Esra leder folket i bön och bekännelse

^1-2 Den tjugofjärde dagen i samma månad återvände folket för ännu en högtid. Den här gången fastade de, klädde sig i säcktyg och strödde aska i håret, och israeliterna avskilde sig från alla utlänningar.

³ Under några timmar lästes Guds lag högt för dem, och under de följande timmarna bekände man sina egna och sina förfäders synder och tillbad Herren, sin Gud.

⁴ Leviterna Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani stod på plattformen och prisade Herren med glädjesånger och uppmanade folket att delta:

⁵ Stå upp och lova Herren, er Gud, som lever från evighet till evighet. Prisa hans underbara namn! Det är mycket större än vad vi kan tänka eller säga. Bönen fortsatte sedan under ledning av Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja:

⁶ Du ensam är Herre. Du har gjort himlen och jorden och haven och allt som är i dem. Du ger liv åt allt och uppehåller allt, och himlens härskaror tillber dig.

⁷ Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

⁸ När han var trofast mot dig, ingick du ett avtal med honom och lovade att han och hans ättlingar för alltid skulle få det land som tillhörde kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, jebuseerna och girgaseerna. Nu har du gjort vad du lovade och vi vet att du är rättfärdig och alltid håller ditt ord.

⁹ Du såg våra förfäders sorg och bedrövelse i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

¹⁰ Du utförde stora under och tecken inför Farao och hans folk, för du visste hur illa egyptierna behandlade ditt folk. Du har skaffat dig ett ärat namn, genom dessa handlingar som aldrig kommer att glömmas.

¹¹ Du delade havet för ditt folk, så att man kunde gå genom det torrskodda. Men fienden lät du sjunka som stenar i djupet.

¹² Du ledde våra förfäder med ett moln på dagen och med ett eldsken på natten, så att de kunde hitta vägen.

¹³ Du uppenbarade dig på berget Sinai, talade med dem från himlen och gav dem lagar, stadgar och bud som är goda och rätta,

¹⁴ däribland lagarna om den heliga sabbaten. Genom din tjänare Mose befallde du sedan ditt folk att lyda dem alla.

¹⁵ Du gav våra förfäder bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att inta det land som du lovat dem med en ed.

¹⁶ Men våra förfäder var för stolta och envisa för att lyssna till dina befallningar.

¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte,

¹⁸ trots att de gjorde en guldkalv och ropade: 'Detta är vår gud! Han har fört oss ut ur Egypten!' Genom att göra så syndade de på många sätt,

¹⁹ men i din stora nåd övergav du dem inte för att dö i öknen. Molnet ledde dem framåt varje dag, och eldskenet visade dem vägen i nattens mörker.

²⁰ Du sände din gode Ande för att undervisa dem, och du upphörde inte att ge dem bröd från himlen eller vatten för att släcka deras törst.

²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen. De led inte brist på någonting under hela tiden. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte!

²² Sedan hjälpte du dem att besegra kungariken och många folk, och du lät dem ta ett stort område i besittning. De tog länderna som lydde under kung Sihon i Hesbon och kung Og i Basan.

²³ Du såg till att de förökades och ledde dem in i det land som du hade lovat deras förfäder.

²⁴ Du kuvade hela nationer åt dem. Kananeernas kungar med allt deras folk var maktlösa!

²⁵ Ditt folk intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott och där det fanns brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt och blev mätta och var glada över alla de välsignelser du lät dem få del av.

²⁶ Men trots allt detta var de olydiga och gjorde uppror mot dig. De förkastade din lag, dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. Och de gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser.

²⁷ Därför överlämnade du dem åt deras fiender. Men i sina svårigheter ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora nåd sände du dem ledare, som befriade dem från deras fiender.

²⁸ Men så snart allt gick bra för dem vände de sig bort ifrån dig igen, och än en gång lät du deras fiender besegra dem. Men varje gång de vände sig till dig och ropade på hjälp, lyssnade du till dem och befriade dem i din stora nåd!

²⁹ Du varnade dem för att få dem att lyda dina lagar, som ger liv åt den som följer dem, men de var stolta och ville inte lyssna, utan fortsatte att synda.

³⁰ I många år hade du tålamod med dem. Du sände profeter att förmana dem, men ändå lyssnade de inte, och därför lät du än en gång hedniska folk besegra dem.

³¹ Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud!

³² Och nu Herre, vår store och fruktansvärde Gud, du som håller ditt förbund i kärlek och barmhärtighet, glöm inte bort de svårigheter vi har haft! Mycket lidande har kommit över oss och våra kungar, furstar, präster, profeter och förfäder från den dag då Assyriens kungar för första gången vann seger över oss ända fram till den här dagen.

³³ Varje gång du straffat oss har du handlat rättvist. Vi har syndat och bara fått vad vi har förtjänat.

³⁴ Våra kungar, furstar, präster och förfäder följde inte dina lagar och lyssnade inte till dina varningar.

³⁵ De tillbad dig inte, trots de underbara ting du gjorde för dem och trots den godhet du bevisade. Du gav dem ett stort och rikt land, men de vägrade att omvända sig från sin ondska.

³⁶ Därför är vi nu slavar i detta rika land, som du gav våra förfäder! Slavar mitt i detta överflöd!

³⁷ Allt det bästa i landet hamnar i händerna på kungar som du har tillåtit att besegra oss på grund av våra synder. De har makt över våra kroppar och vår boskap, vi tjänar dem efter deras behag och är djupt bedrövade.

Folket lovar att lyda Herren

³⁸ På grund av allt detta lovar vi på nytt, Herre, att tjäna dig!Vi och våra furstar, leviter och präster sätter våra namn under detta förbund.