17 Dina furstar är som gräshoppor,
    dina befälhavare som gräshoppssvärmar.
De stannar i häckarna en kall dag.
    När solen kommer fram flyr de bort
och sedan vet ingen var de finns.

18 Dina herdar har slumrat in,
    du Assurs kung,
dina förnäma män ligger i ro.
    Ditt folk är skingrat uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen läkedom för din skada,
oläkligt är ditt sår.
    Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig.
    Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?

Read full chapter