Israels förfall och nöd

Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
    inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
    och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
    Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
    Då grips de av förvirring.
Tro inte på någon vän,
    lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
    måste du vakta din muns dörrar.
Ty sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj till fiender.

Israels upprättelse

Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
    är Herren mitt ljus.
Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
    till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
    och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det
    och täckas av skam,
han som sade till mig:
    "Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
    hur han trampas ner som smuts på gatan.

11 En dag skall dina murar byggas upp.
På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
    från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark
    för sina invånares skull.
Det blir frukten av deras gärningar.

Bön och lovsång

14 Vakta med din stav ditt folk,
    din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
    mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
    De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar,
    likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.

18 Vem är en Gud som du,
    som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
    för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
    Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
    så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.

Landets förfall

Ve mig!
    Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
    Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
    De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
    Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
    Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
    fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
    den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
    Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
    Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
    och förvirring drabbar folket.
Lita inte på din nästa,
    förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
    till kvinnan i din famn!
Sonen föraktar sin far,
    dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
    och en man ska finna fiender i sitt eget hus.

Men jag vill se upp till Herren
    och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.

Israel reser sig

Gläds inte över mig, min fiende,
    för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
    När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
Jag har syndat mot Herren
    och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
    och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
    och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
    och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
    ”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
    när hon trampas ner som smuts på gatan.

11 Den dagen ska komma
    då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12     Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
    från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13     Jorden ska läggas öde
för sina invånares
    och deras gärningars skull.

Bön och lovprisning

14 Valla ditt folk med din stav,
    din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
    mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
    som en gång för länge sedan.

15 ”Låt oss få se under
    som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]

16 Folken ska se det
    och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
    och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
    som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
    skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18     Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
    hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
    för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
    förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
    och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
    och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
    för så länge sedan.

Footnotes

  1. 7:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna.
  3. 7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.

Landet ska byggas upp igen

1-2 Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.

De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.

Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.

Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!

Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.

Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.

Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.

Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.

10 Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: Var är nu din Gud? Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.

11 Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.

12 Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.

13 Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.

14 Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.

15 Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.

16 Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.

17 De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.

18 Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.

19 Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.

20 Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!

Israels förfall och nöd

(A) Ve mig!

Det är med mig
    som när sommarens frukt
        är insamlad,
    som när efterskörden
        efter vinbärgningen är slut.
    Det finns ingen druvklase att äta,
        inget tidigt fikon
            som jag längtat efter.
(B) De fromma är försvunna
        från jorden,
    ingen bland människorna
        är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
        var och en vill fånga den andre
            i sitt nät.
(C) Deras händer är skickliga
        på att göra det onda.
    Fursten begär gåvor
        och domaren mutor,
    den mäktige kräver
        vad han vill ha.
    Så gör de gemensam sak.
(D) Den bäste bland dem
        är som ett törnsnår,
    den ärligaste värre
        än en törnhäck.
    Det kommer en dag
        för dina väktare,
    din räkenskapsdag.
        Då grips de av förvirring.
(E) Tro inte på en vän,
        lita inte på en förtrogen.
    Vakta din muns dörrar
        för henne som vilar i din famn,
(F) för sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
        sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj
        till fiender.[a]

Israels upprättelse

(G) Men jag ska skåda efter Herren,
    jag ska hoppas
        på min frälsnings Gud.
    Min Gud ska höra mig.
(H) Gläd dig inte över mig,
        du min fiende.
    Har jag fallit
        ska jag resa mig igen,
    sitter jag i mörkret
        är Herren mitt ljus.
(I) Eftersom jag syndat mot Herren
        ska jag bära hans vrede
    tills han tar sig an min sak
        och skaffar mig rätt.
    Han ska föra mig ut i ljuset,
        och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (J) Min fiende ska se det
        och täckas av skam,
    hon[b] som sade till mig:
        ”Var är nu Herren din Gud?”
    Mina ögon ska se på henne,
        hur hon trampas ner
            som smuts på gatan.

11 (K) En dag ska dina murar byggas upp.
    Den dagen ska dina
        gränser vidgas.
12 (L) Den dagen ska man komma till dig
    från Assur och från Egyptens städer,
        från Egypten och ända till floden,
    från hav till hav
        och från berg till berg.
13 (M) Men jorden ska bli en ödemark
        för sina invånares skull.
    Det blir frukten
        av deras gärningar.

Bön och lovsång

14 (N) Vakta ditt folk med din stav,
        din arvedels hjord
    som bor avskild i skogen,
        mitt i ett fruktbart land.
    Låt den beta i Bashan och i Gilead[c]
        som under forna dagar.
15 (O) Som i de dagar
        du drog ut ur Egyptens land
    ska jag visa dem underbara ting.
16 (P) Hednafolken ska se det och skämmas
        med all sin makt.
    De ska lägga handen på munnen,
        deras öron ska bli döva.
17 (Q) De ska slicka stoftet som ormar,
        som markens kräldjur.
    Bävande ska de överge sina hålor,
        skräckslagna ska de söka
            Herren vår Gud.
    De ska frukta dig.

18 (R) Vem är en Gud som du,
    som förlåter skuld[d]
        och inte tillräknar synd
    hos dem som är kvar
        av din arvedel?
    Han håller inte kvar sin vrede
        för evigt,
    för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
        och trampa på
            våra missgärningar.
    Du ska kasta alla deras synder[e]
        i havets djup.
20 (S) Du ska visa trofasthet mot Jakob
        och nåd mot Abraham,
    så som du med ed har lovat
        våra fäder i forntidens dagar.

Footnotes

  1. 7:6 Citeras av Jesus i Matt 10:21, 35f och Luk 12:53.
  2. 7:10 hon   Städer framställdes ofta som kvinnor (jfr Jes 47:1, Upp 17-18).
  3. 7:14 Bashan och Gilead   Bördiga områden öster om Jordanfloden som hade tilldelats israeliterna (Jos 13:24f) men sedan förlorats till arameerna (2 Kung 10:33) och assyrierna (2 Kung 15:29).
  4. 7:18 förlåter skuld   Annan översättning: ”bär/tar bort skuld” (jfr Joh 1:29 med not).
  5. 7:19 deras synder   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”våra synder”.