Matteus 27
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Judarnas högsta domstol vill se Jesus dömd till döden
27 Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och de judiska ledarna igen. De fortsatte att diskutera hur de skulle få de romerska myndigheterna att döma Jesus till döden.
2 Sedan skickade de Jesus i bojor till den romerske landshövdingen Pilatus.
Judas begår självmord
3 När Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig djupt. Därför gick han tillbaka till översteprästerna och de andra judiska ledarna med de trettio silverpengarna.
4 Jag har syndat, förklarade han, för jag har förrått en oskyldig människa.Det är ditt problem, svarade de.
5 Då slängde han pengarna på golvet i templet och gick ut och hängde sig.
6 Översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: Vi kan inte lägga dem i templets kassaskrin, eftersom det är mot våra lagar att ta emot blodspengar.
7 De diskuterade saken och beslutade till sist att köpa ett stycke jord, på den plats där krukmakarna brukade hämta lera. Denna åker användes sedan som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem.
8 Det är därför som den fortfarande kallas 'Blodsåkern'.
9 På detta sätt uppfylldes Jeremias profetia som säger: Jag tog de trettio silverpengarna, det pris som han värderades till av Israels folk,
10 och köpte en åker av krukmakarna, som Herren befallde mig.
Jesus förhörs av Pilatus
11 Jesus ställdes så inför Pilatus, den romerske landshövdingen. Är du judarnas kung? frågade landshövdingen honom.Ja, svarade Jesus.
12 Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna kom med alla möjliga anklagelser mot honom förblev Jesus tyst.
13 Hör du inte vad de anklagar dig för? sa Pilatus.
14 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
15 Nu var det sed att landshövdingen varje år släppte en judisk fånge fri, en som folket självt valde ut.
16 Det här året satt det en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas.
17 När folkhopen samlades utanför Pilatus hus denna morgon frågade han dem: Vem ska jag släppa fri, Barabbas eller Jesus, er Messias?
18 Han visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna hade arresterat Jesus av avundsjuka, därför att han var så populär bland folket.
19 Men medan Pilatus satt ordförande i rätten hade hans hustru skickat ett meddelande till honom: Lämna denne oskyldige man i fred, för jag har i natt haft fruktansvärda mardrömmar för hans skull.
20 Men under tiden hade översteprästerna och de judiska ledarna övertalat folkhopen att begära att Barabbas skulle släppas och Jesus dödas.
21 När Pilatus för andra gången frågade: Vilken av dessa två ska jag släppa? ropade folket: Barabbas!
22 Vad ska jag då göra med Jesus, er Messias? undrade Pilatus.Korsfäst honom! skrek de.
23 Varför det? frågade Pilatus. Vad har han då gjort? Men de fortsatte att ropa: Korsfäst, korsfäst!
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till upplopp, bad han om ett handfat med vatten och inför folkmassan tvättade han sina händer och sa: Jag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert!
25 Och folkmassan skrek tillbaka: Hans blod kan gärna komma över oss och över våra barn!
26 Då släppte Pilatus Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till de romerska soldaterna för att de skulle föra bort honom och korsfästa honom.
Romerska soldater hånar Jesus
27 Men först tog de honom till kasernen där hela vaktstyrkan kallades samman.
28 Där klädde de av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa
29 och gjorde en krona av törntaggar, som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. Leve judarnas kung! skrek de.
30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Sedan de hade plågat honom på detta sätt, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
32 På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata (det betyder Huvudskalleberget).
34 Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det.
Jesus blir korsfäst
35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning.
36 Sedan satte de sig ner för att vakta honom.
37 Och man satte upp en skylt över hans huvud med texten: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Också två brottslingar korsfästes samma morgon, en på var sida om honom.
39 Och de som gick förbi kastade glåpord åt Jesus och skakade på huvudet och sa:
40 Är det du som kan riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar. Om du är Guds Son så hjälp dig själv och kliv ner från korset!
41-43 Också översteprästerna och de judiska ledarna gjorde sig lustiga över honom och hånade honom: Han hjälpte andra, men sig själv kan han inte hjälpa! Ska han vara Israels kung? Kom ner från korset, så ska vi tro på dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp och att han är Guds Son. Låt oss nu se om Gud hjälper honom.
44 På samma sätt hånade de båda brottslingarna honom.
Jesus dör på korset
45 På eftermiddagen denna dag blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade i tre timmar från klockan tolv till klockan tre.
46 När klockan var omkring tre ropade Jesus: Eli, Eli, lema sabachtani. Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia.
48 En av dem sprang och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.
49 Men de andra sa: Lämna honom i fred. Låt oss se om Elia kommer och räddar honom.
50 Sedan ropade Jesus ännu en gång med hög röst och gav upp andan och dog.
51 Och i samma ögonblick revs det förhänge som hängde framför det allraheligaste i templet mitt itu, uppifrån och ända ned. Och marken skakade, och klipporna bröts sönder så att
52 gravar öppnade sig och många fromma män och kvinnor, som hade dött, kom tillbaka till livet.
