Mattheüs 14
Het Boek
Johannes de Doper onthoofd
14 Toen Herodes, de gouverneur van Galilea, over Jezus hoorde, 2 zei hij tegen zijn dienaars: ‘Dat moet Johannes de Doper zijn, die weer levend is geworden. Daarom kan Hij al die wonderen doen.’ 3 Herodes had Johannes namelijk gearresteerd en op aandringen van Herodias, de vrouw van zijn broer Filippus, gevangen gezet. 4 Want Johannes had tegen hem gezegd dat hij niet met haar mocht samenleven. 5 Daarom had hij Johannes willen doden. Maar hij durfde het niet uit angst voor een opstand. Het volk geloofde dat Johannes een profeet was. 6 Op de verjaardag van Herodes kwam de dochter van Herodias de feestzaal binnen en danste voor de gasten. 7 Herodes vond het zo mooi, dat hij beloofde haar te zullen geven wat zij verlangde. ‘Ik zweer het je,’ zei hij. 8 Op aanraden van haar moeder vroeg zij om het hoofd van Johannes de Doper, op een schaal. 9 Herodes vond dit heel erg, maar kon er niet onderuit. Al zijn gasten hadden gehoord welke eed hij had gezworen. 10 Daarom gaf hij bevel het hoofd van Johannes te halen. Johannes werd in de gevangenis onthoofd. 11 Zijn hoofd werd op een schaal binnengebracht en aan het meisje gegeven. En het meisje gaf het aan haar moeder. 12 Later kwamen Johannesʼ leerlingen het lichaam halen en begroeven het. Zij gingen ook naar Jezus toe om Hem te vertellen wat er gebeurd was.
Vijf broden en twee vissen
13 Bij het horen van dit nieuws stapte Jezus in een boot en ging naar een afgelegen plaats om alleen te zijn. Maar de mensen zagen waar Hij naar toe ging en vanuit de steden liepen zij Hem achterna. 14 Toen Jezus terugkwam, stonden al die mensen Hem op te wachten. Hij kreeg medelijden met hen en genas allen die ziek waren. 15 Tegen de avond kwamen zijn leerlingen bij Hem en zeiden: ‘Het is al lang tijd om te eten en hier is niets te krijgen. Er woont hier niemand. U moet de mensen maar wegsturen. Dan kunnen zij naar de dorpen gaan en daar eten kopen.’ 16 Jezus antwoordde: ‘Dat hoeft niet. Geven júllie hun maar te eten.’ 17 ‘Hoe dan?’ vroegen zij. ‘Het enige wat wij hebben, zijn vijf broden en twee vissen.’ 18 ‘Breng die maar hier,’ zei Hij. 19 Hij zei tegen de mensen dat zij in het gras moesten gaan zitten. Daarna nam Hij de vijf broden en de twee vissen, keek naar de hemel en dankte God. Hij brak de broden in stukken en gaf deze aan zijn leerlingen. En zij gaven ze weer aan de mensen. 20 Iedereen kon zoveel eten als hij wilde. Er bleef zelfs nog over: twaalf manden vol. 21 En er waren maar liefst vijfduizend mannen, dus vrouwen en kinderen niet meegerekend.
Jezus loopt over het water
22 Hierna zei Hij tegen zijn leerlingen dat zij met de boot moesten overvaren naar de andere kant van het meer. Hij zou komen wanneer Hij de mensen zou hebben weggestuurd. 23 Toen iedereen weg was, ging Hij alleen de berg op om te bidden. 24 Het werd donker en de leerlingen waren al ver op het meer. Zij kwamen niet erg vooruit door de harde tegenwind en de hoge golven. 25 Tegen het eind van de nacht liep Jezus over het water naar hen toe. 26 Zij schreeuwden van angst en dachten dat het een spook was. 27 Hij stelde hen gerust. ‘Wees maar niet bang, Ik ben het.’ 28 Petrus riep: ‘Here, als U het werkelijk bent, zeg dan dat ik over het water naar U toe moet komen!’ 29 ‘Kom maar!’ riep Jezus. 30 Petrus stapte uit de boot en liep over het water naar Jezus toe. Maar hij besefte ineens dat er een heel harde wind stond. De schrik sloeg hem om het hart en hij begon te zinken. ‘Here, help mij!’ schreeuwde hij. 31 Jezus stak hem zijn hand toe en trok hem uit het water. ‘Och, twijfelaar,’ zei Hij, ‘waarom heb je zo weinig vertrouwen in Mij?’ 32 Zodra zij in de boot stapten, ging de wind liggen. 33 De anderen bogen zich vol ontzag voor Jezus neer. ‘U bent werkelijk de Zoon van God!’ zeiden zij.
34 Zij legden aan in Gennésareth. 35 Het nieuws dat Jezus er was, ging als een lopend vuurtje door het hele gebied, want Hij was herkend door enkele mensen die op de oever stonden. Van alle kanten werden er zieken bij Hem gebracht. 36 Zij smeekten of ze Hem mochten aanraken, al was het maar de zoom van zijn mantel. Allen die dat deden werden helemaal gezond.
Matteusevangeliet 14
Svenska Folkbibeln 2015
Johannes Döparens död
14 (A) Vid den tiden fick landsfursten Herodes[a] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom."
3 (B) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias[b], hustru till hans bror Filippus. 4 Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[c] för dig att ha henne." 5 (C) Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.
6 Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust 7 att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. 8 Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!"
9 Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. 10 Han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.
12 Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.
Jesus mättar fem tusen
13 (D) När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. 14 När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.
15 (E) På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." 16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." 17 De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." 18 Han sade: "Hämta dem hit till mig."
