En kvinna smörjer Jesus

(A) När Jesus var i Betania[a], i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja[b], och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."

10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 (B) De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning[c]. 13 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

14 (C) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 (D) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[d] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskmåltiden

17 (E) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.

20 (F) På kvällen låg Jesus till bords[e] med de tolv. 21 (G) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 (H) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Den första nattvarden

26 (I) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (J) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (K) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."

30 När de sedan hade sjungit lovsången[f], gick de ut till Olivberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31 (L) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[g] 32 (M) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

33 (N) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.

Jesus i Getsemane

36 (O) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane[h], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest 38 (P) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39 (Q) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? 41 (R) Vaka och be att[i] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er[j]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

47 (S) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. 50 (T) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

51 (U) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 (V) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar[k]? 54 (W) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"

55 (X) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. 56 (Y) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus inför Stora rådet

57 (Z) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (AA) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (AB) Men Jesus var tyst.

Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (AC) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[l]

65 (AD) Då rev översteprästen sönder sina kläder[m] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (AE) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (AF) Och de spottade honom i ansiktet[n] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

69 (AG) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[o] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:6 Betania   kan översättas "fattighuset" (jfr vers 9 och 11).
  2. 26:7 dyrbar olja   Enligt Mark 14:3f nardusolja värd 300 denarer, vilket motsvarade en hel årslön för en enkel arbetare.
  3. 26:12 inför min begravning   Jesus knyter an till seden att behandla den som dött med väldoftande ämnen före begravningen (jfr Joh 19:39f).
  4. 26:15 trettio silvermynt   Enligt 2 Mos 21:32 priset för en slav (30 siklar = 120 denarer).
  5. 26:20 låg Jesus till bords   Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.
  6. 26:30 lovsångenPs 115-118 som sjungs vid slutet av varje judisk påskmåltid.
  7. 26:31 Sak 13:7.
  8. 26:36 Getsemane   Olivlund strax öster om Jerusalem. Hebr. gat shémen betyder "oljepress".
  9. 26:41 be att   Annan översättning: "be så att".
  10. 26:45 Sover ni fortfarande och vilar er?   Annan översättning: "Sov ni vidare och vila er!".
  11. 26:53 tolv legioner änglar   Troligen ett symboliskt tal. En legion motsvarade ca 6000 man.
  12. 26:64 seMänniskosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  13. 26:65 rev … sönder sina kläder   Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
  14. 26:67 i ansiktet   Annan översättning: "med käppar".
  15. 26:73 dialekt   Den galileiska dialekten (Mark 14:70) ansågs mindre fin än den judeiska eftersom den saknade vissa semitiska strupljud.

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.

Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”

10 Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)

14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)

17 På första dagen av det osyrade brödets högtid[a] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” 19 Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

20 När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”

23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[b] 24 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi[c], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”

26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)

30 När de till sist hade sjungit lovsången[d] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

31 Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:

’Jag ska slå herden,
    så att fåren i hjorden skingras.’[e]

32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

33 Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” 34 Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)

36 Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.

Jesus greps nu av sorg och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare[f]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

40 Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

45 Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)

47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.

50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

51 En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52 Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. 53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? 54 Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”

55 Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.[g]

I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

57 De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. 58 Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

59 Översteprästerna och hela det judiska rådet[h] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.

Till slut kom två 61 som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 63 Men Jesus teg.

Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[i]

65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar 68 och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)

69 Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” 74 Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:17 Påskhögtid. Judarna äter under påskveckan bara osyrat bröd som bakats utan jäst.
  2. 26:23 Jfr Ps 41:10.
  3. 26:25 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare.
  4. 26:30 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Ps 115-118.
  5. 26:31 Se Sak 13:7. Det finns små skillnader i den grekiska textens formulering jämfört med den hebreiska (masoretiska) texten.
  6. 26:39 Bägare stod för Guds dom redan i det gammaltestamentliga språkbruket. Jfr även Joh 18:11.
  7. 26:56 Jfr Sak 13:7.
  8. 26:59 Det judiska rådet, Sanhedrin, hade cirka 70 medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Rådet fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor.
  9. 26:64 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.

Jesus blir smord i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja[a] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat[b] den till min begravningsdag. (A) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid[c]."

(B) En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. 10 Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, 11 eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

12 (C) Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13 (D) tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna[d]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" 14 Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

15 Var inte rädd, dotter Sion![e]
    Se, din kung kommer,
        ridande på ett åsneföl.

16 (E) Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

17 Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, 18 och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. 19 Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

20 Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker[f]. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida[g] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[h] i den här världen ska bevara det[i] till evigt liv. 26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

27 (I) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 (J) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. 30 (K) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. 31 (L) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

34 (M) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid[j]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson[k]?" 35 (N) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?[l] 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

40 Han har förblindat deras ögon
        och förhärdat deras hjärta,
    så att de inte ser med sina ögon
        och förstår med sitt hjärta
    och vänder om och blir helade
        av mig.[m]

41 Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

42 (O) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 (P) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

44 (Q) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 45 (R) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 (S) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 47 (T) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 (U) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 (V) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:3 en hel flaska dyrbar äkta nardusolja   Grek. lítra, ca 300 gram. Den väldoftande nardusoljan importerades ända från Himalayas sluttningar och var därför mycket dyrbar. 300 denarer (vers 5) motsvarade en hel årslön för en enkel arbetare.
  2. 12:7 Låt henne vara. Hon har sparat   Andra handskrifter: "Låt henne vara, så att hon kan spara".
  3. 12:8 men mig har ni inte alltid   Några handskrifter saknar dessa ord.
  4. 12:13 Hosianna   Hebr. "Fräls!" (Ps 118:25), ett bönerop som med tiden blev ett liturgiskt hyllningsrop.
  5. 12:15 Sak 9:9. "Dotter Sion" var en bild för Jerusalem och dess folk (jfr t ex Mika 4:8).
  6. 12:20 greker   Grekisktalande hedningar som hade anslutit sig till judendomen och kom upp till Jerusalem för att fira de judiska högtiderna (jfr Apg 8:27f och not till Apg 2:11).
  7. 12:21 Filippus, som var från Betsaida   Hans grekiska namn och sannolikt grekisktalande hemstad nära Dekapolisområdet blev troligen en kontaktpunkt för de besökande grekerna.
  8. 12:25 sätter … sist   Annan översättning: "hatar". Grek. miséo och hebr. sané har dock en vidare betydelse än endast hat, och kan vid jämförelser betyda snarast "sätta i andra hand" (jfr hur samma ord översätts i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15, samt Luk 14:26 med parallell i Matt 10:37).
  9. 12:25 sitt liv … det   Annan översättning: "sin själ … den".
  10. 12:34 hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid   Se t ex Jes 9:7, Dan 7:14.
  11. 12:34 Vad är det för en Människoson   Annan översättning: "Vem är denne Människoson".
  12. 12:38 Jes 53:1. "Herrens arm" står för Guds makt som han sänder ut i världen (jfr not till 1:1).
  13. 12:40 Jes 6:9f.

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

Då tog Maria en flaska[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”[b] Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10 Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11 eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)

12 Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:

”Hosianna![c]

”Välsignad är han som kommer i Herrens namn![d]

”Israels kung!”

14 Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

15 ”Var inte rädd, dotter Sion[e].
    Se, din kung kommer,
    ridande på ett åsneföl.”[f]

16 Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.

17 Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18 Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.

19 Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”

Jesus förklarar varför han måste dö

20 Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.

23 Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25 Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.

26 Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. 27 Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” 29 När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

30 Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. 31 Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. 32 Och när jag har lyfts upp[g] från jorden ska jag dra alla till mig.” 33 Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

34 Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen[h] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

35 Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

37 Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

”Herre, vem trodde på vårt budskap,
    och för vem har Herren uppenbarat sin makt?”[i]

39 De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

40 ”Han har förblindat deras ögon
    och gjort deras hjärtan hårda,
så att de inte kan se med sina ögon
    och förstå i sitt hjärta och inte vända om
    och bli botade av mig.”[j]

41 Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet[k], och det var om honom han talade.

42 Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

44 Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. 46 Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. 47 Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. 49 Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:3 Ett romerskt pund, dvs. 375,45 gr. eller cirka 0,5 liter.
  2. 12:5 En denar motsvarade en dagslön.
  3. 12:13 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls! Se även not till Matt 21:9.
  4. 12:13 Se Ps 118:25-26.
  5. 12:15 dotter Sion , Jerusalems invånare.
  6. 12:15 Se Sak 9:9.
  7. 12:32 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen.
  8. 12:34 Med lagen menas här hela Skriften, dvs. Gamla testamentet.
  9. 12:38 Ordagrant: sin arm.Se Jes 53:1.
  10. 12:40 Se Jes 6:9-10.
  11. 12:41 Se Jes 6:1-5.