Profetia om Nineve, boken med elkositen Nahums syn.

Herrens vrede över Nineve

Herren är en nitälskande Gud och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
    Herren tar hämnd på sina ovänner,
han har vrede i förvar åt sina fiender.
Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
    Herren har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
Han straffar havet och låter det torka ut,
alla floder låter han sina.
    Då tynar Basan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.
Bergen darrar för honom
    och höjderna smälter ner.
Jorden bävar för hans ansikte,
    världen och alla som bor där.
Vem kan bestå inför hans förbittring,
vem kan uthärda hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
    och klipporna rämnar inför honom.

God är Herren,
    en tillflykt på nödens dag,
han känner dem som flyr till honom.
Men med en störtflod förintar han
    platsen där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
Vad ni än tänker ut mot Herren
    skall han komma med fullständig ödeläggelse.
Nöden skall inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
    skall de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
    en som tänker ut ont mot Herren,
en rådgivare i ondska.

Guds nåd över Juda

12 Så säger Herren:
    "Hur starka och många de än är,
skall de ändå mejas ner och försvinna.
Jag har plågat dig,
    men skall inte plåga dig mer.
13 Nu skall jag bryta sönder hans ok över dig,
dina band skall jag slita av."
14 Men om dig, Nineve, har Herren befallt:
"Det skall inte mer finnas några efterkommande med ditt namn.
Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bilder,
både skurna och gjutna.
    Jag skall göra i ordning en grav åt dig,
ty du är ingenting värd."

15 Se, över bergen kommer han
    som frambär gott budskap,
han som förkunnar frid.
    Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften.
    Ty den onde skall inte mer dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.

Detta är en utsaga om Nineve, den bok som innehåller elkositen Nahums syn.

HERREN är en nitälskande Gud och en hämnare, ja, en hämnare är HERREN, en som kan vredgas. En hämnare är HERREN mot sina ovänner, vrede behåller han mot sina fiender.

HERREN är långmodig, men han är stor i kraft, och ingalunda låter han någon bliva ostraffad. HERREN har sin väg i storm och oväder och molnen äro dammet efter hans fötter.

Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.

Bergen bäva för honom, och höjderna försmälta av ångest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå.

Vem kan bestå för hans ogunst, och vem kan uthärda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld, och klipporna rämna inför honom.

HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.

Men genom en störtflod gör han ände på platsen där den staden står, och hans fiender förföljas av mörker.

Ja, på edert anslag mot HERREN gör han ände, icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.

10 Ty om de ock äro hopslingrade såsom törnsnår och så fulla av livssaft, som deras dryck är av must, skola de likväl alla förbrännas såsom torrt strå.

11 Ty från dig drog ut en man som hade onda anslag mot HERREN, en vilkens rådslag voro fördärv.

12 Så säger HERREN: »Huru starka och huru många de ock må vara, skola de ändå mejas av och försvinna; och om jag förr har plågat dig, så skall jag nu ej göra det mer.

13 Ty nu skall jag bryta sönder de ok han har lagt på dig, och hans band skall jag slita av.»

14 Men om dig bjuder HERREN så »Ingen avkomma av ditt namn skall mer få finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla beläten, både skurna och gjutna. En grav bereder jag åt dig, ty på skam har du kommit.»

15 Se, över bergen nalkas glädjebudbärarens fötter hans som förkunnar frid: »Fira dina högtider, Juda, infria dina löften. Ty ej mer skall fördärvaren draga fram mot dig; han varder förgjord i grund.»

Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[a] syn.

Herrens vrede över Nineve

(A) Herren är en nitisk Gud
        och en hämnare.
    Herren tar hämnd och vredgas,
        Herren tar hämnd
            på sina ovänner
    och har vrede i förvar åt sina fiender.
(B) Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
        han låter ingen gå ostraffad.
    Herren har sin väg
        i storm och oväder,
    och molnen är dammet
        under hans fötter.

(C) Han straffar havet
    och låter det torka ut,
        han låter alla floder sina.
    Då tynar Bashan och Karmel bort
        och Libanons grönska vissnar.[b]
(D) Bergen darrar för honom
        och höjderna smälter.
    Jorden bävar för hans ansikte,
        världen och alla som bor där.
(E) Vem kan bestå inför hans harm,
    vem kan uthärda
        hans vredes glöd?
    Hans vrede brinner som eld
        och klipporna spricker
            inför honom.

(F) Herren är god,
        en tillflykt på nödens dag,
    han känner dem
        som flyr till honom.
(G) Men med en störtflod
    förintar han platsen
        där Nineve står,
    och mörker förföljer hans fiender.
(H) Vad ni än planerar mot Herren
    ska han komma
        med fullständig ödeläggelse.
    Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
        som törnsnår
    och druckna av sitt drickande,
        ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
    en som tänker ut ont mot Herren,[c]
        en rådgivare i ondska.

Guds nåd över Juda

12 (I) Så säger Herren:
    ”Hur starka och många de än är,
        ska de ändå mejas ner
            och försvinna.
    Jag har plågat dig,
        men ska inte plåga dig mer.
13 (J) Nu ska jag bryta hans ok[d] över dig,
        jag ska slita av dina band.”

14 (K) Men om dig, Nineve,
        har Herren befallt:
    ”Inga efterkommande
        ska bära vidare ditt namn.
    Ur dina gudars hus[e]
        ska jag utrota alla bilder,
            både snidade och gjutna.
    Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
        för du är ingenting värd[f].”

15 (L) Se, över bergen kommer
    glädjebudbäraren
        som förkunnar frid.
    Fira dina högtider, Juda,
        uppfyll dina löften,
    för den onde ska inte mer
        dra fram genom dig,
    han är helt tillintetgjord.

Footnotes

  1. 1:1 Elkosh   Okänd ort. Senare traditioner placerar den i Galileen, Judeen eller Mesopotamien.
  2. 1:4 Bashan … Karmel … Libanon   Regnrika och bördiga högländer i trakten runt Galileen.
  3. 1:11 en som tänker ut ont mot Herren   Troligen kung Sanherib eller hans tjänare Rab-Shake, som hädade Gud och belägrade Jerusalem år 701 f Kr (se Jes 36-37).
  4. 1:13 ok   Arbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (1 Kung 12:4, Jes 9:4).
  5. 1:14 dina gudars hus   Nineves huvudgudar var krigsgudinnan Ishtar och kungsguden Ashur, i vars namn assyrierna förde sina krig. Templen hade utökats av kung Sanherib (705-681 f Kr) som plundrade Juda (2 Kung 18:13).
  6. 1:14 ingenting värd   Annan översättning: ”befunnen för lätt” (jfr Dan 5:27).