Matthew 26
Jubilee Bible 2000
26 ¶ And it came to pass when Jesus had finished all these words, he said unto his disciples,
2 Ye know that after two days is the passover, and the Son of man is betrayed to be crucified.
3 Then the princes of the priests and the scribes and the elders of the people assembled together in the palace of the high priest, who was called Caiaphas,
4 and took counsel that they might take Jesus by guile and kill him.
5 But they said, Not on the feast day, lest there be an uproar among the people.
6 ¶ Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper,
7 a woman came unto him having an alabaster box of very precious ointment and poured it on his head as he sat at the table.
8 But when his disciples saw it, they became indignant, saying, To what purpose is this waste?
9 For this ointment might have been sold for much and given to the poor.
10 But Jesus, understanding this, said unto them, Why trouble ye the woman? for she has wrought a good work upon me.
11 For ye have the poor always with you, but me ye have not always.
12 For in that she has poured this ointment on my body, she did it to prepare for my burial.
13 Verily I say unto you, Wherever this gospel shall be preached in the whole world, there shall also this, that this woman has done, be told for a memorial of her.
14 ¶ Then one of the twelve, called Judas Iscariot, went unto the princes of the priests
15 and said unto them, What will ye give me, and I will deliver him unto you? And they covenanted with him for thirty pieces of silver.
16 And from that time he sought opportunity to betray him.
17 ¶ Now the first day of the feast of unleavened bread, the disciples came to Jesus, saying unto him, Where wilt thou that we prepare for thee to eat the passover?
18 And he said, Go into the city to a certain man and say unto him, The Master saith, My time is at hand; I will keep the passover at thy house with my disciples.
19 And the disciples did as Jesus had appointed them, and they made ready the passover.
20 Now when the evening was come, he sat down at the table with the twelve.
21 And as they ate, he said, Verily I say unto you that one of you shall betray me.
22 And they were exceeding sorrowful and began every one of them to say unto him, Lord, is it I?
23 And he answered and said, He that dips his hand with me in the dish, the same shall betray me.
24 The Son of man goes as it is written of him, but woe unto that man by whom the Son of man is betrayed! It had been good for that man if he had not been born.
25 Then Judas, who was betraying him, answered and said, Master, is it I? He said unto him, Thou hast said.
26 ¶ And as they were eating, Jesus took the bread, and, having blessed it, broke it and gave it to the disciples and said, Take, eat; this is my body.
27 And taking the cup and having given thanks, he gave it to them, saying, Drink ye all of it;
28 for this is my blood of the new testament, which is shed for many for the remission of sins.
29 But I say unto you, I will not drink from now on of this fruit of the vine until that day when I drink it new with you in my Father’s kingdom.
30 And when they had sung a hymn, they went out into the mount of Olives.
31 ¶ Then Jesus said unto them, All ye shall be offended because of me this night; for it is written, I will smite the Shepherd, and the sheep of the flock shall be scattered abroad.
32 But after I am risen again, I will go before you into Galilee.
33 Peter answered and said unto him, Though all men shall be offended in thee, yet I will never be offended.
34 Jesus said unto him, Verily I say unto thee, That this night before the cock crows, thou shalt deny me three times.
35 Peter said unto him, Though I should die with thee, yet will I not deny thee. Likewise also said all the disciples.
36 ¶ Then Jesus came with them unto a place called Gethsemane and said unto the disciples, Sit ye here, while I go and pray yonder.
37 And taking with him Peter and the two sons of Zebedee, he began to be sorrowful and very heavy.
38 Then he said unto them, My soul is exceeding sorrowful, even unto death; tarry ye here and watch with me.
39 And he went a little further and fell on his face, praying and saying, O my Father, if it be possible, let this cup pass from me; nevertheless not as I will, but as thou wilt.
40 And he came unto the disciples and found them asleep and said unto Peter, What, could ye not watch with me one hour?
41 Watch and pray, that ye enter not into temptation; the spirit indeed is willing, but the flesh is weak.
42 He went away again the second time and prayed, saying, O my Father, if this cup may not pass away from me except I drink it, thy will be done.
