Add parallel Print Page Options

Nineves fall

Den som ska anfalla tågar mot dig.
    Bemanna dina fästningar,
    bevaka vägen,
    rusta dig,
    samla all din kraft!

Herren ska återställa
    Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
    Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.

Hans soldaters sköldar lyser röda,
    krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
    man svingar sina spjut av cypress.[a]
Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
    i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
    och far iväg som blixtar.

Han befaller sina hjältar.
    De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
    och skyddstaket sätts upp.[b]
Portarna mot floden öppnas,
    och palatset rasar samman.
Det är bestämt
    att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
    och slår sig för bröstet.[c]
Nineve är som en damm
    vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
    Men ingen vänder tillbaka.
Plundra silver, plundra guld!
    Det finns ändlöst
med skatter,
    ett överflöd av dyrbarheter!
10 Tömd, plundrad, förödd!
    Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.

11 Var finns nu lejonkulan,
    där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
    utan att behöva frukta för någonting?
12 Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
    ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
    och sina kulor med sönderrivet byte.

13 ”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar[d] gå upp i rök
    och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
    och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”

Footnotes

  1. 2:3 Grundtextens innebörd är osäker. I Septuaginta står det hästar i stället för ”cypresser”, och då blir slutet av versen: …hästarna (ev. ryttarna) skälver.
  2. 2:5 Det hebreiska ordet som här översätts befaller är ett ord som vanligtvis betyder komma ihåg/tänka på. Grundtextens innebörd är osäker i hela versen.
  3. 2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 2:13 Egentligen hennes vagnar, enligt bl.a. Septuaginta din rikedom.

Nineve ska falla

Nineve, det är slut med dig! Du är redan omringad av fiendearméer. Låt stridssignalen ljuda! Besätt befästningsvallarna! Var beredd på att fienden när som helst kan gå till anfall!

Det land som tillhör Guds folk ligger öde och tomt efter förstörelsen, men Herren ska än en gång återställa det!

Sköldar och soldater lyser röda som scharlakan i solen! Anfallet börjar! Stridsvagnarna glänser, dragna av sina hästar!

Vagnar far fram utmed gatorna och över torgen som lysande facklor.

Kungen känner sina officerare. Men de har förlorat sitt lugn och springer till murarna för att förstärka försvaret.

Det är för sent! Dammluckorna har gett efter! Fienden har kommit in i staden, och i palatset råder fullkomlig panik!

Domen över Nineve verkställs. Dess invånare förs bort och staden plundras. Gråtande tempeltärnor slår sig för bröstet och beklagar sitt öde.

Nineve läcker som ett såll. Försvararna flyr och överger henne, och hon kan inte hindra dem. Stanna, stanna, ropar hon, men de fortsätter sin flykt.

Silver, guld och alla andra skatter förs bort som krigsbyte,

10 och snart är staden tömd på allt av värde. Ångesten griper omkring sig. Med skälvande knän och bleka i ansiktet står man där tillintetgjord av skräck.

11 Var finns nu det stora Nineve, nationernas lejon, staden som representerade mod och styrka, och där alla, både ung och gammal, kunde leva utan fruktan?

12 Nineve, som en gång var ett sådant mäktigt lejon! Du krossade dina fiender för att ge barn och kvinnor mat och fyllde staden och husen med mängder av krigsbyte och slavar.

13 Men nu har Herren, den Allsmäktige, vänt sig mot dig. Han förstör dina vapen. Dina vagnar står stilla och kan inte användas. Dina unga ligger döda. Aldrig mer ska du föra hem slavar från besegrade länder, och aldrig mer ska du regera över jorden.

Nineveh to Fall

[a]An attacker(A) advances against you, Nineveh.
    Guard the fortress,
    watch the road,
    brace yourselves,
    marshal all your strength!

The Lord will restore(B) the splendor(C) of Jacob
    like the splendor of Israel,
though destroyers have laid them waste
    and have ruined their vines.

The shields of the soldiers are red;
    the warriors are clad in scarlet.(D)
The metal on the chariots flashes
    on the day they are made ready;
    the spears of juniper are brandished.[b]
The chariots(E) storm through the streets,
    rushing back and forth through the squares.
They look like flaming torches;
    they dart about like lightning.

Nineveh summons her picked troops,
    yet they stumble(F) on their way.
They dash to the city wall;
    the protective shield is put in place.
The river gates(G) are thrown open
    and the palace collapses.
It is decreed[c] that Nineveh
    be exiled and carried away.
Her female slaves moan(H) like doves
    and beat on their breasts.(I)
Nineveh is like a pool
    whose water is draining away.
“Stop! Stop!” they cry,
    but no one turns back.
Plunder the silver!
    Plunder the gold!
The supply is endless,
    the wealth from all its treasures!
10 She is pillaged, plundered, stripped!
    Hearts melt,(J) knees give way,
    bodies tremble, every face grows pale.(K)

11 Where now is the lions’ den,(L)
    the place where they fed their young,
where the lion and lioness went,
    and the cubs, with nothing to fear?
12 The lion killed(M) enough for his cubs
    and strangled the prey for his mate,
filling his lairs(N) with the kill
    and his dens with the prey.(O)

13 “I am against(P) you,”
    declares the Lord Almighty.
“I will burn up your chariots in smoke,(Q)
    and the sword(R) will devour your young lions.
    I will leave you no prey on the earth.
The voices of your messengers
    will no longer be heard.”(S)

Footnotes

  1. Nahum 2:1 In Hebrew texts 2:1-13 is numbered 2:2-14.
  2. Nahum 2:3 Hebrew; Septuagint and Syriac ready; / the horsemen rush to and fro.
  3. Nahum 2:7 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain.