¹⁷ Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna^[a]. ¹⁸ Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. ¹⁹ Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. ²⁰ Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. ²¹ Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ²² Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[b]

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer. ²⁴ Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ²⁵ Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul^[c], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.

Var inte rädda

(Luk 12:2-9)

²⁶ Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.

²⁸ Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna^[d]. ²⁹ En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. ³⁰ Och på er är till och med hårstråna räknade. ³¹ Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)

³² Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. ³³ Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att vända

³⁷ Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.^{[f] 38} Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. ³⁹ Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.

⁴⁰ Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. ⁴¹ Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan. ⁴² Den som ger så mycket som bara ett glas kallt vatten till en av dessa minsta, en som är min lärjunge, sannerligen säger jag er: han inte ska gå miste om sin lön.”

¹⁹ Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag sa till er: En tjänare står inte över sin herre. Om de har förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Men har de hållit sig till mitt ord, kommer de också att hålla sig till det ni säger. ²¹ De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.

²² Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte hade utfört sådana gärningar ibland dem som ingen annan har gjort, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de sett dem och hatat både mig och min Fader. ²⁵ Och genom detta går det i uppfyllelse som står skrivet i deras lag^[a]: ’De har hatat mig utan anledning.’^[b]

²⁶ Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som kommer från Fadern, ska han vittna om mig. ²⁷ Också ni ska vittna för ni har varit med mig från början.

³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll.

¹⁸ och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.

En ängel befriar Petrus ur fängelset

12 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar. ² Han lät halshugga Jakob, Johannes bror ³ och när han såg att judarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid^[a]. ⁴ Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket. ⁵ Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov fastkedjad mellan två soldater och utanför dörren fanns vakter som vaktade fängelset. ⁷ Då fylldes cellen plötsligt av ljus och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer. ⁸ Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Svep nu om dig manteln och följ mig!”

⁹ Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som ängeln gjorde var något som hände i verkligheten; han trodde att det var en syn. ¹⁰ De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut. Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta.

¹¹ När Petrus hade samlat sig, sa han till sig själv: ”Nu vet jag att det är sant att Herren sände sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.” ¹² Och när han fattat det helt och fullt, gick han hem till Maria, mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad.

¹³ Petrus bultade på porten och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp. ¹⁴ Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför. ¹⁵ ”Du är galen”, sa de. Men hon gav sig inte och då sa de: ”Det kanske är hans ängel?^[b]”

¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta och när de öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad. ¹⁷ Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob^[c] och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats.

¹⁸ När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. ¹⁹ Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort.

Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.

Herodes död

²⁰ Invånarna i Tyros och Sidon^[d] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.

²¹ På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. ²² Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” ²³ Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

²⁴ Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.

²⁵ Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.

²² Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. ²³ De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga ²⁴ och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

²⁵ Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade. ²⁶ Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. ²⁷ Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

²⁹ Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

³¹ De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”^[a]

³² De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj. ³³ Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig. ³⁴ Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria. ³⁶ Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

³⁷ Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”

³⁸ Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda. ³⁹ De kom genast och talade vänligt till dem. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden. ⁴⁰ Men när de kom ut ur fängelset, gick de till Lydias hus där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem och sedan gick de vidare.