7 Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
    inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
² De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
³ Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
    och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
⁴ Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
    Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
    Då grips de av förvirring.
⁵ Tro inte på någon vän,
    lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
    måste du vakta din muns dörrar.
⁶ Ty sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj till fiender.

⁷ Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
⁸ Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
    är Herren mitt ljus.
⁹ Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
    till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
    och jag skall se hans rättfärdighet.
¹⁰ Min fiende skall se det
    och täckas av skam,
han som sade till mig:
    "Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
    hur han trampas ner som smuts på gatan.

¹⁴ Vakta med din stav ditt folk,
    din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
    mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
¹⁵ Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
¹⁶ Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
    De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
¹⁷ De skall slicka stoftet som ormar,
    likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.