Matthew 15
The Voice
15 Some Pharisees and scribes came from Jerusalem to ask Jesus a question.
Scribes and Pharisees: 2 The law of Moses has always held that one must ritually wash his hands before eating. Why don’t Your disciples observe this tradition?
3 Jesus turned the Pharisees’ question back on them.
Jesus: Why do you violate God’s command because of your tradition? 4 God said, “Honor your father and mother.[a] Anyone who curses his father or mother must be put to death.”[b] 5-6 But you say that one need no longer honor his parents so long as he says to them, “What you might have gained from me, I now give to the glory of God.” Haven’t you let your tradition trump the word of God? 7 You hypocrites! Isaiah must have had you in mind when he prophesied,
8 People honor Me with their lips,
but their hearts are nowhere near Me.
9 Because they elevate mere human ritual to the status of law,
their worship of Me is a meaningless sham.[c]
10 (to the multitude) Hear and understand this: 11 What you put into your mouth cannot make you clean or unclean; it is what comes out of your mouth that can make you unclean.
12 Later the disciples came to Him.
Disciples: Do You realize the Pharisees were shocked by what You said?
Jesus: 13 Every plant planted by someone other than My heavenly Father will be plucked up by the roots. 14 So let them be. They are blind guides. What happens when one blind person leads another? Both of them fall into a ditch.
Peter: 15 Explain that riddle to us.
Jesus: 16 Do you still not see? 17 Don’t you understand that whatever you take in through your mouth makes its way to your stomach and eventually out of the bowels of your body? 18 But the things that come out of your mouth—your curses, your fears, your denunciations—these come from your heart, and it is the stirrings of your heart that can make you unclean. 19 For your heart harbors evil thoughts—fantasies of murder, adultery, and whoring; fantasies of stealing, lying, and slandering. 20 These make you unclean—not eating with a hand you’ve not ritually purified with a splash of water and a prayer.
21 Jesus left that place and withdrew to Tyre and Sidon. 22 A Canaanite woman—a non-Jew—came to Him.
Canaanite Woman (wailing): Lord, Son of David, have mercy on me! My daughter is possessed by a demon. Have mercy, Lord!
23 Jesus said nothing. And the woman continued to wail. His disciples came to Him.
Disciples: Do something—she keeps crying after us!
Jesus: 24 I was sent here only to gather up the lost sheep of Israel.
25 The woman came up to Jesus and knelt before Him.
Canaanite Woman: Lord, help me!
Jesus: 26 It is not right to waste the children’s bread by feeding dogs.
Canaanite Woman: 27 But, Lord, even dogs eat the crumbs that fall by the table as their master is eating.
28 Jesus—whose ancestors included Ruth and Rahab—spoke with kindness and insight.
Jesus: Woman, you have great faith. And your request is done.
And her daughter was healed, right then and from then on.
29 Jesus left and went to the Sea of Galilee. He went up on a mountaintop and sat down. 30 Crowds thronged to Him there, bringing the lame, the maimed, the blind, the crippled, the mute, and many other sick and broken people. They laid them at His feet, and He healed them. 31 The people saw the mute speaking, the lame walking, the maimed made whole, the crippled dancing, and the blind seeing; and the people were amazed, and they praised the God of Israel.
Jesus (to His disciples): 32 We must take pity on these people for they have touched My heart; they have been with Me for three days, and they don’t have any food. I don’t want to send them home this hungry—they might collapse on the way!
Disciples: 33 We’ll never find enough food for all these people, out here in the middle of nowhere!
Jesus: 34 How much bread do you have?
Disciples: Seven rounds of flatbread and a few small fish.
35 He told the crowd to sit down. 36 He took the bread and the fish, He gave thanks, and then He broke the bread and divided the fish. He gave the bread and fish to the disciples, the disciples distributed them to the people, 37 and everyone ate and was satisfied. When everyone had eaten, the disciples picked up seven baskets of crusts and broken pieces and crumbs.
38 There were 4,000 men there, not to mention all the women and children. 39 Then Jesus sent the crowd away. He got into the boat and went to Magadan.
Matteus 15
Svenska 1917
15 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.