19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud[d], bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 (F) Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 (G) När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.
När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt[e] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten[f] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[g]. Var inte rädda."
28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Sjuka förs till Jesus
34 När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. 35 Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka 36 (J) och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Footnotes
- 14:1 landsfursten Herodes Herodes Antipas var son till Herodes den store (Matt 2:1) och "tetrark" över Galileen och Pereen. Han hade sin huvudstad i Tzippori nära Nasaret men höll Johannes fängslad i fästningen Makerus vid Döda havet. Jesus kallar honom "räven" (Luk 13:32). Han avsattes av kejsar Caligula år 39 och dog i Lyon.
- 14:3 Herodias var brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna.
- 14:4 inte tillåtet enligt Mose lag (3 Mos 18:16).
- 14:19 tackade Gud Den judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14).
- 14:24 långt Ordagrant "många stadier" (längdmått om 190 meter).
- 14:25 Mot slutet av natten Ordagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel.
- 14:27 Det Är Jag Ordagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).
Matthew 14
New American Standard Bible 1995
John the Baptist Beheaded
14 (A)At that [a]time (B)Herod the tetrarch heard the news about Jesus, 2 and said to his servants, “(C)This is John the Baptist; [b]he has risen from the dead, and that is why miraculous powers are at work in him.”
3 For when (D)Herod had John arrested, he bound him and put him (E)in prison because of (F)Herodias, the wife of his brother Philip. 4 For John had been saying to him, “(G)It is not lawful for you to have her.” 5 Although Herod wanted to put him to death, he feared the crowd, because they regarded [c]John as (H)a prophet.
6 But when Herod’s birthday came, the daughter of (I)Herodias danced [d]before them and pleased (J)Herod, 7 so much that he promised with an oath to give her whatever she asked. 8 Having been prompted by her mother, she *said, “Give me here on a platter the head of John the Baptist.” 9 Although he was grieved, the king commanded it to be given because of his oaths, and because of [e]his dinner guests. 10 He sent and had John beheaded in the prison. 11 And his head was brought on a platter and given to the girl, and she brought it to her mother. 12 His disciples came and took away the body and buried [f]it; and they went and reported to Jesus.
Five Thousand Fed
13 (K)Now when Jesus heard about John, He withdrew from there in a boat to a secluded place by Himself; and when the [g]people heard of this, they followed Him on foot from the cities. 14 When He went [h]ashore, He (L)saw a large crowd, and felt compassion for them and (M)healed their sick.
15 When it was evening, the disciples came to Him and said, “This place is desolate and the hour is already [i]late; so send the crowds away, that they may go into the villages and buy food for themselves.” 16 But Jesus said to them, “They do not need to go away; you give them something to eat!” 17 They *said to Him, “We have here only (N)five loaves and two fish.” 18 And He said, “Bring them here to Me.” 19 Ordering the [j]people to [k]sit down on the grass, He took the five loaves and the two fish, and looking up toward heaven, He (O)blessed the food, and breaking the loaves He gave them to the disciples, and the disciples gave them to the crowds, 20 and they all ate and were satisfied. They picked up what was left over of the broken pieces, twelve full (P)baskets. 21 There were about five thousand men who ate, besides women and children.
Jesus Walks on the Water
22 (Q)Immediately He [l]made the disciples get into the boat and go ahead of Him to the other side, while He sent the crowds away. 23 After He had sent the crowds away, (R)He went up on the mountain by Himself to pray; and when it was evening, He was there alone. 24 But the boat was already [m]a long distance from the land, [n]battered by the waves; for the wind was [o](S)contrary. 25 And in (T)the [p]fourth watch of the night He came to them, walking on the sea. 26 When the disciples saw Him walking on the sea, they were terrified, and said, “It is (U)a ghost!” And they cried out [q]in fear. 27 But immediately Jesus spoke to them, saying, “(V)Take courage, it is I; (W)do not be afraid.”
28 Peter said to Him, “Lord, if it is You, command me to come to You on the water.” 29 And He said, “Come!” And Peter got out of the boat, and walked on the water and came toward Jesus. 30 But seeing the wind, he became frightened, and beginning to sink, he cried out, “Lord, save me!” 31 Immediately Jesus stretched out His hand and took hold of him, and *said to him, “(X)You of little faith, why did you doubt?” 32 When they got into the boat, the wind stopped. 33 And those who were in the boat worshiped Him, saying, “You are certainly (Y)God’s Son!”
34 (Z)When they had crossed over, they came to land at (AA)Gennesaret. 35 And when the men of that place [r]recognized Him, they sent word into all that surrounding district and brought to Him all who were sick; 36 and they implored Him that they might just touch (AB)the fringe of His cloak; and as many as (AC)touched it were cured.
Footnotes
- Matthew 14:1 Or occasion
- Matthew 14:2 Or he, himself
- Matthew 14:5 Lit him
- Matthew 14:6 Lit in the midst
- Matthew 14:9 Lit those who reclined at the table with him
- Matthew 14:12 Lit him
- Matthew 14:13 Lit the crowds
- Matthew 14:14 Lit out
- Matthew 14:15 Lit past
- Matthew 14:19 Lit crowds
- Matthew 14:19 Lit recline
- Matthew 14:22 Lit compelled
- Matthew 14:24 Lit many stadia from; a stadion was about 600 feet or about 182 meters
- Matthew 14:24 Lit tormented
- Matthew 14:24 Or adverse
- Matthew 14:25 I.e. 3-6 a.m.
- Matthew 14:26 Lit from
- Matthew 14:35 Or knew
Het Boek Copyright © 1979, 1988, 2007 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
