Mika 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
Mika 7
Svenska Folkbibeln 2015
Israels förfall och nöd
7 (A) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (B) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (C) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (D) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (E) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (F) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[a]
Israels upprättelse
7 (G) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (H) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (I) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (J) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[b] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (K) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (L) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (M) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (N) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[c]
som under forna dagar.
15 (O) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (P) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (Q) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (R) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[d]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[e]
i havets djup.
20 (S) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
Footnotes
- 7:6 Citeras av Jesus i Matt 10:21, 35f och Luk 12:53.
- 7:10 hon Städer framställdes ofta som kvinnor (jfr Jes 47:1, Upp 17-18).
- 7:14 Bashan och Gilead Bördiga områden öster om Jordanfloden som hade tilldelats israeliterna (Jos 13:24f) men sedan förlorats till arameerna (2 Kung 10:33) och assyrierna (2 Kung 15:29).
- 7:18 förlåter skuld Annan översättning: ”bär/tar bort skuld” (jfr Joh 1:29 med not).
- 7:19 deras synder Andra handskrifter (så Septuaginta): ”våra synder”.
Micah 7
New Living Translation
Misery Turned to Hope
7 How miserable I am!
I feel like the fruit picker after the harvest
who can find nothing to eat.
Not a cluster of grapes or a single early fig
can be found to satisfy my hunger.
2 The godly people have all disappeared;
not one honest person is left on the earth.
They are all murderers,
setting traps even for their own brothers.
3 Both their hands are equally skilled at doing evil!
Officials and judges alike demand bribes.
The people with influence get what they want,
and together they scheme to twist justice.
4 Even the best of them is like a brier;
the most honest is as dangerous as a hedge of thorns.
But your judgment day is coming swiftly now.
Your time of punishment is here, a time of confusion.
5 Don’t trust anyone—
not your best friend or even your wife!
6 For the son despises his father.
The daughter defies her mother.
The daughter-in-law defies her mother-in-law.
Your enemies are right in your own household!
7 As for me, I look to the Lord for help.
I wait confidently for God to save me,
and my God will certainly hear me.
8 Do not gloat over me, my enemies!
For though I fall, I will rise again.
Though I sit in darkness,
the Lord will be my light.
9 I will be patient as the Lord punishes me,
for I have sinned against him.
But after that, he will take up my case
and give me justice for all I have suffered from my enemies.
The Lord will bring me into the light,
and I will see his righteousness.
10 Then my enemies will see that the Lord is on my side.
They will be ashamed that they taunted me, saying,
“So where is the Lord—
that God of yours?”
With my own eyes I will see their downfall;
they will be trampled like mud in the streets.
11 In that day, Israel, your cities will be rebuilt,
and your borders will be extended.
12 People from many lands will come and honor you—
from Assyria all the way to the towns of Egypt,
from Egypt all the way to the Euphrates River,[a]
and from distant seas and mountains.
13 But the land[b] will become empty and desolate
because of the wickedness of those who live there.
The Lord’s Compassion on Israel
14 O Lord, protect your people with your shepherd’s staff;
lead your flock, your special possession.
Though they live alone in a thicket
on the heights of Mount Carmel,[c]
let them graze in the fertile pastures of Bashan and Gilead
as they did long ago.
15 “Yes,” says the Lord,
“I will do mighty miracles for you,
like those I did when I rescued you
from slavery in Egypt.”
16 All the nations of the world will stand amazed
at what the Lord will do for you.
They will be embarrassed
at their feeble power.
They will cover their mouths in silent awe,
deaf to everything around them.
17 Like snakes crawling from their holes,
they will come out to meet the Lord our God.
They will fear him greatly,
trembling in terror at his presence.
18 Where is another God like you,
who pardons the guilt of the remnant,
overlooking the sins of his special people?
You will not stay angry with your people forever,
because you delight in showing unfailing love.
19 Once again you will have compassion on us.
You will trample our sins under your feet
and throw them into the depths of the ocean!
20 You will show us your faithfulness and unfailing love
as you promised to our ancestors Abraham and Jacob long ago.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
.png)