43 And he came and found them asleep again, for their eyes were heavy.
44 And leaving them, he went away again and prayed the third time, saying the same words.
45 Then he came unto his disciples and said unto them, Sleep on now and take your rest; behold, the hour is at hand, and the Son of man is betrayed into the hands of sinners.
46 Rise, let us be going; behold, he is at hand that doth betray me.
47 ¶ And while he yet spoke, behold, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and staves, from the princes of the priests and elders of the people.
48 Now he that betrayed him had given them a sign, saying, Whomsoever I shall kiss, that same is he; hold him fast.
49 And forthwith he came to Jesus and said, Receive joy, master; and kissed him.
50 And Jesus said unto him, Friend, why art thou come? Then they came and laid hands on Jesus and took him.
51 And, behold, one of those who was with Jesus stretched out his hand and drew his sword and struck a slave of the high priest and smote off his ear.
52 Then Jesus said unto him, Put up again thy sword into its place, for all those that take the sword shall perish by the sword.
53 Thinkest thou that I cannot now pray to my Father, and he shall presently give me more than twelve legions of angels?
54 But how then shall the scriptures be fulfilled that thus it must be?
55 In that same hour Jesus said to the multitude, Are ye come out as against a thief with swords and staves to take me? I sat daily with you teaching in the temple, and ye laid no hold on me.
56 But all this was done that the scriptures of the prophets might be fulfilled. Then all the disciples forsook him and fled.
57 ¶ And those that had laid hold on Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were assembled.
58 But Peter followed him afar off unto the patio of the high priest and went in and sat with the servants to see the end.
59 Now the princes of the priests and the elders and all the council sought false witness against Jesus, to put him to death;
60 but found none; though many false witnesses came, yet found they none. At the last came two false witnesses
61 who said, This fellow said, I am able to destroy the temple of God and to build it in three days.
62 And the high priest arose and said unto him, Answerest thou nothing to what these witness against thee?
63 But Jesus remained silent. And the high priest answered and said unto him, I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou art the Christ, the Son of God.
64 Jesus said unto him, Thou hast said it; nevertheless I say unto you, Hereafter shall ye see the Son of man sitting on the right hand of power and coming in the clouds of heaven.
65 Then the high priest rent his clothes, saying, He has spoken blasphemy; what further need have we of witnesses? Behold, now ye have heard his blasphemy.
66 What think ye? They answered and said, He is guilty of death.
67 Then they spit in his face and buffeted him, and others smote him with the staves,
68 saying, Prophesy unto us, thou Christ; who is he that smote thee?
69 ¶ Now Peter sat outside in the patio; and a damsel came unto him, saying, Thou also wast with Jesus of Galilee.
70 But he denied before them all, saying, I know not what thou sayest.
71 And when he was gone out into the porch, another maid saw him and said unto those that were there, This fellow was also with Jesus of Nazareth.
72 And again he denied with an oath, I do not know the man.
73 And after a while those that stood by came unto him and said to Peter, Surely thou also art one of them, for thy speech makes thee manifest.
74 Then he began to curse and to swear, saying, I know not the man. And immediately a cock crew.
75 And Peter remembered the word of Jesus, who said unto him, Before the cock crows, thou shalt deny me three times. And he went out and wept bitterly.
Matteus 26
Svenska 1917
26 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:
2 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»
3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
5 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?
9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»
10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.
13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.
16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»
22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.
24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»
26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
31 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'
32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
33 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
34 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
35 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.
36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»
37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.
38 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!
41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»
43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.
44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.
45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»
47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.
48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»
49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.
50 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.
51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
52 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»
55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.
56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.
57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.
58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.
59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram
61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»
62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»
64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.
66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»
67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»
69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»
70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»
71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»
72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»
73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»
74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.
Copyright © 2013, 2020 by Ransom Press International