53 Ja, de lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Jerusalem och visade sig där för många.
54 Soldaterna och deras befälhavare som höll vakt blev fruktansvärt uppskrämda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: Denne man var verkligen Guds son.
55 Det var också många kvinnor där som följt med Jesus från Galileen för att vara honom till hjälp. De stod en bit bort och såg vad som hände.
56 Bland dem fanns Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, och Jakobs och Johannes, Sebedaios söners, mor.
Jesus begravs
57 När kvällen kom gick Josef, en rik man från Arimataia och en av Jesu lärjungar,
58 till Pilatus och bad att få ta hand om Jesu kropp. Och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom.
59 Josef tog kroppen, lindade in den i en ren linneduk
60 och lade den sedan i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Innan han gick därifrån rullade han en stor sten framför ingången.
61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Vakter placeras vid graven
62 Dagen därpå var det sabbatsdag. Då kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus
63 och sa: Vi har kommit att tänka på att denne lögnare en gång sa att han efter tre dagar skulle komma tillbaka till livet.
64 Därför ber vi dig se till att graven förseglas till och med tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen och sedan säger till alla att han kommit tillbaka till livet. Om det händer så är det ännu större risk för uppror än när han levde.
65 Här har ni vakter! Låt dem bevaka graven så gott de kan, svarade Pilatus.
66 Då förseglade de graven och placerade ut vakterna för att skydda den från intrång.
Mateo 27
Reina Valera Actualizada
Jesús es llevado ante Pilato
27 Al amanecer, todos los principales sacerdotes y los ancianos del pueblo tomaron consejo contra Jesús para entregarle a muerte. 2 Y después de atarlo, lo llevaron y lo entregaron al procurador Pilato.
La muerte de Judas
3 Entonces Judas, el que le había entregado, al ver que era condenado, sintió remordimiento y devolvió las treinta piezas de plata a los principales sacerdotes y a los ancianos, 4 diciendo:
—Yo he pecado entregando sangre inocente.
Pero ellos dijeron:
—¿Qué nos importa a nosotros? ¡Es asunto tuyo!
5 Entonces él, arrojando las piezas de plata dentro del santuario, se apartó, se fue y se ahorcó. 6 Los principales sacerdotes, tomando las piezas de plata, dijeron:
—No es lícito ponerlas en el tesoro de las ofrendas, porque es precio de sangre.
7 Y habiendo tomado acuerdo, compraron con ellas el campo del Alfarero, para sepultura de los extranjeros. 8 Por eso aquel campo se llama Campo de Sangre hasta el día de hoy. 9 Entonces se cumplió lo que fue dicho por el profeta Jeremías, cuando dijo: Y tomaron las treinta piezas de plata, precio del apreciado, según el precio fijado por los hijos de Israel; 10 y las dieron para el campo del Alfarero, como me ordenó el Señor[a].
Pilato interroga a Jesús
11 Jesús estuvo de pie en presencia del procurador, y el procurador le preguntó diciendo:
—¿Eres tú el rey de los judíos?
Jesús le dijo:
—Tú lo dices.
12 Y siendo acusado por los principales sacerdotes y por los ancianos, no respondió nada. 13 Entonces Pilato le dijo:
—¿No oyes cuántas cosas testifican contra ti?
14 Él no le respondió ni una palabra, de manera que el procurador se maravillaba mucho.
15 En la fiesta, el procurador acostumbraba soltar al pueblo un preso, el que quisieran. 16 Tenían en aquel entonces un preso famoso que se llamaba Barrabás. 17 Estando ellos reunidos, Pilato les dijo:
—¿A cuál quieren que les suelte? ¿A Barrabás o a Jesús, llamado el Cristo?
18 Porque sabía que por envidia lo habían entregado. 19 Mientras él estaba sentado en el tribunal, su esposa le mandó a decir: “No tengas nada que ver con ese justo, porque hoy he sufrido muchas cosas en sueños por causa de él”.
20 Entonces los principales sacerdotes y los ancianos persuadieron a las multitudes que pidieran a Barrabás y que dieran muerte a Jesús. 21 Y respondiendo el procurador les dijo:
—¿A cuál de los dos quieren que les suelte?
Ellos dijeron:
—¡A Barrabás!
22 Pilato les dijo:
—¿Qué, pues, haré con Jesús, llamado el Cristo?
Todos dijeron:
—¡Sea crucificado!
23 Y el procurador les dijo:
—Pues, ¿qué mal ha hecho?
Pero ellos gritaban aún más fuerte diciendo:
—¡Sea crucificado!
24 Y cuando Pilato se dio cuenta de que no se lograba nada sino que solo se hacía más alboroto, tomó agua y se lavó las manos delante de la multitud diciendo:
—¡Yo soy inocente de la sangre de este! ¡Será asunto de ustedes!
25 Respondió todo el pueblo y dijo:
—¡Su sangre sea sobre nosotros y sobre nuestros hijos!
