drar upp mot dig.
    Bevaka dina fästen!
        Spana mot vägen, rusta dig,
            samla all din kraft.
^2 (B) Herren ska återställa Jakobs storhet
        liksom Israels storhet,
    för plundrare har plundrat dem
        och fördärvat deras vinstockar.
³ Hans hjältars sköldar
        har färgats röda,
    kämparna går klädda
        i scharlakan.^[a]
    Vagnarna gnistrar av stålglans^[b]
        den dag han gör sig redo,
    det svingas med spjut av cypress^[c].
⁴ På gatorna stormar vagnarna fram,
        de kör om varandra på torgen.
    De ser ut som bloss,
        de far i väg som blixtar.
⁵ Han kommer ihåg
        sina väldiga kämpar.
    De snubblar där de rusar fram,
        de skyndar mot stadens murar
            och skyddstaken^[d] görs redo.
⁶ Flodernas portar öppnas^[e],
    och palatset^[f] faller ihop.

⁷ Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
⁸ Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
⁹ Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
^10 (C) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

^11 (D) Var är nu lejonens^[g] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?
¹² Lejonet rev i stycken
        tills ungarna fick nog,
    dödade för sina lejonhonor
        och fyllde sina hålor med byte,
            sina kulor med rivna djur.

¹³ Se, jag är emot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska låta dina vagnar^[h]
        gå upp i rök,
    och dina unga lejon
        ska förtäras av svärd.
    Jag ska utplåna ditt rövade gods
        från jorden,
    och röster av dina sändebud
        ska inte mer höras.