Matteus 9
Svenska Folkbibeln
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." 3 Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" 7 Då steg mannen upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.[b]
Jesus kallar Matteus
9 Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus[c] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. [d] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgäster fastar inte
14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner[e] sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. 16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. 17 Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. 20 Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 21 Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, 24 sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26 Och ryktet om detta gick ut över hela det området.
Jesus botar två blinda och en stum
27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. 33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34 Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
Som får utan herde
35 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."
Footnotes
- Matteus 9:1 sin egen stad Kapernaum.
- Matteus 9:8 åt människor Annan översättning: "till människors bästa."
- Matteus 9:9 Matteus I Mark 2:14 och Luk 5:27 kallas han också Levi.
- Matteus 9:13 Hos 6:6.
- Matteus 9:15 brudgummens vänner De bröllopsgäster som stod brudgummen närmast. Här avses Jesu lärjungar.
Matteus 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus botar en lam man
9 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.
2 Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!
3 Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.
4 Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?
5 Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:
6 Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!
7 Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.
8 När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
9 När Jesus gick vidare därifrån fick han se en skatteindrivare, Matteus, sitta utanför tullhuset. Kom och följ med mig, sa Jesus till honom, och Matteus reste sig och följde med Jesus.
10 När Jesus och hans lärjungar senare åt middag i Matteus hem fanns det bland gästerna många av hans kolleger men även en del annat ökänt folk.
11 Fariseerna var upprörda: Hur kommer det sig att er lärare umgås med sådant slödder? frågade de lärjungarna.Jesus hörde det och svarade:
12 Därför att de som är friska inte behöver någon läkare! Det är de sjuka som behöver det!
13 Sedan tillade han: Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: 'Det är inte era offer och era gåvor som jag bryr mig om, utan att ni visar medlidande.' Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta mig an dem som redan känner honom.
Frågor om fastan och sabbaten
14 En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?
15 Ska bröllopsgästerna sörja och vara utan mat medan brudgummen är hos dem? frågade Jesus. Den dag kommer när jag inte längre är här. Då kommer de att ha gott om tid att fasta.
16 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg genom att sätta på ett stycke nytt tyg, för det nya tyget kommer att krympa och göra hålet ännu större.
17 Och inte heller är det någon som häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser så spricker säckarna och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya vinsäckar, för då har man båda delarna i behåll.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
18 När han sa detta kom föreståndaren för synagogan på platsen och föll ner framför honom. Min lilla dotter har just dött, sa han. Kom och lägg händerna på henne så får hon liv igen.
19 Medan Jesus och lärjungarna var på väg till hans hus kom
20 en kvinna, som under tolv år lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,
21 för hon tänkte att om hon bara rörde vid honom så skulle hon bli frisk.
22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: Min dotter, sa han, var inte orolig! Din tro har botat dig. Och från det ögonblicket var kvinnan frisk.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och mötte alla människor som klagade högljutt och hörde deras begravningsmusik,
24 sa han: Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara. Då hånlog alla åt honom.
25 När folket till slut hade gått ut gick Jesus in i rummet där flickan låg. Han tog henne i handen, och hon reste sig upp och var helt frisk.
26 Berättelsen om det fantastiska som hade hänt spred sig som en löpeld i hela området där omkring.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: Du som är kung Davids son, hjälp oss.
28 De gick efter honom till det hus där han bodde. Då frågade Jesus dem: Tror ni att jag kan bota er? Ja, Herre, svarade de. Det gör vi.
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: Det ni tror ska ske.
30 Och plötsligt kunde de se! Men trots att Jesus varnade dem strängt för att berätta detta för någon,
31 gick snart ryktet om honom över hela staden.
32 När de hade gått kom man till Jesus med en man som inte kunde tala, därför att en ond ande bodde i honom.
33 Men Jesus drev ut anden, och med detsamma kunde mannen tala. Och människorna häpnade. Aldrig förr har vi sett något sådant som detta hända! utropade de.
34 Men fariseerna sa: Varför tror ni att han kan driva ut onda andar? Han är naturligtvis själv besatt av en ond ande, nämligen av Satan, de onda andarnas kung!
Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare
35 Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.
36 När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.
37 Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.
38 Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.
Mateo 9
La Palabra (España)
Curación de un paralítico (Mc 2,1-12; Lc 5,17-26)
9 Después de esto, Jesús subió de nuevo a la barca, pasó a la otra orilla del lago y se dirigió a la ciudad donde vivía. 2 Allí le llevaron un paralítico echado en una camilla. Viendo Jesús la fe de los que lo llevaban, dijo al paralítico:
— Ánimo, hijo. Tus pecados quedan perdonados.
3 Entonces algunos maestros de la ley se dijeron: “Este blasfema”. 4 Pero Jesús, que leía sus pensamientos, les dijo:
— ¿Por qué pensáis mal? 5 ¿Qué es más fácil? ¿Decir: “Tus pecados quedan perdonados”, o decir: “Levántate y anda”? 6 Pues voy a demostraros que el Hijo del hombre tiene autoridad en este mundo para perdonar pecados.
Se volvió entonces al paralítico y le dijo:
— Levántate, recoge tu camilla y vete a tu casa.
7 Y él se levantó y se fue a su casa. 8 Los que estaban allí presentes quedaron sobrecogidos al ver esto, y alabaron a Dios, porque había dado tal autoridad a los humanos.
Jesús llama a Mateo (Mc 2,13-17; Lc 5,27-32)
9 Jesús continuó su camino. Al pasar vio a un hombre llamado Mateo que estaba sentado en su despacho de recaudación de impuestos, y le dijo:
— Sígueme.
Mateo se levantó y lo siguió.
10 Más tarde, estando Jesús sentado a la mesa en casa de Mateo, acudieron muchos recaudadores de impuestos y gente de mala reputación, que se sentaron también a la mesa con Jesús y sus discípulos. 11 Los fariseos, al verlo, preguntaron a los discípulos:
— ¿Cómo es que vuestro Maestro se sienta a comer con esa clase de gente?
12 Jesús lo oyó y les dijo:
— No necesitan médico los que están sanos, sino los que están enfermos. 13 A ver si aprendéis lo que significa aquello de: Yo no quiero que me ofrezcáis sacrificios, sino que seáis compasivos. Yo no he venido a llamar a los buenos, sino a los pecadores.
La cuestión del ayuno (Mc 2,18-22; Lc 5,33-39)
14 Entonces se acercaron a Jesús los discípulos de Juan el Bautista y le preguntaron:
— ¿Por qué nosotros y los fariseos ayunamos tantas veces y, en cambio, tus discípulos no ayunan?
15 Jesús les contestó:
— ¿Pueden acaso estar tristes los invitados a una boda mientras el novio está con ellos? Ya llegará el momento en que les faltará el novio; entonces ayunarán. 16 Nadie remienda un vestido viejo con una pieza de tela nueva, porque el remiendo tira de la tela, y el roto se hace mayor. 17 Tampoco se echa vino nuevo en odres viejos, porque los odres se revientan, se derrama el vino y se pierden los odres. El vino nuevo hay que echarlo en odres nuevos, para que ambas cosas se conserven.
La hija del dignatario y la mujer enferma (Mc 5,21-43; Lc 8,40-56)
18 Mientras Jesús les estaba diciendo estas cosas, se le acercó un dignatario que, arrodillándose delante de él, le dijo:
— Mi hija acaba de morir; pero si tú vienes y pones tu mano sobre ella, volverá a vivir.
19 Jesús se levantó y, seguido de sus discípulos, fue con él.
20 En esto, una mujer que padecía hemorragias desde hacía doce años, se acercó por detrás a Jesús y tocó el borde de su manto, 21 pues pensaba para sí misma: “Con sólo tocar su manto, me curaré”. 22 Pero Jesús se volvió y, al verla, le dijo:
— Ánimo, hija, tu fe te ha salvado.
Y en aquel mismo instante la mujer recuperó la salud.
23 Cuando Jesús llegó a casa del dignatario y vio a los flautistas y a la gente que se lamentaba, dijo:
24 — Salid de aquí. La muchacha no está muerta; está dormida.
Al oír esto, todos se rieron de Jesús; 25 pero él, después que salió la gente, pasó adentro, tomó a la muchacha por la mano y ella se levantó. 26 Y la noticia de este suceso se extendió por toda aquella región.
Curación de dos ciegos
27 Al salir Jesús de allí, lo siguieron dos ciegos que suplicaban a voces:
— ¡Ten compasión de nosotros, Hijo de David!
28 Cuando entró en casa, los ciegos se le acercaron y Jesús les preguntó:
— ¿Creéis que puedo hacer esto?
Ellos le contestaron:
— Sí, Señor.
29 Entonces les tocó los ojos y dijo:
— Que se haga en vosotros conforme a la fe que tenéis.
30 Se les abrieron al punto los ojos y Jesús les ordenó:
— Procurad que nadie lo sepa.
31 Ellos, sin embargo, en cuanto salieron, comenzaron a divulgarlo por toda la región.
Curación de un mudo
32 Acababan de irse los ciegos cuando se acercaron unos a Jesús y le presentaron un mudo que estaba poseído por un demonio. 33 En cuanto Jesús expulsó al demonio, el mudo comenzó a hablar. Y los que lo presenciaron decían asombrados:
— ¡Nunca se ha visto en Israel nada parecido!
34 En cambio, los fariseos decían:
— El propio jefe de los demonios es quien le da a este el poder para expulsarlos.
Mucha mies y pocos trabajadores
35 Jesús recorría todos los pueblos y aldeas enseñando en las sinagogas judías. Anunciaba la buena noticia del Reino y curaba toda clase de enfermedades y dolencias. 36 Y al ver a toda aquella gente, se sentía conmovido porque estaban maltrechos y desalentados, como ovejas sin pastor. 37 Dijo entonces a sus discípulos:
— La mies es mucha, pero son pocos los trabajadores. 38 Por eso, pedidle al dueño de la mies que mande trabajadores a su mies.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
La Palabra, (versión española) © 2010 Texto y Edición, Sociedad Bíblica de España