neglected?”(Q) Then I called them together and stationed them at their posts.
12 All Judah brought the tithes(R) of grain, new wine and olive oil into the storerooms.(S) 13 I put Shelemiah the priest, Zadok the scribe, and a Levite named Pedaiah in charge of the storerooms and made Hanan son of Zakkur, the son of Mattaniah, their assistant, because they were considered trustworthy. They were made responsible for distributing the supplies to their fellow Levites.(T)
14 Remember(U) me for this, my God, and do not blot out what I have so faithfully done for the house of my God and its services.
15 In those days I saw people in Judah treading winepresses on the Sabbath and bringing in grain and loading it on donkeys, together with wine, grapes, figs and all other kinds of loads. And they were bringing all this into Jerusalem on the Sabbath.(V) Therefore I warned them against selling food on that day. 16 People from Tyre who lived in Jerusalem were bringing in fish and all kinds of merchandise and selling them in Jerusalem on the Sabbath(W) to the people of Judah. 17 I rebuked the nobles of Judah and said to them, “What is this wicked thing you are doing—desecrating the Sabbath day? 18 Didn’t your ancestors do the same things, so that our God brought all this calamity on us and on this city?(X) Now you are stirring up more wrath against Israel by desecrating the Sabbath.”(Y)
19 When evening shadows fell on the gates of Jerusalem before the Sabbath,(Z) I ordered the doors to be shut and not opened until the Sabbath was over. I stationed some of my own men at the gates so that no load could be brought in on the Sabbath day. 20 Once or twice the merchants and sellers of all kinds of goods spent the night outside Jerusalem. 21 But I warned them and said, “Why do you spend the night by the wall? If you do this again, I will arrest you.” From that time on they no longer came on the Sabbath. 22 Then I commanded the Levites to purify themselves and go and guard the gates in order to keep the Sabbath day holy.
Remember(AA) me for this also, my God, and show mercy to me according to your great love.
23 Moreover, in those days I saw men of Judah who had married(AB) women from Ashdod, Ammon and Moab.(AC) 24 Half of their children spoke the language of Ashdod or the language of one of the other peoples, and did not know how to speak the language(AD) of Judah. 25 I rebuked them and called curses down on them. I beat some of the men and pulled out their hair. I made them take an oath(AE) in God’s name and said: “You are not to give your daughters in marriage to their sons, nor are you to take their daughters in marriage for your sons or for yourselves.(AF) 26 Was it not because of marriages like these that Solomon king of Israel sinned? Among the many nations there was no king like him.(AG) He was loved by his God,(AH) and God made him king over all Israel, but even he was led into sin by foreign women.(AI) 27 Must we hear now that you too are doing all this terrible wickedness and are being unfaithful to our God by marrying(AJ) foreign women?”
28 One of the sons of Joiada son of Eliashib(AK) the high priest was son-in-law to Sanballat(AL) the Horonite. And I drove him away from me.
29 Remember(AM) them, my God, because they defiled the priestly office and the covenant of the priesthood and of the Levites.(AN)
30 So I purified the priests and the Levites of everything foreign,(AO) and assigned them duties, each to his own task. 31 I also made provision for contributions of wood(AP) at designated times, and for the firstfruits.(AQ)
Remember(AR) me with favor, my God.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
