Jesus botar en lam man

Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" Då steg mannen upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.[b]

Jesus kallar Matteus

Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus[c] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. [d] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Bröllopsgäster fastar inte

14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner[e] sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. 16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. 17 Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."

Jesus uppväcker Jairus dotter

18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. 20 Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 21 Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, 24 sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26 Och ryktet om detta gick ut över hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. 33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34 Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."

Som får utan herde

35 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Footnotes

  1. Matteus 9:1 sin egen stad Kapernaum.
  2. Matteus 9:8 åt människor Annan översättning: "till människors bästa."
  3. Matteus 9:9 Matteus I Mark 2:14 och Luk 5:27 kallas han också Levi.
  4. Matteus 9:13 Hos 6:6.
  5. Matteus 9:15 brudgummens vänner De bröllopsgäster som stod brudgummen närmast. Här avses Jesu lärjungar.

Jesus botar en lam man

Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] (A) Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" Då reste mannen sig upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor.

Jesus kallar Matteus

(B) Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus[c] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom.

10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska[d] som behöver läkare, utan de sjuka. 13 (C) Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer[e]. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Bröllopsgäster fastar inte

14 (D) Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.

16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. 17 Och man häller inte nytt vin i gamla säckar.[f] I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar."

Jesus uppväcker Jairus dotter

18 (E) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.

20 Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[g] på hans mantel, 21 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."[h] 22 Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.

23 (F) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, 24 sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. 26 Och ryktet om detta gick ut i hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

27 När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han hade kommit hem[i], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." 31 Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.

32 (G) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. 33 När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" 34 (H) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."

Som får utan herde

35 (I) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 (J) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38 (K) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

Footnotes

  1. 9:1 sin egen stad   Kapernaum (hebr. kfar Nahum, "Nahums by"), livlig gränsstad på norra sidan av Galileiska sjön som Jesus utsåg till sin hemmabas. Staden är utgrävd och bevarad till idag.
  2. 9:6 ta din bädd   Troligen en sovmatta som enkelt rullades ihop.
  3. 9:9 Matteus   kallades också Levi (Mark 2:14, Luk 5:27).
  4. 9:12 friska   Annan översättning: "starka".
  5. 9:13 Hos 6:6.
  6. 9:17 nytt vin i gamla säckar   Druvsaften jäste i täta skinnsäckar som spändes ut vid jäsningen (jfr Job 32:19). Efteråt kunde skinnet inte återanvändas till en andra jäsning.
  7. 9:20 hörntofsen   Bars på manteln som en symbol för Guds bud (4 Mos 15:38f).
  8. 9:21 frisk   Annan översättning: "frälst" (även i vers 22).
  9. 9:28 hem   till Petrus hus, Jesu tillfälliga bostad i Kapernaum (Matt 8:14, 17:25, Joh 2:12).

Jesús sana a un paralítico(A)

Después de esto, Jesús subió a la barca, cruzó a la otra orilla y fue a su ciudad. Allí le llevaron un paralítico, tendido sobre una camilla. Cuando Jesús vio la fe de ellos, le dijo al paralítico: «Ten ánimo, hijo; los pecados te son perdonados.» Algunos de los escribas se decían a sí mismos: «Éste blasfema.» Pero Jesús, que conocía los pensamientos de ellos, dijo: «¿Por qué piensan mal dentro de ustedes mismos? ¿Qué es más fácil? ¿Que le diga “los pecados te son perdonados”, o que le diga “levántate y anda”? Pues para que ustedes sepan que el Hijo del Hombre tiene autoridad en la tierra para perdonar pecados, entonces éste le dice al paralítico: “Levántate, toma tu camilla, y vete a tu casa.”» Entonces el paralítico se levantó y se fue a su casa. Al ver esto, la gente se quedó asombrada y glorificó a Dios, que había dado tal poder a los hombres.

Llamamiento de Mateo(B)

Al continuar su camino, Jesús vio a un hombre llamado Mateo, que estaba sentado donde se cobraban los impuestos, y le dijo: «Sígueme.» Y Mateo se levantó y lo siguió. 10 Estando Jesús en la casa, sentado a la mesa, muchos cobradores de impuestos y pecadores que habían venido se sentaron también a la mesa, con Jesús y sus discípulos. 11 Cuando los fariseos vieron esto, dijeron a los discípulos: «¿Por qué come su Maestro con cobradores de impuestos y con pecadores?»(C) 12 Al oír esto, Jesús les dijo: «No son los sanos los que necesitan de un médico, sino los enfermos. 13 Vayan y aprendan lo que significa(D) “Misericordia quiero, y no sacrificio”.(E) Porque no he venido a llamar a los justos al arrepentimiento, sino a los pecadores.»

