Add parallel Print Page Options

Nineves fall

Den som ska anfalla tågar mot dig.
    Bemanna dina fästningar,
    bevaka vägen,
    rusta dig,
    samla all din kraft!

Herren ska återställa
    Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
    Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.

Hans soldaters sköldar lyser röda,
    krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
    man svingar sina spjut av cypress.[a]
Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
    i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
    och far iväg som blixtar.

Han befaller sina hjältar.
    De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
    och skyddstaket sätts upp.[b]
Portarna mot floden öppnas,
    och palatset rasar samman.
Det är bestämt
    att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
    och slår sig för bröstet.[c]
Nineve är som en damm
    vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
    Men ingen vänder tillbaka.
Plundra silver, plundra guld!
    Det finns ändlöst
med skatter,
    ett överflöd av dyrbarheter!
10 Tömd, plundrad, förödd!
    Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.

11 Var finns nu lejonkulan,
    där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
    utan att behöva frukta för någonting?
12 Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
    ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
    och sina kulor med sönderrivet byte.

13 ”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar[d] gå upp i rök
    och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
    och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”

Footnotes

  1. 2:3 Grundtextens innebörd är osäker. I Septuaginta står det hästar i stället för ”cypresser”, och då blir slutet av versen: …hästarna (ev. ryttarna) skälver.
  2. 2:5 Det hebreiska ordet som här översätts befaller är ett ord som vanligtvis betyder komma ihåg/tänka på. Grundtextens innebörd är osäker i hela versen.
  3. 2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 2:13 Egentligen hennes vagnar, enligt bl.a. Septuaginta din rikedom.

Nineves fall

(A) En folkförskingrare

        drar upp mot dig.
    Bevaka dina fästen!
        Spana mot vägen, rusta dig,
            samla all din kraft.
(B) Herren ska återställa Jakobs storhet
        liksom Israels storhet,
    för plundrare har plundrat dem
        och fördärvat deras vinstockar.
Hans hjältars sköldar
        har färgats röda,
    kämparna går klädda
        i scharlakan.[a]
    Vagnarna gnistrar av stålglans[b]
        den dag han gör sig redo,
    det svingas med spjut av cypress[c].
På gatorna stormar vagnarna fram,
        de kör om varandra på torgen.
    De ser ut som bloss,
        de far i väg som blixtar.
Han kommer ihåg
        sina väldiga kämpar.
    De snubblar där de rusar fram,
        de skyndar mot stadens murar
            och skyddstaken[d] görs redo.
Flodernas portar öppnas[e],
    och palatset[f] faller ihop.

Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
10 (C) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

11 (D) Var är nu lejonens[g] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
        tills ungarna fick nog,
    dödade för sina lejonhonor
        och fyllde sina hålor med byte,
            sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska låta dina vagnar[h]
        gå upp i rök,
    och dina unga lejon
        ska förtäras av svärd.
    Jag ska utplåna ditt rövade gods
        från jorden,
    och röster av dina sändebud
        ska inte mer höras.

Footnotes

  1. 2:3 klädda i scharlakan   Blodröda kläder för att skrämma fienden är kända från t ex Sparta.
  2. 2:3 stålglans   Metallförstärkta vagnar för att meja ner fotsoldater (jfr Dom 4:3 med not).
  3. 2:3 det svingas med spjut av cypress   Andra handskrifter (Septuaginta): ”hästarna skakar”.
  4. 2:5 skyddstaken   Belägringssköld som skyddade mot pilar och föremål från stadens mur.
  5. 2:6 Flodernas portar öppnas   Kung Sanherib (705-681 f Kr) hade tidigare dämt upp floden Tigris utanför staden. Historieskrivaren Diodorus berättar att en uppdämd flodvåg sopade bort en del av stadsmuren och öppnade vägen för invasionsarmén 612 f Kr.
  6. 2:6 palatset   Sanheribs ”palats utan like” mätte ca 500 x 240 meter och var smyckat med statyer och reliefer över assyriernas segrar. Annan översättning: ”templet” (till Ishtar).
  7. 2:11 lejonens kula   Assyrierna liknade gärna sina kungar och gudar vid lejon i strid.
  8. 2:13 dina vagnar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”din rikedom”.

