^32 (D) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
^33 (E) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
³⁴ När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
^35 (F) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
^36 (G) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
³⁷ Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

^38 (H) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
^39 (I) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind^[c] som försvinner
        och inte kommer åter.

⁴⁰ Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
⁴¹ Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
⁴² De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
⁴³ då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

^44 (J) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
^45 (K) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
^46 (L) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
^47 (M) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall^[d],
⁴⁸ han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
^49 (N) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
^50 (O) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
^51 (P) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

^52 (Q) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
^53 (R) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
^54 (S) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
^55 (T) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

^56 (U) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
^57 (V) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
^58 (W) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
^60 (X) Han övergav sin boning i Shilo^[e],
    det tält han rest bland människorna.
^61 (Y) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära^[f] i fiendehand.
^62 (Z) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
^64 (AA) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
^68 (AB) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
^69 (AC) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

^70 (AD) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
^71 (AE) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.