En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

⁶ Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. ⁷ Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.

⁸ Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! ⁹ Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”

¹⁰ Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ¹¹ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. ¹² Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. ¹³ Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)

¹⁴ Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna ¹⁵ och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, ¹⁶ och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)

¹⁷ På första dagen av det osyrade brödets högtid^[a] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹⁸ Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” ¹⁹ Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

²⁰ När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. ²¹ Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” ²² Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”

²³ Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.^{[b] 24} För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²⁵ Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi^[c], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”

²⁶ Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” ²⁷ Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, ²⁸ för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. ²⁹ Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)

³⁰ När de till sist hade sjungit lovsången^[d] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

³¹ Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:

³² Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

³³ Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” ³⁴ Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³⁵ Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)

³⁶ Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.

Jesus greps nu av sorg och ångest, ³⁸ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” ³⁹ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare^[f]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴⁰ Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? ⁴¹ Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

⁴² Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” ⁴³ Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. ⁴⁴ Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

⁴⁵ Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. ⁴⁶ Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)

⁴⁷ Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. ⁴⁸ Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” ⁴⁹ Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.

⁵⁰ Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹ En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. ⁵² Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. ⁵³ Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? ⁵⁴ Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”

⁵⁵ Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. ⁵⁶ Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.^[g]”

I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

⁵⁷ De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

⁵⁹ Översteprästerna och hela det judiska rådet^[h] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. ⁶⁰ Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.

Till slut kom två ⁶¹ som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

⁶² Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” ⁶³ Men Jesus teg.

Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

⁶⁴ Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.^[i]”

⁶⁵ Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

⁶⁷ Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar ⁶⁸ och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)

⁶⁹ Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” ⁷⁰ Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

⁷¹ Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. ⁷² Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

⁷³ Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” ⁷⁴ Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

³ Då tog Maria en flaska^[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ⁵ ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”^{[b] 6} Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

⁷ Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. ⁸ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

⁹ När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, ¹¹ eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)

¹² Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, ¹³ och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:

¹⁴ Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

¹⁶ Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.

¹⁷ Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. ¹⁸ Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.

¹⁹ Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”

Jesus förklarar varför han måste dö

²⁰ Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. ²¹ De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” ²² Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.

²³ Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. ²⁵ Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.

²⁶ Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. ²⁷ Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” ²⁹ När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

³⁰ Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. ³¹ Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. ³² Och när jag har lyfts upp^[g] från jorden ska jag dra alla till mig.” ³³ Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

³⁴ Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen^[h] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

³⁵ Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

³⁷ Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

³⁹ De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

⁴¹ Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet^[k], och det var om honom han talade.

⁴² Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. ⁴⁷ Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. ⁴⁹ Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”