^3 (A) Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt^[a] och sextiofalt och trettiofalt. ^9 (B) Hör, du som har öron!"

Endast liknelser åt folket

^10 (C) Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: "Varför talar du till dem i liknelser?" ¹¹ Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det. ^12 (D) Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har.

¹³ Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. ^14 (E) För dem uppfylls Jesajas profetia:^[b]

^16 (F) Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. ¹⁷ Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Liknelsens innebörd

^18 (G) Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. ¹⁹ När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. ²⁰ Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, ²¹ men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. ^22 (H) Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. ²³ Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Liknelsen om ogräset

²⁴ Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. ²⁵ Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. ²⁶ När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? ²⁸ Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? ²⁹ Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. ^30 (I) Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."

Liknelsen om senapskornet

^31 (J) Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn^[c] som en man tar och sår i sin åker. ^32 (K) Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."

Liknelsen om surdegen

^33 (L) Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått^[d] mjöl tills alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse.^[e]

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶ Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." ³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. ^38 (M) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. ^39 (N) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. ⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. ⁴¹ Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt ^42 (O) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. ^43 (P) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Liknelsen om skatten och pärlan

^44 (Q) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. ⁴⁶ När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Liknelsen om fisknätet

^47 (R) Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. ⁴⁸ När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. ^49 (S) Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga ⁵⁰ och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. ⁵¹ Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."

⁵² Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."

Jesus avvisas i Nasaret

⁵³ När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. ^54 (T) Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? ^55 (U) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob^[f] och Josef och Simon och Judas^[g]? ⁵⁶ Och bor inte alla hans systrar^[h] här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" ^57 (V) Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." ⁵⁸ Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

⁵ "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. ⁶ En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd^[a]." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

^9 (A) Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. ^10 (B) Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.^{[b] 11 (C)} Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ^14 (D) Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

^16 (E) Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk^[c]. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. ^17 (F) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. ^18 (G) Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

Jesu familj

^19 (H) Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. ²⁰ Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." ^21 (I) Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

^22 (J) En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, ²³ och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. ²⁴ De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. ²⁵ Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

Jesus botar en besatt

^26 (K) De seglade in till gerasenernas område^[d], som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸ När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹ Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion^[e]", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. ³³ Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. ³⁶ De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk^[f]. ³⁷ Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. ^41 (L) Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, ⁴² för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. ^43 (M) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat^[g] bli botad av någon. ⁴⁴ Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen^[h] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ^48 (N) Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

^49 (O) Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." ⁵⁰ Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." ^51 (P) När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och sörjde henne^[i]. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

^54 (Q) Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. ^56 (R) Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.