La pregunta sobre el ayuno(F)

14 Los discípulos de Juan se le acercaron entonces, y le preguntaron: «¿Por qué nosotros y los fariseos ayunamos muchas veces, y tus discípulos no?» 15 Jesús les respondió: «¿Acaso los invitados a una boda pueden estar de luto mientras el esposo está con ellos? ¡Claro que no! Pero vendrán días, cuando el esposo les será quitado. Entonces ayunarán.» 16 Nadie remienda un vestido viejo con un paño de tela nueva, porque la tela nueva estira la tela vieja, y la rotura se hace peor. 17 Ni tampoco se echa vino nuevo en odres viejos, porque el vino nuevo revienta los odres, y entonces el vino se derrama y los odres se echan a perder. Más bien, el vino nuevo debe echarse en odres nuevos, y tanto lo uno como lo otro se conserva juntamente.

La hija de Jairo, y la mujer que tocó el manto de Jesús(G)

18 Mientras él les decía estas cosas, un magistrado vino y se arrodilló ante él, y le dijo: «Mi hija acaba de morir; pero ven y pon tu mano sobre ella, y ella volverá a la vida.» 19 Jesús se levantó y lo siguió con sus discípulos. 20 En eso, una mujer que desde hacía doce años padecía de hemorragias, se le acercó por detrás y tocó el borde de su manto, 21 pues pensaba: «Si alcanzo a tocar tan sólo su manto, me sanaré.» 22 Pero Jesús se volvió a mirarla y le dijo: «Ten ánimo, hija; tu fe te ha salvado.» Y a partir de ese momento la mujer quedó sana. 23 Cuando Jesús entró en la casa del magistrado, vio a los que tocaban flautas y a la gente que hacía alboroto, 24 y les dijo: «Váyanse, porque la niña no está muerta, sino dormida.» Ellos se burlaron de él. 25 Pero luego de despedir a la gente, él entró y tomó de la mano a la niña, y ella se levantó. 26 Esta noticia se difundió por toda aquella región.

Dos ciegos reciben la vista

27 Cuando Jesús salió de allí, dos ciegos lo siguieron, y a gritos le decían: «¡Ten misericordia de nosotros, Hijo de David!» 28 Cuando Jesús llegó a la casa, los ciegos se le acercaron y él les preguntó: «¿Creen que puedo hacer esto?» Ellos dijeron: «Sí, Señor.» 29 Entonces les tocó los ojos, y les dijo: «Que se haga con ustedes conforme a su fe.» 30 Y los ojos de ellos fueron abiertos. Pero Jesús les encargó con mucha firmeza: «Asegúrense de que nadie sepa esto.» 31 Sin embargo, en cuanto ellos salieron, divulgaron la fama de él por toda aquella región.

Un mudo habla

32 En el momento en que salían, le trajeron a Jesús un mudo que estaba endemoniado. 33 En cuanto el demonio fue expulsado, el mudo comenzó a hablar. Y la gente se asombraba y decía: «¡Nunca se ha visto nada igual en Israel!» 34 Pero los fariseos decían: «Éste expulsa a los demonios por el poder del príncipe de los demonios.»(H)

La mies es mucha

35 Jesús recorría todas las ciudades y las aldeas, y enseñaba en las sinagogas de ellos, predicaba el evangelio del reino y sanaba toda enfermedad y toda dolencia del pueblo.(I) 36 Al ver las multitudes, Jesús tuvo compasión de ellas porque estaban desamparadas y dispersas, como ovejas que no tienen pastor.(J) 37 Entonces dijo a sus discípulos: «Ciertamente, es mucha la mies, pero son pocos los segadores. 38 Por tanto, pidan al Señor de la mies que envíe segadores a cosechar la mies.»(K)

He got back in the boat, crossed the sea, and returned to His own town. When He got there, some men approached Him carrying a mat. On the mat was another man, a paralytic. The men evidently believed that Jesus could heal the paralytic, and Jesus saw their faith, how much faith they had in His authority and power.

Jesus: Rest assured, My son; your sins are forgiven.

Now some scribes and teachers of the law had been watching this whole scene.

Scribes and Teachers (to themselves): This man is blaspheming!

Though they had only spoken in low whispers among themselves, Jesus knew their thoughts.