Nineveh, you are finished![a] You are already surrounded by enemy armies! Sound the alarm! Man the ramparts! Muster your defenses, full force, and keep a sharp watch for the enemy attack to begin! For the land of the people of God lies empty and broken after your attacks, but the Lord will restore their honor and power again!

Shields flash red in the sunlight! The attack begins! See their scarlet uniforms! See their glittering chariots moving forward side by side, pulled by prancing steeds! Your own chariots race recklessly along the streets and through the squares, darting like lightning, gleaming like torches. The king shouts for his officers; they stumble in their haste, rushing to the walls to set up their defenses. But too late! The river gates are open! The enemy has entered! The palace is in panic!

The queen of Nineveh is brought out naked to the streets and led away, a slave, with all her maidens weeping after her; listen to them mourn like doves and beat their breasts! Nineveh is like a leaking water tank! Her soldiers slip away, deserting her; she cannot hold them back. “Stop, stop,” she shouts, but they keep on running.

Loot the silver! Loot the gold! There seems to be no end of treasures. Her vast, uncounted wealth is stripped away. 10 Soon the city is an empty shambles; hearts melt in horror; knees quake; her people stand aghast, pale-faced and trembling.

11 Where now is that great Nineveh, lion of the nations, full of fight and boldness, where even the old and feeble, as well as the young and tender, lived unafraid?

12 O Nineveh, once mighty lion! You crushed your enemies to feed your children and your wives, and filled your city and your homes with captured goods and slaves.

13 But now the Lord Almighty has turned against you. He destroys your weapons. Your chariots stand there, silent and unused. Your finest youths lie dead. Never again will you bring back slaves from conquered nations; never again will you rule the earth.

Footnotes

  1. Nahum 2:1 Nineveh, you are finished! This chapter predicts the events of the year 612 B.C. when the combined armies of the Babylonians and Medes sacked the impregnable Nineveh.

Nineveh to Fall

[a]An attacker(A) advances against you, Nineveh.
    Guard the fortress,
    watch the road,
    brace yourselves,
    marshal all your strength!

The Lord will restore(B) the splendor(C) of Jacob
    like the splendor of Israel,
though destroyers have laid them waste
    and have ruined their vines.

The shields of the soldiers are red;
    the warriors are clad in scarlet.(D)
The metal on the chariots flashes
    on the day they are made ready;
    the spears of juniper are brandished.[b]
The chariots(E) storm through the streets,
    rushing back and forth through the squares.
They look like flaming torches;
    they dart about like lightning.

Nineveh summons her picked troops,
    yet they stumble(F) on their way.
They dash to the city wall;
    the protective shield is put in place.
The river gates(G) are thrown open
    and the palace collapses.
It is decreed[c] that Nineveh
    be exiled and carried away.
Her female slaves moan(H) like doves
    and beat on their breasts.(I)
Nineveh is like a pool
    whose water is draining away.
“Stop! Stop!” they cry,
    but no one turns back.
Plunder the silver!
    Plunder the gold!
The supply is endless,
    the wealth from all its treasures!
10 She is pillaged, plundered, stripped!
    Hearts melt,(J) knees give way,
    bodies tremble, every face grows pale.(K)

11 Where now is the lions’ den,(L)
    the place where they fed their young,
where the lion and lioness went,
    and the cubs, with nothing to fear?
12 The lion killed(M) enough for his cubs
    and strangled the prey for his mate,
filling his lairs(N) with the kill
    and his dens with the prey.(O)

13 “I am against(P) you,”
    declares the Lord Almighty.
“I will burn up your chariots in smoke,(Q)
    and the sword(R) will devour your young lions.
    I will leave you no prey on the earth.
The voices of your messengers
    will no longer be heard.”(S)

Footnotes

  1. Nahum 2:1 In Hebrew texts 2:1-13 is numbered 2:2-14.
  2. Nahum 2:3 Hebrew; Septuagint and Syriac ready; / the horsemen rush to and fro.
  3. Nahum 2:7 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain.