Matteusevangeliet 14
Svenska Folkbibeln 2015
Johannes Döparens död
14 (A) Vid den tiden fick landsfursten Herodes[a] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom."
3 (B) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias[b], hustru till hans bror Filippus. 4 Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[c] för dig att ha henne." 5 (C) Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.
6 Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust 7 att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. 8 Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!"
9 Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. 10 Han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.
12 Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.
Jesus mättar fem tusen
13 (D) När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. 14 När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.
15 (E) På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." 16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." 17 De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." 18 Han sade: "Hämta dem hit till mig."
19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud[d], bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 (F) Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 (G) När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.
När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt[e] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten[f] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[g]. Var inte rädda."
28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Sjuka förs till Jesus
34 När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. 35 Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka 36 (J) och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Footnotes
- 14:1 landsfursten Herodes Herodes Antipas var son till Herodes den store (Matt 2:1) och "tetrark" över Galileen och Pereen. Han hade sin huvudstad i Tzippori nära Nasaret men höll Johannes fängslad i fästningen Makerus vid Döda havet. Jesus kallar honom "räven" (Luk 13:32). Han avsattes av kejsar Caligula år 39 och dog i Lyon.
- 14:3 Herodias var brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna.
- 14:4 inte tillåtet enligt Mose lag (3 Mos 18:16).
- 14:19 tackade Gud Den judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14).
- 14:24 långt Ordagrant "många stadier" (längdmått om 190 meter).
- 14:25 Mot slutet av natten Ordagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel.
- 14:27 Det Är Jag Ordagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).
Matteus 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Johannes döparens död
(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)
14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes[a] höra vad man berättade om Jesus, 2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. 4 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” 5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.
6 Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust 7 att han svor att ge henne vad hon än begärde. 8 Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” 9 Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset, 11 och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.
12 Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)
13 Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.
14 När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
15 På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” 16 Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” 17 De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” 18 ”Ge dem till mig”, sa han.
19 Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. 21 Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)
22 Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. 23 Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.
24 Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. 25 Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. 26 Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27 Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”
28 Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” 29 ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”
Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. 30 Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. 31 Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.
”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” 32 Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. 33 De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”
Jesus botar alla som rör vid honom
(Mark 6:53-56)
34 När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, 35 och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. 36 Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.
Footnotes
- 14:1 Herodes styrde över Galileen och Pereen. Han var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes.
Matteus 14
Svenska Folkbibeln
Johannes Döparens död
14 Vid den tiden fick landsfursten Herodes[a] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. 4 Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[b] för dig att ha henne." 5 Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet. 6 Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust 7 och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde. 8 Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!" 9 Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det. 10 Och han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma. 12 Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.
Jesus mättar fem tusen män
13 När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. 14 När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem. 15 På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat." 16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." 17 De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här." 18 Han sade: "Hämta hit dem till mig." 19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud,[c] bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där. 24 Båten befann sig redan många stadier[d] från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot. 25 Vid fjärde nattväkten[e] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
28 Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." 29 Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. 30 Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."
Sjuka förs till Jesus
34 När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret. 35 Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 36 och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.
Footnotes
- Matteus 14:1 landsfursten Herodes Antipas, som regerade över Galileen och Pereen, kallas här "tetrark" (grek.), som ursprungligen betecknar furste över fjärdedelen av ett rike. Han lät fängsla och avrätta Johannes Döparen (14:3f.). Jesus talar om honom som "den räven" (Luk 13:32). Herodes blev avsatt av romarna år 39.
- Matteus 14:4 inte tillåtet enligt Mose lag (3 Mos 18:16).
- Matteus 14:19 tackade Gud Bordsbönen, "välsignelsen", frambars vanligtvis i lovprisningens form (Apg 27:35).
- Matteus 14:24 stadier Se Sakupplysning.
- Matteus 14:25 fjärde nattväkten Se Sakupplysning.
Matteus 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herodes låter avrätta Johannes döparen
14 När kung Herodes hörde vad man berättade om Jesus
2 sa han till sina män: Det måste vara Johannes döparen, som har kommit tillbaka från de döda. Det är därför han kan göra dessa under.
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och kastat honom i fängelse därför att Herodias, hans älskarinna, ville det. Hon var egentligen gift med hans bror Filippos,
4 och Johannes hade sagt att det var fel av Herodes att leva ihop med henne.
5 Helst av allt skulle Herodes ha velat döda Johannes, men han var rädd att det då skulle bli upplopp eftersom alla människor trodde att Johannes var en profet.
6 När så Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Hennes dans behagade Herodes så till den grad
7 att han lovade att ge henne vad hon än begärde.
8 Hennes mor viskade då till henne: Be om Johannes döparens huvud på en bricka.
9 Kungen blev förskräckt, men på grund av sitt löfte och eftersom han inte ville ta tillbaka det inför gästerna gav han order om att hon skulle få det.
10 Därför halshöggs Johannes i fängelset,
11 och man lade huvudet på en bricka och gav det till flickan och hon bar det till sin mor.
12 Sedan kom Johannes lärjungar för att hämta kroppen och begrava den, och de gick till Jesus för att berätta vad som hänt.
Jesus ger mat åt fem tusen
13 När Jesus fick höra nyheten for han iväg med en båt till en avlägsen plats för att vara för sig själv. Men folkskarorna såg vart han var på väg, och från många byar följde man efter honom till fots.
14 När Jesus steg ur båten väntade en stor folkmassa på honom, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
15 När det blev kväll kom lärjungarna till honom och sa: Det är dags för kvällsmat för länge sedan, och det finns inget att äta här i öknen. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt om och köpa mat.
16 Men Jesus svarade: Det behövs inte, ni kan väl ge dem mat!
17 Kan vi?, utropade de. Vi har bara fem brödstycken och två fiskar!
18 Ta hit dem, sa han.
19 Sedan bad han människorna att sätta sig i gräset. Och han tog de fem brödstyckena och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Sedan bröt han itu brödstyckena och gav dem till lärjungarna, och de delade ut dem till folket.
20 Och alla åt tills de blev mätta. Och när man till slut samlade ihop det som var över blev det tolv fulla korgar.
21 Det var omkring fem tusen män i folkskaran den dagen, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 Omedelbart därefter bad Jesus lärjungarna att sätta sig i båten och fara över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.
23-24 Sedan gick han upp på ett berg för att be. Så blev det natt, och ute på sjön råkade lärjungarna i svårigheter. Det blåste upp, och de hade all möda att se till så att båten inte kantrade.
25 Omkring klockan fyra på morgonen kom Jesus till dem, gående på vattnet!
26 De skrek av skräck, för de trodde det var ett spöke.
27 Men Jesus talade genast till dem och sa: Var inte rädda! Det är jag!
28 Då ropade Petrus till honom: Herre, om det verkligen är du, så låt mig få komma till dig på vattnet.
29 Javisst, sa Jesus. Kom!Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30 Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka.Rädda mig, Herre! skrek han.
31 Genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom. Är din tro så liten, sa Jesus, varför tvivlade du?
32 Och när de klivit i båten lade sig vinden.
33 Och de andra som satt där i båten föll då ner för honom och sa: Du måste vara Guds Son!
Jesus botar alla som rör vid honom
34 De for sedan över sjön och gick i land vid Gennesaret.
35 Nyheten om deras ankomst spred sig som en löpeld, och man rusade runt och uppmanade alla att komma och ta med sig sina sjuka så att de kunde bli botade.
36 Och de sjuka bad honom om att de åtminstone skulle få röra vid hans kläder, och alla som gjorde det blev friska.
Matthew 14
New English Translation
The Death of John the Baptist
14 At that time Herod the tetrarch[a] heard reports about Jesus, 2 and he said to his servants, “This is John the Baptist. He has been raised from the dead! And because of this, miraculous powers are at work in him.” 3 For Herod had arrested John, bound him,[b] and put him in prison on account of Herodias, his brother Philip’s wife, 4 because John had repeatedly told[c] him, “It is not lawful for you to have her.”[d] 5 Although[e] Herod[f] wanted to kill John,[g] he feared the crowd because they accepted John as a prophet. 6 But on Herod’s birthday, the daughter of Herodias danced before them and pleased Herod, 7 so much that he promised[h] with an oath to give her whatever she asked. 8 Instructed by her mother, she said, “Give me the head of John the Baptist here on a platter.” 9 Although it grieved the king,[i] because of his oath and the dinner guests he commanded it to be given. 10 So[j] he sent and had John beheaded in the prison. 11 His[k] head was brought on a platter and given to the girl, and she brought it to her mother. 12 Then John’s[l] disciples came and took the body and buried it and went and told Jesus.
The Feeding of the Five Thousand
13 Now when Jesus heard this he went away from there privately in a boat[m] to an isolated place. But when the crowd heard about it,[n] they followed him on foot from the towns.[o] 14 As he got out he saw the large crowd, and he had compassion on them and healed their sick. 15 When evening arrived, his disciples came to him saying, “This is an isolated place[p] and the hour is already late. Send the crowds away so that they can go into the villages and buy food for themselves.” 16 But he[q] replied, “They don’t need to go. You[r] give them something to eat.” 17 They[s] said to him, “We have here only five loaves and two fish.” 18 “Bring them here to me,” he replied. 19 Then[t] he instructed the crowds to sit down on the grass. He took the five loaves and two fish, and looking up to heaven he gave thanks and broke the loaves. He gave them to the disciples,[u] who in turn gave them to the crowds.[v] 20 They all ate and were satisfied, and they picked up the broken pieces left over, twelve baskets full. 21 Not counting women and children, there were about 5,000 men who ate.
Walking on Water
22 Immediately Jesus[w] made the disciples get into the boat and go ahead of him to the other side, while he dispersed the crowds. 23 And after he sent the crowds away, he went up the mountain by himself to pray. When evening came, he was there alone. 24 Meanwhile the boat, already far from land,[x] was taking a beating from the waves because the wind was against it. 25 As the night was ending,[y] Jesus came to them walking on the sea.[z] 26 When[aa] the disciples saw him walking on the water[ab] they were terrified and said, “It’s a ghost!” and cried out with fear. 27 But immediately Jesus[ac] spoke to them:[ad] “Have courage! It is I. Do not be afraid.” 28 Peter[ae] said to him,[af] “Lord, if it is you, order me to come to you on the water.” 29 So he said, “Come.” Peter got out of the boat, walked on the water, and came toward Jesus. 30 But when he saw the strong wind he became afraid. And starting to sink, he cried out,[ag] “Lord, save me!” 31 Immediately Jesus reached out his hand and caught him, saying to him, “You of little faith, why did you doubt?” 32 When they went up into the boat, the wind ceased. 33 Then those who were in the boat worshiped him, saying, “Truly you are the Son of God.”
34 After they had crossed over, they came to land at Gennesaret.[ah] 35 When the people[ai] there recognized him, they sent word into all the surrounding area, and they brought all their sick to him. 36 They begged him if[aj] they could only touch the edge of his cloak, and all who touched it were healed.
Footnotes
- Matthew 14:1 sn A tetrarch, a ruler with rank and authority lower than a king, ruled only with the approval of the Roman authorities. This was roughly equivalent to being governor of a region. Several times in the NT, Herod, tetrarch of Galilee, is called a king (Matt 14:9, Mark 6:14-29), reflecting popular usage rather than an official title.
- Matthew 14:3 tc ‡ Most witnesses (א1 C D L N W Z Γ Δ Θ 0106 ƒ1, 13 33 565 579 1241 1424 M lat) read αὐτόν (auton, “him”) here as a way of clarifying the direct object; various significant witnesses lack the word, however (א* B 700 ff1 h q al). The original wording most likely lacked it, but it has been included here due to English style. NA28 includes the word in brackets, indicating reservations about its authenticity.
- Matthew 14:4 tn The imperfect tense verb is here rendered with an iterative force.
- Matthew 14:4 sn This marriage of Herod to his brother Philip’s wife was a violation of OT law (Lev 18:16; 20:21). In addition, both Herod Antipas and Herodias had each left marriages to enter into this union.
- Matthew 14:5 tn Here καί (kai) has not been translated.
- Matthew 14:5 tn Grk “he”; the referent (Herod) has been specified in the translation for clarity.
- Matthew 14:5 tn Grk “him” (also in the following phrase, Grk “accepted him”); in both cases the referent (John) has been specified in the translation for clarity.
- Matthew 14:7 tn The Greek text reads here ὁμολογέω (homologeō); though normally translated “acknowledge, confess,” BDAG (708 s.v. 1) lists “assure, promise” for certain contexts such as here.
- Matthew 14:9 tn Grk “and being grieved, the king commanded.”sn Herod was technically not a king, but this reflects popular usage. See the note on tetrarch in 14:1.
- Matthew 14:10 tn Grk “And.” Here καί (kai) has been translated as “so” to indicate the implied result of previous action(s) in the narrative.
- Matthew 14:11 tn Grk “And his”; the referent (John the Baptist) has been specified in the translation for clarity.
- Matthew 14:12 tn Grk “his”; the referent (John) has been specified in the translation for clarity. Here καί (kai) has been translated as “Then.”
- Matthew 14:13 sn See the note at Matt 4:21 for a description of the first-century fishing boat discovered in 1986 near Tiberias on the western shore of the Sea of Galilee.
- Matthew 14:13 tn The word “it” is not in the Greek text but is implied. Direct objects were often omitted in Greek when clear from the context.
- Matthew 14:13 tn Or “cities.”
- Matthew 14:15 tn Or “a desert” (meaning a deserted or desolate area with sparse vegetation).
- Matthew 14:16 tc ‡ The majority of witnesses read ᾿Ιησοῦς (Iēsous, “Jesus”) here, perhaps to clarify the subject. Although only a few Greek mss, along with several versional witnesses (א* D Zvid 579 1424 e k sys,c,p sa bo), lack the name of Jesus, the omission does not seem to be either accidental or malicious and is therefore judged to be most likely the original reading. Nevertheless, a decision is difficult. NA28 has the word in brackets, indicating doubts as to its authenticity.
- Matthew 14:16 tn Here the pronoun ὑμεῖς (humeis) is used, making “you” in the translation emphatic.
- Matthew 14:17 tn Here δέ (de) has not been translated.
- Matthew 14:19 tn Here καί (kai) has been translated as “Then.”
- Matthew 14:19 tn Grk “And after instructing the crowds to recline for a meal on the grass, after taking the five loaves and the two fish, after looking up to heaven, he gave thanks, and after breaking the loaves he gave them to the disciples.” Although most of the participles are undoubtedly attendant circumstance, there are but two indicative verbs—“he gave thanks” and “he gave.” The structure of the sentence thus seems to focus on these two actions and has been translated accordingly.
- Matthew 14:19 tn Grk “to the disciples, and the disciples to the crowds.”
- Matthew 14:22 tn Grk “he”; the referent (Jesus) has been specified in the translation for clarity.
- Matthew 14:24 tn Grk “The boat was already many stades from the land.” A stade (στάδιον, stadion) was a unit of distance about 607 feet (185 meters) long.
- Matthew 14:25 tn Grk “In the fourth watch of the night,” that is, between 3 a.m. and 6 a.m.
- Matthew 14:25 tn Or “on the lake.”
- Matthew 14:26 tn Here δέ (de) has not been translated.
- Matthew 14:26 tn Grk “on the sea”; or “on the lake.” The translation “water” has been used here for stylistic reasons (cf. the same phrase in v. 25).
- Matthew 14:27 tc Most witnesses have ὁ ᾿Ιησοῦς (ho Iēsous, “Jesus”), while a few lack the words (א* D 073 892 ff1 syc sa bo). Although such additions are often suspect (due to liturgical influences, piety, or for the sake of clarity), in this case it is likely that ὁ ᾿Ιησοῦς dropped out accidentally. Apart from a few albeit significant witnesses, as noted above, the rest of the tradition has either ὁ ᾿Ιησοῦς αὐτοῖς (ho Iēsous autois) or αὐτοῖς ὁ ᾿Ιησοῦς (autois ho Iēsous). In majuscule letters, with Jesus’ name as a nomen sacrum, this would have been written as autoisois_ or ois_autois. Thus homoioteleuton could explain the reason for the omission of Jesus’ name. (This same phenomenon occurs in P137 at Mark 1:17 where the original text no doubt read αὐτοῖς ὁ ᾿Ιησοῦς, but this papyrus accidentally omits the nomen sacrum.)
- Matthew 14:27 tn Grk “he said to them, saying.” The participle λέγων (legōn) is redundant and has not been translated.
- Matthew 14:28 tn Here δέ (de) has not been translated.
- Matthew 14:28 tn Grk “answering him, Peter said.” The participle ἀποκριθείς (apokritheis) is redundant and has not been translated.
- Matthew 14:30 tn Grk “he cried out, saying.” The participle λέγων (legōn) is redundant and has not been translated.
- Matthew 14:34 sn Gennesaret was a fertile plain south of Capernaum (see also Mark 6:53). The Sea of Galilee was also sometimes known as the Sea of Gennesaret (Luke 5:1).
- Matthew 14:35 tn Grk “men”; the word here (ἀνήρ, anēr) usually indicates males or husbands, but occasionally is used in a generic sense of people in general, as here (cf. BDAG 79 s.v. 1.a, 2).
- Matthew 14:36 tn Grk “asked that they might touch.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
NET Bible® copyright ©1996-2017 by Biblical Studies Press, L.L.C. http://netbible.com All rights reserved.