Mika 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
Mika 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Landet ska byggas upp igen
1-2 Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.
3 De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.
4 Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.
5 Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!
6 Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.
8 Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.
9 Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.
10 Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: Var är nu din Gud? Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.
11 Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.
12 Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.
13 Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.
14 Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.
15 Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.
16 Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.
17 De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.
18 Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.
19 Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.
20 Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!
Mika 7
Svenska Folkbibeln 2015
Israels förfall och nöd
7 (A) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (B) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (C) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (D) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (E) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (F) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[a]
Israels upprättelse
7 (G) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (H) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (I) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (J) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[b] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (K) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (L) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (M) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (N) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[c]
som under forna dagar.
15 (O) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (P) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (Q) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (R) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[d]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[e]
i havets djup.
20 (S) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
Footnotes
- 7:6 Citeras av Jesus i Matt 10:21, 35f och Luk 12:53.
- 7:10 hon Städer framställdes ofta som kvinnor (jfr Jes 47:1, Upp 17-18).
- 7:14 Bashan och Gilead Bördiga områden öster om Jordanfloden som hade tilldelats israeliterna (Jos 13:24f) men sedan förlorats till arameerna (2 Kung 10:33) och assyrierna (2 Kung 15:29).
- 7:18 förlåter skuld Annan översättning: ”bär/tar bort skuld” (jfr Joh 1:29 med not).
- 7:19 deras synder Andra handskrifter (så Septuaginta): ”våra synder”.
Mikas 7
Ang Biblia, 2001
Ang Pagkabulok ng Lipunan
7 Kahabag-habag ako! Sapagkat ako'y naging gaya
nang tipunin ang mga bunga sa tag-init,
gaya nang pulutin ang ubas sa ubasan,
walang kumpol na makakain
walang unang hinog na bunga ng igos na aking kinasabikan.
2 Ang mabuting tao ay namatay sa lupa,
at wala nang matuwid sa mga tao;
silang lahat ay nag-aabang upang magpadanak ng dugo;
hinuhuli ng bawat isa ang kanyang kapatid sa pamamagitan ng lambat.
3 Ang kanilang mga kamay ay nasa kasamaan upang sikaping isagawa;
ang pinuno at ang hukom ay humihingi ng suhol;
at ang dakilang tao ay nagsasalita ng masamang pagnanasa ng kanyang kaluluwa,
ganito nila ito pinagtatagni-tagni.
4 Ang pinakamahusay sa kanila ay parang dawag;
ang pinakamatuwid sa kanila ay gaya ng bakod na tinikan.
Ang araw ng kanilang mga bantay, ang araw ng kanilang kaparusahan ay dumating;
ngayo'y dumating na ang kanilang pagkalito.
5 Huwag kayong magtitiwala sa kapitbahay;
huwag kayong magtiwala sa kaibigan;
ingatan mo ang mga pintuan ng iyong bibig
sa kanya na humihiga sa iyong sinapupunan,
6 sapagkat(A) lalapastanganin ng anak na lalaki ang ama,
ang anak na babae ay titindig laban sa kanyang ina,
ang manugang na babae ay laban sa kanyang biyenang babae;
ang mga kaaway ng tao ay ang kanyang sariling kasambahay.
Ang Panginoon ay Magdadala ng Kaligtasan
7 Ngunit sa ganang akin, ako'y titingin sa Panginoon;
ako'y maghihintay sa Diyos ng aking kaligtasan;
papakinggan ako ng aking Diyos.
8 Huwag kang magalak laban sa akin, O aking kaaway;
kapag ako'y nabuwal, ako'y babangon;
kapag ako'y naupo sa kadiliman,
ang Panginoon ay magiging aking ilaw.
9 Aking papasanin ang galit ng Panginoon,
sapagkat ako'y nagkasala laban sa kanya,
hanggang sa kanyang ipagsanggalang ang aking usapin,
at lapatan ako ng hatol.
Kanyang ilalabas ako sa liwanag,
at aking mamasdan ang kanyang pagliligtas.
10 Kung magkagayo'y makikita ng aking kaaway,
at kahihiyan ang tatakip sa kanya na nagsabi sa akin,
“Nasaan ang Panginoon mong Diyos?”
Makikita ng aking mga mata ang nais ko sa kanya;
siya'y yayapakan
na parang putik sa mga lansangan.
11 Isang araw para sa pagtatayo ng iyong mga kuta!
Sa araw na iyon ay palalawakin ang iyong hangganan.
12 Sa araw na iyon ay pupunta sila sa iyo
mula sa Asiria at sa mga lunsod ng Ehipto,
at mula sa Ehipto hanggang sa Ilog,
at mula sa dagat hanggang sa dagat, at mula sa bundok hanggang sa bundok.
13 Ngunit masisira ang lupa
dahil sa kanila na naninirahan doon,
dahil sa bunga ng kanilang mga gawa.
Ang Pagkahabag ng Panginoon sa Israel
14 Pastulin mo ang iyong bayan sa pamamagitan ng iyong tungkod,
ang kawan na iyong mana,
na mag-isang naninirahan sa gubat
sa gitna ng mabungang lupain;
pakainin mo sila sa Basan at sa Gilead,
gaya ng mga araw noong una.
15 Gaya ng mga araw nang ikaw ay lumabas sa lupain ng Ehipto
ay pagpapakitaan ko sila ng mga kagila-gilalas na bagay.
16 Makikita ng mga bansa at mapapahiya
sa lahat nilang kapangyarihan;
kanilang ilalagay ang kanilang kamay sa kanilang bibig,
ang kanilang mga tainga ay mabibingi.
17 Hihimurin nila ang alabok na parang ahas;
gaya ng gumagapang na mga hayop sa lupa;
sila'y lalabas na nanginginig mula sa kanilang mga kulungan;
sila'y lalapit na may takot sa Panginoon nating Diyos
at sila'y matatakot dahil sa iyo.
18 Sino ang Diyos na gaya mo, na nagpapatawad ng kasamaan,
at pinalalampas ang pagsuway ng nalabi sa kanyang mana?
Hindi niya pinananatili ang kanyang galit magpakailanman,
sapagkat siya'y nalulugod sa tapat na pag-ibig.
19 Siya'y muling mahahabag sa atin;
kanyang tatapakan ang ating kasamaan.
Kanyang ihahagis ang lahat nating kasalanan
sa mga kalaliman ng dagat.
20 Igawad mo ang katotohanan kay Jacob,
at tapat na pag-ibig kay Abraham,
na iyong isinumpa sa aming mga ninuno
mula pa nang unang panahon.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