26 Entonces les soltó a Barrabás y, después de haber azotado a Jesús, lo entregó para que fuera crucificado.
Los soldados se burlan de Jesús
27 Entonces los soldados del procurador llevaron a Jesús al Pretorio y reunieron a toda la compañía alrededor de él. 28 Después de desnudarle, le echaron encima un manto de escarlata. 29 Habiendo entretejido una corona de espinas, se la pusieron sobre su cabeza, y en su mano derecha pusieron una caña. Se arrodillaron delante de él y se burlaron de él, diciendo:
—¡Viva, rey de los judíos!
30 Y escupiendo en él, tomaron la caña y le golpeaban la cabeza.
La crucifixión de Jesús
31 Cuando se hubieron burlado de él, le quitaron el manto, le pusieron sus propios vestidos y lo llevaron para crucificarle. 32 Mientras salían, hallaron a un hombre de Cirene llamado Simón. A este lo obligaron a cargar la cruz de Jesús. 33 Cuando llegaron al lugar que se llama Gólgota, que significa lugar de la Calavera, 34 le dieron a beber vino mezclado con ajenjo; pero cuando lo probó, no lo quiso beber. 35 Después de crucificarlo, repartieron sus vestidos, echando suertes. 36 Y sentados, le guardaban allí.
37 Pusieron sobre su cabeza su acusación escrita: ESTE ES JESÚS, EL REY DE LOS JUDÍOS. 38 Entonces crucificaron con él a dos ladrones, uno a la derecha y otro a la izquierda. 39 Los que pasaban lo insultaban, meneando sus cabezas 40 y diciendo:
—Tú que derribas el templo y en tres días lo edificas, ¡sálvate a ti mismo, si eres Hijo de Dios, y desciende de la cruz!
41 De igual manera, aun los principales sacerdotes junto con los escribas y los ancianos se burlaban de él, y decían:
42 —A otros salvó; a sí mismo no se puede salvar. ¿Es rey de Israel? ¡Que descienda ahora de la cruz, y creeremos en él! 43 Ha confiado en Dios. Que lo libre ahora si lo quiere, porque dijo: “Soy Hijo de Dios”.
44 También los ladrones que estaban crucificados con él lo injuriaban de la misma manera.
La muerte de Jesús
45 Desde el medio día descendió oscuridad sobre toda la tierra hasta las tres de la tarde. 46 Como a las tres de la tarde Jesús exclamó a gran voz diciendo:
—¡Elí, Elí! ¿Lama sabactani?, (esto es: Dios mío, Dios mío, ¿por qué me has desamparado?)[b].
47 Cuando algunos de los que estaban allí le oyeron, decían:
—Este hombre llama a Elías.
48 Y de inmediato uno de ellos corrió, tomó una esponja, la llenó de vinagre y, poniéndola en una caña, le daba de beber. 49 Pero otros decían:
—Deja, veamos si viene Elías a salvarlo.
50 Pero Jesús clamó otra vez a gran voz y entregó el espíritu.
51 Y he aquí, el velo del templo se rasgó en dos, de arriba abajo. La tierra tembló y las rocas se partieron. 52 Se abrieron los sepulcros y muchos cuerpos de hombres santos que habían muerto se levantaron; 53 y salidos de los sepulcros después de la resurrección de él, fueron a la santa ciudad y aparecieron a muchos.
54 Y cuando el centurión y los que con él guardaban a Jesús vieron el terremoto y las cosas que habían sucedido, temieron en gran manera y dijeron:
—¡Verdaderamente este era Hijo de Dios!
55 Estaban allí muchas mujeres mirando desde lejos. Ellas habían seguido a Jesús desde Galilea, sirviéndole. 56 Entre ellas se encontraban: María Magdalena, María la madre de Jacobo y de José, y la madre de los hijos de Zebedeo.
Jesús es sepultado
57 Al atardecer, vino un hombre rico de Arimatea llamado José, quien también había sido discípulo de Jesús. 58 Este se presentó a Pilato y pidió el cuerpo de Jesús. Entonces Pilato mandó que se le diera. 59 José tomó el cuerpo, lo envolvió en una sábana limpia 60 y lo puso en su sepulcro nuevo que había labrado en la peña. Luego hizo rodar una gran piedra a la entrada del sepulcro y se fue. 61 Estaban allí María Magdalena y la otra María, sentadas delante del sepulcro.
La guardia puesta ante el sepulcro
62 Al día siguiente, esto es, después de la Preparación, los principales sacerdotes y los fariseos se reunieron ante Pilato 63 diciendo:
—Señor, nos acordamos de que mientras aún vivía, aquel engañador dijo: “Después de tres días resucitaré”. 64 Manda, pues, que se asegure el sepulcro hasta el tercer día, no sea que sus discípulos vengan y roben el cadáver, y digan al pueblo: “Ha resucitado de los muertos”. Y el último fraude será peor que el primero.
65 Pilato les dijo:
—Tienen tropas de guardia. Vayan y asegúrenlo como saben hacerlo.
66 Ellos fueron y, habiendo sellado la piedra, aseguraron el sepulcro con la guardia.
Footnotes
- Mateo 27:10 Zac. 11:12, 13; Jer. 32:6-9; 18:2, 3.
- Mateo 27:46 Sal. 22:1.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Version Reina Valera Actualizada, Copyright © 2015 by Editorial Mundo Hispano