Nineves fall

(A) En folkförskingrare

        drar upp mot dig.
    Bevaka dina fästen!
        Spana mot vägen, rusta dig,
            samla all din kraft.
(B) Herren ska återställa Jakobs storhet
        liksom Israels storhet,
    för plundrare har plundrat dem
        och fördärvat deras vinstockar.
Hans hjältars sköldar
        har färgats röda,
    kämparna går klädda
        i scharlakan.[a]
    Vagnarna gnistrar av stålglans[b]
        den dag han gör sig redo,
    det svingas med spjut av cypress[c].
På gatorna stormar vagnarna fram,
        de kör om varandra på torgen.
    De ser ut som bloss,
        de far i väg som blixtar.
Han kommer ihåg
        sina väldiga kämpar.
    De snubblar där de rusar fram,
        de skyndar mot stadens murar
            och skyddstaken[d] görs redo.
Flodernas portar öppnas[e],
    och palatset[f] faller ihop.

Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
10 (C) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

11 (D) Var är nu lejonens[g] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
        tills ungarna fick nog,
    dödade för sina lejonhonor
        och fyllde sina hålor med byte,
            sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska låta dina vagnar[h]
        gå upp i rök,
    och dina unga lejon
        ska förtäras av svärd.
    Jag ska utplåna ditt rövade gods
        från jorden,
    och röster av dina sändebud
        ska inte mer höras.

Notas al pie

  1. 2:3 klädda i scharlakan   Blodröda kläder för att skrämma fienden är kända från t ex Sparta.
  2. 2:3 stålglans   Metallförstärkta vagnar för att meja ner fotsoldater (jfr Dom 4:3 med not).
  3. 2:3 det svingas med spjut av cypress   Andra handskrifter (Septuaginta): ”hästarna skakar”.
  4. 2:5 skyddstaken   Belägringssköld som skyddade mot pilar och föremål från stadens mur.
  5. 2:6 Flodernas portar öppnas   Kung Sanherib (705-681 f Kr) hade tidigare dämt upp floden Tigris utanför staden. Historieskrivaren Diodorus berättar att en uppdämd flodvåg sopade bort en del av stadsmuren och öppnade vägen för invasionsarmén 612 f Kr.
  6. 2:6 palatset   Sanheribs ”palats utan like” mätte ca 500 x 240 meter och var smyckat med statyer och reliefer över assyriernas segrar. Annan översättning: ”templet” (till Ishtar).
  7. 2:11 lejonens kula   Assyrierna liknade gärna sina kungar och gudar vid lejon i strid.
  8. 2:13 dina vagnar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”din rikedom”.

Nineve ska falla

Nineve, det är slut med dig! Du är redan omringad av fiendearméer. Låt stridssignalen ljuda! Besätt befästningsvallarna! Var beredd på att fienden när som helst kan gå till anfall!

Det land som tillhör Guds folk ligger öde och tomt efter förstörelsen, men Herren ska än en gång återställa det!

Sköldar och soldater lyser röda som scharlakan i solen! Anfallet börjar! Stridsvagnarna glänser, dragna av sina hästar!

Vagnar far fram utmed gatorna och över torgen som lysande facklor.

Kungen känner sina officerare. Men de har förlorat sitt lugn och springer till murarna för att förstärka försvaret.

Det är för sent! Dammluckorna har gett efter! Fienden har kommit in i staden, och i palatset råder fullkomlig panik!

Domen över Nineve verkställs. Dess invånare förs bort och staden plundras. Gråtande tempeltärnor slår sig för bröstet och beklagar sitt öde.

Nineve läcker som ett såll. Försvararna flyr och överger henne, och hon kan inte hindra dem. Stanna, stanna, ropar hon, men de fortsätter sin flykt.

Silver, guld och alla andra skatter förs bort som krigsbyte,

10 och snart är staden tömd på allt av värde. Ångesten griper omkring sig. Med skälvande knän och bleka i ansiktet står man där tillintetgjord av skräck.

11 Var finns nu det stora Nineve, nationernas lejon, staden som representerade mod och styrka, och där alla, både ung och gammal, kunde leva utan fruktan?

12 Nineve, som en gång var ett sådant mäktigt lejon! Du krossade dina fiender för att ge barn och kvinnor mat och fyllde staden och husen med mängder av krigsbyte och slavar.

13 Men nu har Herren, den Allsmäktige, vänt sig mot dig. Han förstör dina vapen. Dina vagnar står stilla och kan inte användas. Dina unga ligger döda. Aldrig mer ska du föra hem slavar från besegrade länder, och aldrig mer ska du regera över jorden.