Jesus: Why do you hold such hardness and wickedness in your hearts? Look, is it easier to say, “Your sins are forgiven,” or “Get up and walk”? To make clear that the Son of Man has the authority on earth to forgive sins (turning to the paralytic man on the mat), Get up, pick up your mat, and go home.

And the man did. When the crowd saw this, they were amazed, even a little scared, and they praised God who had given humans the authority to do such miraculous things.

Later Jesus was walking along and He saw a man named Matthew sitting in the tax collector’s office.

Jesus (to Matthew): Follow Me.

Matthew got up and followed Him.

10 Once when He ate a meal at home with His disciples, a whole host of tax collectors and other sinners joined them. 11 When the Pharisees saw this, they asked Jesus’ disciples,

Pharisees: Why does your Teacher eat with tax collectors and sinners?

Jesus (overhearing this): 12 Look, who needs a doctor—healthy people or sick people? 13 I am not here to attend to people who are already right with God; I am here to attend to sinners. In the book of the prophet Hosea, we read, “It is not sacrifice I want, but mercy.”[a] Go and meditate on that for a while—maybe you’ll come to understand it.

14 And then some of the disciples of John came.

John’s Disciples: What’s the story with fasting? We fast and the Pharisees fast, but Your disciples do not fast!

Jesus: 15 When you celebrate—as at a wedding when one’s dearest friend is getting married—you do not fast. The time will come when the bridegroom will be taken from them. Then My friends and followers will fast. 16 You would begin by washing and shrinking a patch you would use to mend a garment—otherwise, the patch would shrink later, pull away from the garment, and make the original tear even worse. 17 You wouldn’t pour new wine into old wineskins. If you did, the skins would burst, the wine would run out, and the wineskins would be ruined. No, you would pour new wine into new wineskins—and both the wine and the wineskins would be preserved.

18 As He was saying these things, a certain official came before Jesus and knelt in front of Him.

Official: My daughter just died. Would You come and lay Your hands on her? Then, I know, she would live again.

19 Jesus got up, and He and His disciples went with the man. 20-21 But as they were heading to the man’s house, a woman who had been hemorrhaging and bleeding for 12 years—12 years!—crept up behind Jesus.

She evidently believes that if she so much as touches the fringes of His cloak, she will be healed.

And so she came up behind Him and touched His cloak. 22 Jesus turned around and saw her.

Jesus: Take heart, daughter. Your faith has healed you.

And indeed, from that moment, the woman was healed. 23 Then Jesus went to the official’s house. He saw flute players and mourners.

Jesus (to the crowd): 24 Go away, and do your ministering somewhere else. This girl is not dead. She is merely asleep.

The crowd—who knew with certainty that the girl was dead—laughed at Him. 25 But they obeyed Him and left the house, and once they were gone, Jesus went to the girl. When He took her hand, she opened her eyes and stood up. 26 When the crowds outside learned that the girl was indeed alive, they spread throughout the town and the surrounding country telling everyone what had happened.

27 Jesus left the official’s house. And as He was walking, two blind men began to follow Him.

Blind Men: Son of David! Have mercy on us!

28 Jesus went to their house, and the blind men sat in front of Him.

Jesus: Do you believe that I am able to do this?

Blind Men: Yes, Lord.

Faith in Jesus and His power is essential for healing, so it isn’t surprising that all it takes is Jesus’ touch to heal these men.

Jesus (touching their eyes): 29 According to your faith, it will be done to you.

30 And they could see. Then Jesus spoke to them as He had spoken to the leper.

Jesus: Don’t tell anyone about this.

31 But when the men (who could now see) left, they told everyone in the area they met what had happened.

32 Later a man who was possessed by demons and could not talk was brought to Jesus. 33 Jesus drove out the demons, and the mute man spoke. The crowds were amazed.

Crowd: Nothing like this has ever been seen in Israel.

Pharisees: 34 It must be the prince of demons who gives Him the power to cast out demons.

35 Jesus went through many towns and villages. He taught in their synagogues. He preached the good news of the kingdom of God. He healed every disease and sickness. 36 Whenever crowds came to Him, He had compassion for them because they were so deeply distraught, malaised, and heart-broken. They seemed to Him like lost sheep without a shepherd. 37 Jesus understood what an awesome task was before Him, so He said to His disciples, “The harvest is plentiful but the workers are few. 38 Ask the Lord of the harvest to send more workers into His harvest field.”

Footnotes

  1. 9:13 Hosea 6:6