Matteus 21:18-23:26

Svenska Folkbibeln

Jesus förbannar fikonträdet

¹⁸ När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. ¹⁹ Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet. ²⁰ När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" ²¹ Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske. ²² Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."

Frågan om Jesu fullmakt

²³ Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" ²⁴ Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ²⁵ Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? ²⁶ Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." ²⁷ Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de båda sönerna

²⁸ "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. ²⁹ Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. ³⁰ Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. ³¹ Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. ³² Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

³³ Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress^[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. ³⁴ När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen. ³⁵ Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. ³⁶ Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem. ³⁷ Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ³⁸ Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. ³⁹ Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" ⁴¹ De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid." ⁴² Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ^{[b] 43} Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴ Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."^[c]

⁴⁵ Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶ De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Liknelsen om kungasonens bröllop

22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: ² "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. ³ Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. ⁴ Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! ⁵ Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. ⁶ De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. ⁷ Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. ⁸ Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. ⁹ Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. ¹⁰ Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

¹¹ När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. ¹² Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. ¹³ Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. ¹⁴ Ty många är kallade, men få är utvalda."

Skatt till kejsaren

¹⁵ Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. ¹⁶ De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,^[d] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg^[e] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. ¹⁷ Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" ¹⁸ Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? ¹⁹ Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, ²⁰ och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" ²¹ De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²² När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.

De dödas uppståndelse

²³ Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: ²⁴ "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ^{[f] 25} Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. ²⁶ På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. ²⁷ Sist av alla dog hustrun. ²⁸ Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

²⁹ Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. ³⁰ Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. ³¹ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: ³² Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?^[g] Han är inte en Gud för döda utan för levande." ³³ När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Det viktigaste budet

³⁴ Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. ³⁵ En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ³⁶ "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" ³⁷ Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ^{[h] 38} Detta är det största och främsta budet. ³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ^{[i] 40} På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."^[j]

Vad anser ni om Messias?

⁴¹ Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: ⁴² "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". ⁴³ Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: ⁴⁴ Herren sade till min Herre:^[k] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.^{[l] 45} Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"^{[m] 46} Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.

Jesus varnar för fariseerna och de skriftlärda

23 Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ² "På Moses stol^[n] sitter de skriftlärda och fariseerna. ³ Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. ⁴ De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. ⁵ Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar^[o] breda och sina hörntofsar^[p] stora. ⁶ De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, ⁷ och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.^[q]

⁸ Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. ⁹ Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. ¹⁰ Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. ¹¹ Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. ¹² Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

¹³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.^[r]

¹⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt,^[s] och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.

¹⁶ Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. ¹⁷ Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet? ¹⁸ Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed. ¹⁹ Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan? ²⁰ Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det. ²¹ Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. ²² Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

²³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. ²⁴ Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.

²⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. ²⁶ Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.